I dag tyckte jag för min del att Melodikrysset var ganska lĂ€tt – men sĂ„nt beror ju alltid pĂ„ om Eldeman spelar musik som man kan.
För egen del Àr jag ju en sÄn dÀr egendomligt typ som lyssnar pÄ nÀstan alla sorters musik, vilket underlÀttar.
AlltsĂ„ kollade jag hela uttagningsproceduren inför Ă„rets Melodifestival, och en del av lĂ„tarna dĂ€rifrĂ„n fastnar mĂ€rkligt nog i musikminnet. För min del minns jag till exempel ”Nontheless” med Marie Bergman och Sanne Salomonsen, vilket inte Ă€r liktydigt med att det gick sĂ€rskilt bra för dem i tĂ€vlingen.
Och sĂ„ Ă€r jag en sĂ„n dĂ€r kuf som gĂ„r pĂ„ klassiska konserter och opera, sĂ„ det bereder mig inga svĂ„righeter att kĂ€nna igen ”Aida” av Guiseppe Verdi, och jag vet ocksĂ„, att dess handling utspelar sig i Egypten, vars huvudstad heter Kairo.
Jag vet inte om ”Allt vad du begĂ€r” med Lisbet Jagedal kan ha vĂ„llat andra besvĂ€r, men frĂ„gan om vad den hette i Roy Orbisons original har Eldeman faktiskt anvĂ€nt förut. Svaret Ă€r ”You Got It”.
”SĂ„ mycket bĂ€ttre” i TV4 har jag inte sett sĂ„ vĂ€rst mycket av, men jag vet att Timbuktu (Jason DiakitĂ©) medverkade dĂ€r, och tydligen gjorde han dĂ€r en version av Tomas Ledins ”Snart tystnar musiken”. Ledin vinner för övrigt allt mer respekt hos mig, dels efter ĂâŠdalen-CDn, dels efter grĂ€vprogrammet i TV – han döljer inte lĂ€ngre sina radikala rötter.
Hemma i den radikala vĂ€rlden hörde/hör ocksĂ„ Astrid Lindgren och Georg Riedel, vilkas ”Du kĂ€re lille snickerbo” förekom i en av Emil-filmerna. I dag hörde vi den i en jazzig version med flöjt.
Evert Taube har jag allt av, bĂ„de pĂ„ skiva och i olika sĂ„ngböcker, sĂ„ det skulle vara mĂ€rkligt, om jag inte kĂ€nde igen hans ”Fragancia” Ă€ven nĂ€r den, som i dag, spelas i en jazzig version med Hot Frogs.
Mer djur: Ur Andrew Lloyd Webbers ”Cats” fick vi höra ”Memory” med Elaine Paige.
Melodikrysset skulle inte vara vad det brukar vara, om vi inte fick höra fler schlager Àn det exempel ur Melodifestivalen jag redan har nÀmnt.
Krysset började med en annan melodifestivalare, frĂ„n 1992, ”Avundsjuk” med Nanne Grönwall. HĂ€r skulle vi lista ut att texten handlar om avundsjuka.
Och sen följde Kai Gullmars ”Uti Rio, Rio de Janeiro”.
Lite lĂ€ngre fram försökte Eldeman villa bort oss genom att spela ”Tio tusen röda rosor” pĂ„ tyska med Christer Sjögren: ”Ich will dir mein Leben geben”. Svaret skulle dock bli ros, en enda.
Kul nĂ€r Eldeman anvĂ€nder gamla godingar som ljudillustrationer. Ett exempel i dag var George och Ira Gerswins ”Lets Call the Whole Thing Off” med det utmĂ€rkta paret Ella Fitzgerald och Louis Armstrong. Fast den finns faktiskt i en Ă€ldre version, med Fred Astaire och Ginger Rogers. ”Shall We Dance” heter filmen och Ă€r frĂ„n mitt födelseĂ„r, 1937.