3569 items (3569 unread) in 7 feeds
Vackert väder i Rissna idag!
…och idag startar vi bygget av vÃ¥r grillkÃ¥ta! Här intill en bild pÃ¥ modellen vi ska bygga.Â
Efter ett par timmar ute i finvädret med förberedelser för byggstart så blir det ett avbrott för melodikryss nu. Vädret här i Rissna är strålande vackert med solsken och endast några molnslöjor högt där uppe.
Det är fantastiskt vad det blommar just nu här i Jämtland. Vägkanterna formligen svämmar över av blommor av alla de slag.
V10: Vad heter melodin? Anthem
L11: Var utspelar visan sig? Haga
V13: I början av refrängen sjungs det om en geografisk plats, vilken? Vinga
Dubbel;
V15: De båda första orden i filmtiteln? Alla Vi Barn I Bullerbyn
L13: De båda första orden i filmtiteln? Alla Vi Barn I Bullerbyn
En till dubbel;
V12: Vad brukar sångerskan kallas? Lena PH
V9: Vad brukar sångerskan kallas? Lena PH
L2: Vilket är det första ordet i titel och refräng (svensk stavning)? Stopp (Stop In The Name Of Love)
Dubbel igen;
L1: SÃ¥ngerskans efternamn? Miriam Bryant
V4: Efternamnet på han som skrivit låten? Niklas Strömstedt
Kaffepaus – och jag bjuder pÃ¥ en bild om blommor och bin!
Dubbel;
L4: Vad hette kompositören i efternamn? Souza  – den kunde jag inte
V6: Vilket var landet han gjorde som karriär? USA
L8: En sjungande musiker, förnamnet? Phil Collins
V7: Vilket tv-program förknippas med signaturen? Rapport
L5: I den svenska texten nämns ett kvinnonamn, vilket? Lasse och Marie
L3: Vad heter denna melodin på svenska, det fjärde ordet? Bygga Upp Ett Stort Berg
Sista nu;
L14: Vem gjorde denna melodi så känd på svenska, efternamnet? Ulla Billquist
Bra jobbat!
Tack för idag och ha en riktigt skön helg! Nu ska jag och frugan ut och fortsätta med grunden till bygget.
/ Bengt
Många z blev det i dag. Nej, jag försov mig inte utan talar om Melodikrysset.
Först fick vi lyssna pÃ¥ ”Evert” med Matz Stefanz med Lailaz, det vill säga Stefan Ljungqvist och Laila Westersund. ”Evert” skrevs av Eddie Meduza, egentligen Errol Leonard Norstedt.
Och sÃ¥ slutade det med ”När radion spela’ rock ‘n roll” med dansbandet Larz Kristerz.
Om man sÃ¥ vill kan man i den här gruppen ocksÃ¥ räkna in ”Rialajazzen”, den som i krysset skulle leda oss till orten Riala. ”Rialajazzen” skrevs för övrigt av den gamle schlagermakaren Fritz Gustaf Sundelöf, som jag en gÃ¥ng i världen hjälpte med att välja ut lämpliga sÃ¥nger till en arbetarrörelsesÃ¥ngbok som skulle ges ut av samma förlag som mina bÃ¥da politiska sÃ¥ngböcker kom ut pÃ¥ – han hade en sÃ¥n sida ocksÃ¥.
Det här mönstret av upprepning finns ofta i Anders Eldemans kryss.
Ytterligare exempel på det gavs även i dag.
Vi fick höra ELO (Electric Light Orchestra) i ”Living Thing”.
Och sÃ¥ Electric Banana Band med ”Kameleont” ur Melodifestivalen 2006.
Melodifestivalen gÃ¥r ju i TV, och där har vi ocksÃ¥ sett ”Mash”. Det sökta ordet var operation och illustrerades med ”Suicide Is Painless”.
FrÃ¥n TV är inte steget lÃ¥ngt till film: Vi fick höra Charlie Chaplins ”Smile” – pÃ¥ svenska le – ur ”Modern Times” (”Moderna tider”).
Ytterligare en filmklassiker, ”Den tredje mannen” (i sin tur byggd pÃ¥ Graham Greenes roman med samma namn), förekom i dagens kryss. Här hörde vi Anton Karas spela filmens berömda tema pÃ¥ cittra.
Disneykvalkaden pÃ¥ julafton fick bidra med ”Ser du stjärnan i det blÃ¥”. För min del ingen julafton utan Disney!
Kvar då att redovisa är ett par populärmusikbidrag.
Dels ”It Just Happens” med Roxette, det vill säga Marie Fredriksson och Per Gessle.
Dels ”Ã…h, vilken härlig dag” med musik av Ted Gärdestad.
Och i mÃ¥l gÃ¥r vi i dag med Evert Taube och ”Den glade bagaren i San Remo”, han som enligt vistexten (som du hittar ovan under Kulturspegeln, SÃ¥ngtexter) hette Florindo.
Nu ska ja hasta i väg till apoteket och hämta ut sprutor som jag måste ha för att överleva. Också sånt är livet.
Oj, vi är redan inne i juli!
Första halvåret är redan passerat och vi ger oss raskt in i andra halvlek på 2016.
…och jag har semester! En semester som till stora delar kommer att bestÃ¥ av att bygga grillkÃ¥ta och naturligtvis fjällvandring och tältning och utflykter.
Det här trädet på bilden till vänster fotade jag när jag och sonen var ute på en sen kvällspromenad på midsommaraftonen. Vackert!
Det verkar regna och blåsa i stora delar av södra Sverige idag. Det ska visst komma svalare väder till norra delarna också till veckan men vi har haft ett sagolikt bra väder den senaste tiden.
Nu ska jag göra ett tappert försök att hänga med genom radio i mobilen. Det är minst en minuts fördröjning där och dessutom svårt att uppdatera. Spännande!
Dubbel;
V1: Vilka är det vi hör, hennes efternamn? Marie Fredriksson
V12: Hans förnamn? Per Gessle
L3: Titeln på denna låt anknyter till en plats i Uppland, vilken? Riala
V5: Man utför mången sådan? Operation
L2: Vad heter den här gruppen, det första ordet? Electric Banana Band
V6: Vad är det för instrument vi hör? Cittra
L1: Vad heter huvudpersonen i denna visa, förnamnet? Florindo
L10: Hur förkortas gruppnamnet? ELO – Electric Light Orchestra
V10: Vem var det som skrev text och musik till denna låt, artistnamnet? Eddie Meduza
V7: Jill Johnson sjunger en låt komponerad av, ja vem? Ted Gärdestad
L11: Ser Du Stjärnan I Det Blå
L8: Ser Du Stjärnan I Det Blå
V9: Le (Smile)
Sista nu och det blir en dubbel;
L9: Vad heter detta dansband? Lars Kristerz
L4:Â Vad heter detta dansband? Lars Kristerz
Ha en skön helg och ta hand om varandra nu när ni vandrar ut i juli månad. Är det nu vi kommer in i högsommaren?
Kram på er
/ Bengt
Dagens kryssande började med att jag snabbt insåg, att det melodikryss som fanns i veckans nummer av Aftonbladet TV var det kryss, som ska komma först nästa vecka. Så snabbt fram med gårdagens DN, där det rätta krysset fanns.
Jag blir alltid störd av sÃ¥na här saker men kom ändÃ¥ i gÃ¥ng med kryssandet. Nog var det Olivia Newton John och John Travolta vi hörde i ”Summer Nights”. Men vad farao hade de för rollnamn i den här filmen, som jag faktiskt aldrig har sett? Jag fick googla. Jo, Sandy och Danny.
Mer film: Elsa hette lejonet i ”Född fri”.
Jo, jag har Waldemar Hammenhögs ”Pettersson och Bendel” och har ocksÃ¥ sett 70-talsfilmatiseringen av den. Däremot har jag inte sett den senare filmversionen, ”P & B”, signerad Hasse Alfredson och med Stellan SkarsgÃ¥rd i en av huvudrollerna.
FrÃ¥n film är steget inte sÃ¥ lÃ¥ngt till TV. Jag har inte sett hela ”Albert och Herbert”, men göteborgskan i ljudillustrationen ledde mig genast rätt.
Från TV minns jag också Åsa Bodén, som gav oss väderprognoser, och jag minns också den låt om henne som Björn Skifs & co gjorde, vet dessutom att den låt de använde som musik i original heter YMCA.
Ã…sa spÃ¥dde ju vädret, men vad Jazzin’ Jacks spÃ¥dde har jag trots tidskrävande googlande inte lyckats komma pÃ¥. NÃ¥gon som vet?
NÃ¥, ocksÃ¥ Anders Eldeman gjorde ett misstag i dag. Fastän svaret skulle bli Australien, rÃ¥kade han spela Ãslands bidrag till Ã¥rets Eurovision Song Contest. Den andra delen av den frÃ¥gan var desto enklare: Vi hörde Frans i ”If I Were Sorry”.
BAO, orkestern som leds av Benny Andersson, förekommer relativt ofta i krysset. I dag hörde vi den i ”Nu mÃ¥r jag mycket bättre” av Kristina Lugn.
Men det kan nog gÃ¥ över. Som Ray Charles och Diana Ross sjöng, kan man till exempel drabbas av ”Big Bad Love”.
Fast vill det sig väl, kan det sluta med ja, vilket Eldeman illustrerade med att spela August Södermans ”Bröllopsmarsch” ur ”Bröllopet pÃ¥ UlfÃ¥sa”.
Jag rundar av med en fråga, som jag inte genast kunde, och en annan, som inte alls var svår.
Det var tack vare min förmÃ¥ga att uppfatta det i en lÃ¥t, som kan tänkas vara lÃ¥ttiteln, jag lyckades hitta reggaelÃ¥ten ”Gimme Hope, Jo’anna”. Och sen var det ju relativt lätt att fÃ¥ fram, att den som sjöng var Eddy Grant.
Lasse Holmqvists TV-serie ”Här är ditt liv” har jag mÃ¥nga trevliga minnen av, sÃ¥ för mig var dess signaturmelodi en av dagens lättast ledtrÃ¥dar.
Mina läsare önskar jag en glad och trevlig midsommar.
Glada hälsningar också till britter i Sverige och svenskar i Storbritannien.
Midsommardagen 25 juni!
Det är inte ofta vi bjuds på så fantastiskt vackert och varmt väder på midsommarafton som det var i år. Här i Rissna pendlade temperaturen mellan 23 och 26 grader. Fantastiskt!
Det var en lugn midsommar för min del. Jag besökte vår fantastiskt fina fädbodvall, Lillsandsvallen för att uppleva lite traditionellt firande. Sedan grillade jag och sonen lite på kvällen och sedan avslutade vi med en underbar promenad i den sena, varma kvällen.
Dubbelstart;
V7: Vilka rollförnamn har de båda figurerna, hennes? Sandy
L9: Vilka rollförnamn har de båda figurerna, hans? Danny
V11: Vem har skrivit musiken, förnamnet? Benny Andersson
L4: Vem har skrivit texten, hennes efternamn? Kristina Lugn
L8: Ett rollförnamn på han som pratar mest här? Albert & Herbert
Dubbel igen;
V14: Vilka är det som sjunger, hans förnamn? Ray Charles
L3: Vilka är det som sjunger, hennes efternamn? Diana Ross
En till dubbel;
V1: Vem sjunger den första sången? Australien
V6: Artistnamnet på den andra sången? Frans
En till före kaffepÃ¥fyllning…
V10: Vilket är djurets namn? Lejonet Elsa
Dubbel igen;
L1: Filmmusik – men vem var regissör, efternamnet? Hans Alfredson
L2: Den ena manliga huvudrollen? Skarsgård
V13: Vad var det hon gjorde så bra? Spådde
L12: Vad heter den här melodin i sitt original? YMCA
V16: Vad kan man hoppas att svaret blir? Ja
L5: Vad heter den här artisten i förnamn? Eddy Grant
Sista nu;
L15: Rätt ord ur namnet på denna tv-serie? Här Är Ditt Liv
Tack för hjälpen idag – det var en del lite kluriga men tillsammans fixade vi det.
Ta hand om er, var rädda om varandra och fortsätt njut av midsommartider och ljusa nätter. Nästa lördag är vi redan inne i andra halvåret och månaden är då juli.
Kram / BengtÂ
Eiki Nestor, förutvarande socialdemokratisk partiordförande och minister, numera talman i Riigikogu (Riksdagen), är sitt partis kandidat till posten som president i Estland.
Media känner nu de olika kandidaterna på pulsen, och en intervju med Eiki Nestor om hans förhållande till kultur borde få åtminstone få folk i kulturlivet och kulturintresserade medborgare att ställa upp bakom honom i den kommande kampanjen. Nestors svar i den här intervjun är så speciella och kunniga, att det inte kan råda något tvivel om hans kulturintresse. Jag ska här referera några av hans svar, sådana som säger också svensk publik något.
Bland de filmer han nämner som favoriter finns Federico Fellinis ”Amarcord”. Han säger sig över huvud taget vara Fellini-fan.
Bland favoritförfattarna finns Kurt Vonnegut (bland annat nämner han ”Slakthus 5”) och Gabriel Garcia Marquez (”Hundra Ã¥r av ensamhet”).
Nestor går regelbundet på jazzkonserter- och jazzfestivaler, nämner att han till och med har fått agera DJ.
Och så lyssnar han till exempel på Sting. Och ännu mer gillar han Frank Zappa.
Nestor gÃ¥r ocksÃ¥ regelbundet pÃ¥ teater. Bland det han prisar, värd att nämna även för svensk publik, är Samuel Becketts ”I väntan pÃ¥ Godot”.
Ett statsöverhuvud som är intresserad av och kan nÃ¥got om kultur – kors i taket!
Vid den partikongress som finländska Samlingspartiet, Kansallinen Kokoomus, nyligen genomförde, slog ju Petteri Orpo ut Alexander Stubb i valet av partiordförande. Orpo deklarerade då, att han också ämnade ta över Stubbs post som finansminister, vilket säkert bidrog till att Stubb beslöt sig för att lämna även regeringen.
Nu visar det sig, att Orpo ville göra en större förändring av Samlingspartiets representation i regeringen än det ordförandeskifte föranledde. Det blir, om man räknar med honom själv, tre nya ministrar av de fyra partiet har i koalitionen med regeringsledande Centern, Suomen Keskusta, och populistpartiet Sannfinländarna, Perussuomalaiset.
Riksdagens andra vice talman, Paula Riisiko, tar över posten som inrikesminister, den post som Orpo tidigare själv hade. Riisiko har tidigare erfarenhet av att sitta i regeringen; hon har i olika omgångar varit omsorgs-, social- och hälsovårdsminister samt trafik- och kommunminister.
Lenita Toivakka får lämna posten som utrikeshandels- och utvecklingsminister och ersätts av riksdagsledamoten Kai Mykkänen. Bland de meriter som nämns finns att Mykkänen är rysslandskännare; dessutom sägs han ha kunskaper om energi- och klimatpolitik.
Den enda samlingspartiministern som sitter kvar på sin post är undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen.
Man kunde ju misstänka, att personbytena i regeringen hade sin bakgrund i vilka som stödde Alexander Stubb i det nyligen genomförda partiordförandevalet. Men Kai Mykkänen, helt ny i regeringen, stödde i den striden Alexander Stubb.
Samtidigt meddelade Orpo, att det blir byte av ordförande också i partiets riksdagsgrupp: Kalle Jokinen ersätter Arto Satonen.
Filmtiteln ”Frances Ha” (2012) är egentligen en brevlÃ¥deförkortning av Frances Halliday, en roll som spelas av Greta Gerwig. Gerwig, som i verkliga livet bildar par med filmens regissör, Noah Baumbach, har ocksÃ¥ tillsammans med densamme skrivit manus.
Det här är en amerikansk film, trots att den är gjord i svart-vitt mycket sevärd också på grund av sin miljöskildring. Historien börjar i Brooklyn, där 27-åriga Frances bor tillsammans med sin kompis Sophie (Mickey Summer), åtminstone till dess att Sophie skaffar sig en bostad i Tribeca, där Frances inte har råd att bo, vilket senare, eftersom hon inte har råd att ensam betala för den tidigare gemensamma bostaden, inte helt utan komplikationer för henne vidare till Chinatown och tak över huvudet hos kompisarna Lev (Adam Driver) och Benji (Michael Zegen).
Storyns inledande huvudtema, att Frances är en lovande dansare, som arbetar hÃ¥rt för sitt genombrott men, möjligen av ekonomiska skäl, ställs Ã¥t sidan och, Ã¥tminstone momentant, blir arbetslös, visar sig sedan vara en falsk dröm, som gradvis spricker – hon är inte den skickliga dansare hon lÃ¥tsas vara. Över jul tar hon sig hem till föräldrarna i Sacramento, och ett slags bekräftelse över hur illa det är ställt kommer med att hon med hjälp av kreditkort utan ekonomisk täckning gör en resa till Paris. Det här leder till att hon genom att ta jobb som servitris och en del andra uppdrag fÃ¥r ägna sig Ã¥t att Ã¥terställa balansen i sin ekonomi.
En cirkel sluts också i och med att gamla kompisen Sophie åter hittar Frances, detta efter att själv en tid ha bott i Japan, dess värre i ett olyckligt äktenskap.
I sitt sätt att berätta en historia är den här filmen släkt med franska filmer från sent sextiotal och tidigt sjuttiotal.
Men den är amerikansk – mer antydningar än öppet berättande om sex – när det gäller Frances’ förhÃ¥llande till män, ja faktiskt ocksÃ¥ den kvinnliga kompisen.
I Danmark genomförs regelbundet opinionsmätningar med betygsättning av partiledarna. De tillfrågade får betygsätta dem på en skala från -10 till +10.
I den senaste, gjord av Norstat för Altinget, får ledaren för Dansk Folkeparti, Kristian Thulesen Dahl, högst betyg, 3,9. Tvåa, med 3,1 i betyg, kommer ledaren för Socialdemokratiet, Mette Frederiksen.
Thulesen Dahl får hela 6,7 av DF-väljarna men anmärkningsvärt nog också 4,5 av dem som röstar på De Radikale. Mette Frederiksen får över lag bra betyg också av de borgerliga väljarna, medan en del väljare på vänstersidan inte gillar henne.
På tredje plats, med 2,5, kommer intressant nog Enhedslistens nya ordförande, Pernille Skipper.
Samma betyg, 1,7, får Liberal Alliances ledare, Anders Samuelsen, och Socialistisk Folkepartis ledare, Pia Olsen Dyhr.
Efter dem, med 0,7, kommer Alternativets ledare, Uffe Elbæk. Och efter honom kommer Venstre-ledaren och statministern Lars Løkke Rasmussen med 0,5, ett riktigt uselt betyg för en så ledande politiker.
I botten hittar vi ledaren för Radikale Venstre, Morten Østergaard, med 0,2 och så Konservative Folkepartis Søren Pape Poulsen, som hamnar på -0,4.
Högerpopulistiska Dansk Folkeparti har i opinionsmätningarna efter folketingsvalet behållit sin plats som Danmarks näst största parti.
Men en del av dess väljare tycker, att partiet är för mjäkigt och gör för många kompromisser. Ett mer högerorienterat parti, Nye Borgerlige, med dels en mycket invandrar- och flyktingrestriktiv politik, dels en mycket liberal ekonomisk politik, håller därför på att formeras.
Trots att det ännu inte har någon formell struktur, långt mindre något formellt antaget program, säger sig nu påtagligt många danskar stödja det här nya politiska högerpartiet. I en opinionsmätning, gjord av Norstat för Altinget, sa 6 procent av de tillfrågade, att de övervägde att rösta för ett nytt sådant parti. Och därefter har i en mätning från Voxmeter för Ritzau 10,8 procent av de tillfrågade sagt sig kunna tänka sig att rösta på Nye Borgerlige.
Gubben börjar bli rätt sÃ¥ gammal – i dag fyller jag 79 Ã¥r.
I vÃ¥r familj firar vi varandras födelsedagar, inte bara de jämna, och det ganska ordentligt – det gäller att ta vara pÃ¥ livets glädjeämnen,
Med stigande ålder får man också allt fler krämpor. Min nattsömn avbryts ett antal gånger av att jag måste gå upp och kissa, fast som tur är har jag ganska lätt för att sedan somna om igen. Fast när jag mycket tidigt i morse var uppe för en av de där toalettvändorna, såg jag, att de senaste dygnens ymniga regn hade ersatts av sol och blå himmel. Inte så illa med tanke på att det i dag är min födelsedag.
Sen gick jag och la mig igen. Jag vet ju vad som gäller på födelsedagar. Och så somnade jag om.
Jag vaknade igen av att hustrun kom in i mitt rum, sjungande ”Röda smÃ¥ smultron” och bärande blommor – en bukett med akleja, klint, lupin, daggkÃ¥pa och paradisbuske – och paket; vad det var i paketen ska jag berätta lite längre ner, men jag kan ju redan nu berätta, att jag fick Ã¥rets nya marimekkoskjorta samt, lite som en ploj, en ny duschgardin till badrumsfönstret. Det är meningen att jag ska sätta upp den – just klättring klarar jag fortfarande bättre än hustrun.
I köket hade Birgitta bullat upp födelsedagsfrukost, utöver kaffe, juice och Verum hälsofil som alltid ingår i min frukost en fantastisk, egenkomponerad smörgåstårta, gjord av bland annat osötat fullkornsbröd, rökt lax, kräftstjärtar, rom, dill och sallad från egna växthuset.
På köksbordet stod ytterligare tre nyplockade buketter: en yppigt vacker med pioner, fler grenar av paradisbuske och så en jättelik allium, i ett litet glas årets först utslagna kvist från den hurdalsros jag vid en forn jämn födelsedag fick av ett antal av mina dåtida kvinnliga arbetskamrater och så en blomöversållad gren av den vita midsommarrosen Rosa alba maxima.
En stund efter frukost såg jag några mycket kära födelsedagsgäster komma in på inre gårdsplan: dottern Kerstin och hennes båda barn Viggo och Klara. Det var en överraskning att de kom; Birgitta hade inte berättat något för mig. Efter gratulationer och välkomstkramar fick jag även av dem en kasse mycket fina stenpartiväxter. Som jag tidigare har berättat, har Birgitta restaurerat mitt gamla stenparti, och där finns redan många nya växter från dels Birgitta, dels Matti och hans familj.
Matti och hans dotter Ella ringde, sjöng och gratulerade strax därefter, de också. Och från Köln i Tyskland ringde Birgittas bror Gunnar och hans fru Annica och gratulerade.
Anna träffade jag här om dan, när vi var i hennes hus i Ekolsund och hälsade pÃ¥, och dÃ¥ fick jag ett insektshotell, konstfärdigt tillverkat av trä och bamburör – jag ska sätta upp det pÃ¥ en uthusvägg nära Birgittas stora kryddträdgÃ¥rd.
De ganska många paketen från Birgitta innehöll som vanligt filmer och böcker. Jag kan förstå, om någon läsare tycker, att det här är i överdådigaste laget, men Birgitta har köpt det här utspritt över hela året, från Böckernas klubb där hon är medlem.
Hur som helst, av skönlitteratur fick jag Jonas Hassen Khemiris ”Allt jag inte minns” och Klas Östergrens ”Samlade noveller”.
William Shakespeares verk har vi tidigare bÃ¥de pÃ¥ svenska och pÃ¥ engelska, men det är intressant att nu ocksÃ¥ fÃ¥ tillgÃ¥ng till Ulf Peter Hallbergs nyöversättningar av dels fyra komedier (”Komiska förväxlingar”), dels fyra tragedier (”Det blodiga parlamentet”).
Som gammal nordist, ocksÃ¥ hamsunläsare, ser jag fram mot att läsa Tore Rems ”Knut Hamsun och resan till Hitler”.
Jag läser gärna Ebba Witt-Brattström – har faktiskt ocksÃ¥ träffat henne och fÃ¥tt god kontakt med henne pÃ¥ den tiden dÃ¥ min hustru var Riksdagens talman och vi därför inbjöds till olika evenemang anordnade av Svenska Akademien, där ju Ebbas tidigare man, Horace Engdal, var ständig sekreterare. Nu har jag fÃ¥tt dels hennes ”Ã…rhundradets kärlekssaga”, som ju handlar om deras förhÃ¥llande, dels hennes ”Kulturmannen och andra texter”.
En deckare, ”En yxa Ã¥t Alice”, fanns ocksÃ¥ bland presentböckerna. Den är skriven av Inger Frimansson, som jag faktiskt publicerade en novell av i Aktuellt i politiken (s) pÃ¥ den tiden dÃ¥ hon fortfarande inte var den etablerade författare hon sedan blev.
Som mina läsare vet, är jag bÃ¥de hängiven läsare av och skriver gärna om barnböcker och serier. AlltsÃ¥ har min hustru nu gett mig Michael Farrs ”Tintin & co”. Av henne har jag ocksÃ¥ fÃ¥tt ”Nyfiken i en strut” till min stora Lennart Hellsing-samling och sÃ¥ Pierre Corans och Charlotte Gastauts version av Wolfgang Amadeus Mozarts ”Trollflöjten”.
Som bekant skriver jag ocksÃ¥ gärna om film. Filmerna ser jag ofta tillsammans med hustrun, och tack vare henne har vi nu ytterligare fyra DVD att avverka: Stig Björkmans ”Jag är Ingrid” (om Ingrid Bergman), Woody Allens ”Irrational Man”, Andrey Zvyagintsevs ”Leviatan” och sÃ¥ James Bond-filmen ”Spectre”.
* * *
På Kerstin Kokks instagram finns ett foto av hennes och barnens ankomst till vårt hus i Öregrund, taget just när barnen passerar mitt stenparti, det jag skriver om. Och sen finns där fler bilder från Öregrund.
I morse, när jag gick ner till brevlådan för att hämta upp våra tre morgontidningar, regnade det ganska ordentligt. Morgonrocken jag hade på mig var inte mycket till skydd, och jag fick vatten i tofflorna. Men jag kunde konstatera, att mitt av hustrun restaurerade stora stenparti med sina nya växter, födelsedagspresenter i förväg från Birgitta och sonen, Matti, och hans familj, mår jättebra av den här rotblötan.
Dagens kryss beredde mig inte nÃ¥gra vÃ¥ldsamma problem. Det började med ett par frÃ¥gor, knutna till den nyligen TV-sända polarprisgalan, som jag tittade pÃ¥. SÃ¥ det är klart att jag vet, att det ena av Ã¥rets pris tilldelades Max Martin. (Det andra gick till Cecilia Bartoli som i den i TV 4 sända galan fick spela en sorgligt undanskymd roll.) Dessutom skulle vi kunna, att det var Britney Spears som sjöng Max Martins ”Oops, I Did It Again”.
Flera filmanknutna frågor var det i dag.
Jag har inte bara sett Lasse Ã…bergs ”Den ofrivillige golfaren”, den som skulle leda oss till det sökta kryssordet golf. Jag rÃ¥kar ha träffat Lasse ett antal gÃ¥nger ocksÃ¥, detta eftersom han i likhet med min hustru är sÃ¥ kallad hedersupplänning och dessa med sina respektive Ã¥rligen inbjuds till en middag pÃ¥ Uppsala slott. Fast jag skulle tro att mÃ¥nga, även om de har sett den här filmen, inte genast känner igen Stefan Nilssons musik, den som i dag spelades som ljudillustration.
Jag tycker ocksÃ¥ att ”Nine To Five” (1980), med Dolly Parton i en bärande roll, är en sevärd och rolig film. Här skulle vi skriva ett av klockslagen i filmtiteln med romerska siffror, och eftersom jag är gammal latinstudent, var det inte svÃ¥rt att se, att det som dÃ¥ gick in var nio, IX.
Den gamla slagdängan ”I en grönmÃ¥lad bÃ¥t” har ocksÃ¥ förekommit i ett par svenska filmer, dock inga särskilt märkvärdiga sÃ¥dana. Här skulle vi skriva, vad det rörde sig om för fortskaffningsmedel, fast i pluralis. Jo, ekor.
När jag en gÃ¥ng i världen gick pÃ¥ gymnasiets latinlinje, läste vi inte bara den svenska litteraturhistorien utan ocksÃ¥ ett rikhaltigt urval av till exempel Gustaf Frödings dikter. Och jag har faktiskt ocksÃ¥ Fröding-CDn med Mando Diao, den där ”StrövtÃ¥g i hembygden” ingÃ¥r.
Evert Taube är en av de riktigt stora i svensk visdiktning, sÃ¥ jag har allt han har gjort pÃ¥ skiva, bland annat i ett par samlingsboxar. Hans ”Nudistpolka”, även kallad ”Den lycklige nudisten”, frÃ¥n 1959 har jag även publicerat texten till här pÃ¥ bloggen – kolla ovan under Kulturspegeln, SÃ¥ngtexter! Den person Eldeman här sökte var alltsÃ¥ nudist. Och jag kan dÃ¥ passa pÃ¥ att göra reklam för vÃ¥rt sommarparadis Öregrund, som ocksÃ¥ har nakenbadstrand.
I nÃ¥gra rabatter pÃ¥ vÃ¥r tomt här i Öregrund finns faktiskt, i bokstavlig mening, ”Tulpaner frÃ¥n Amsterdam” – jag köpte lökarna där under en ombudsmannaresa (s) till Holland.
PÃ¥ den tiden dÃ¥ jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), publicerade jag Rune Andréassons ”Lille Rikard och hans katt” i tidningen, och hans ”Bamse” köpte jag i tur och ordning Ã¥t vÃ¥ra barn – ”Bamse” är en serie med mycket bra värderingar. För bara nÃ¥gra dar sen, när sonen, Matti, och hans dotter Ella var och hälsade pÃ¥ farfar och farmor, hade jag Ã¥t Ella köpt en Bamse-pysselpÃ¥se. Riktigt lika tänd är jag inte pÃ¥ Bamses dunderhits, men eftersom jag hör till dem som lyssnar pÃ¥ Melodifestivalen, känner jag förstÃ¥s bakom ”PÃ¥ farmors höga berg” igen Afro-Dites ”Never Let It Go” frÃ¥n 2002.
Det där med alternativa versioner och luriga inspelningar är ju annars en av Anders Eldemans specialiteter, så jag kan förstå att han i dag valde att spela en låt, där Uma Thurman sjunger med konstig svensk brytning.
Pink Floyd har jag i min skivsamling. Deras ”Money” spelades dock i dag i en alternativ, alls icke oäven inspelning. Vet nÃ¥gon vem som gjorde den?
”Innan vi faller” gjordes av tvÃ¥ artister jag gillar, Lisa Nilsson med stöd av Jocke Berg.
Och så går vi då i mål med ett stycke cirkusmusik, med xylofon som huvudinstrument.
Hustrun har gÃ¥tt till Coop Konsum för att handla – mat mÃ¥ste man ju köpa även när det regnar. Och jag anar att hon ocksÃ¥ ska skaffa hem ingredienser till en smörgÃ¥stÃ¥rta. I morgon är det nämligen min födelsedag; jag fyller 79.
Två veckor till semester. Det gäller att hålla ut nu. Det är intensivt på jobbet nu. Helgerna blir ett litet avbrott i alla fall.
Det har regnat senaste dygnet och det var verkligen välkommet. Nu på förmiddagen har vi 10 grader och lite skön nordanvind!
Annars är det många kvällar som bjuder på solnedgångar som på bilden ovan och nätterna är helt ljusa! Det är lika fantastiskt varje år att uppleva det!
Välkomna till rissna.se!
Dubbelstart!
L3: Vem fick ett pris i veckan som gick? Max-Martin (Max Martins framgångar kan man verkligen inte klaga på)
V13: Vem sjunger? Britney Spears
L7: Vilken sorts person är huvudfiguren i lÃ¥ten? Nudist – Nudistpolken
V8: Vem sjunger här, förnamnet? Uma Thurman
V9: Var, rent geografiskt, hamnar vi med denna musik? Tulpaner Från Amsterdam
L11: Vilken är titeln pÃ¥ detta stycke? Money – Pink FloydÂ
L4: En duett, vad är hennes efternamn? Lisa Nilsson & Joakim Berg (Kent, ett av Sveriges största rockband som slutar i år)
Lite kaffe skadar aldrig!
V3: Vad är det för grupp vi hör? Mando-Diao – StrövtÃ¥g i Hembygden – en fantastiskt fin lÃ¥t byggd pÃ¥ fyra dikter som satts samman och tonsatts till en vacker visa.
Regnet piskar mot rutan härutanför…
L1: Vad sysslar man med i denna film? Golf
V6: Vilket är huvudinstrumentet här? Xylofon
Dubbel igen;
L5: De sista orden i den engelska originaltiteln? Never Let It Go
L2: De sista orden i den engelska originaltiteln? Never Let It Go
L10: LÃ¥ten handlar om ett fortskaffningsmedel, vilket? Ekor
Sista nu;
L12: Vilken romerska siffra är det som första ord i titeln? IX (Nine To Five)
Tack alla – ha en skön helg!
/ Bengt
I den mätning TNS Emor i juni gjorde för BNS ser det inte lika mörkt ut för de estniska socialdemokraterna, som det gjorde i en annan mätning som jag nyligen refererade.
Men vi tar partierna i storleksordning.
Störst, med 27 procents stöd, är i den här mätningen det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet). Därmed är partiet i stort sett tillbaka på sin rekordhöga nivå från valet 2015, 27,7 procent. I förra mätningen fick partiet 23 procent. En orsak till lyftet kan vara, att två framstående företrädare för partiet kandiderar i presidentvalet och syns mycket i media.
I den här undersökningen är det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, Estlands näst största parti. Partiet får i den här mätningen 21 procent, mot 22 i den förra mätningen. Partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 var 24,8 procent av rösterna. Så kanske börjar den pågående ledarstriden till slut skada partiet.
Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, klarar sig i den här undersökningen betydligt bättre än i en undersökning i en annan serie jag nyligen refererade. Partiet, som bildar regering tillsammans med Reformpartiet och IRL (se nedan) ligger i den här mätningen trea med 17 procent (+ 1), vilket är mer än i valet, då partiet fick 15,7 procent av rösterna. Den som har gjort undersökningen, Aivar Voog, tror att det som har gett Socialdemokraterna ett visst lyft är partiledarens, själv ryss, tuffa angrepp på det främlingshetsande EKRE (se nedan).
Oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konservativa folkparti), som i valet fick 13 procent, är nu med 14 procent landets fjärde största parti. EKRE är alltså det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare.
Det andra nya partiet (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet), backar från 7 till nu 6 procent
Riktigt illa gick det i den förra mätningen för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika): Partiet var då nere på 7 procent. IRL hade förr ett stöd av upp emot 20 procent men var i det senaste valet nere på 13,7 procent. I den aktuella mätningen går partiet ned med ytterligare en procentenhet och stöds då av 6 procent.
I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet i Oslo det här:
Høyre 29,8 procent
Fremskrittspartiet 11,7 procent
Venstre 8,2 procent
Kristelig Folkeparti 2,8 procent
Senterpartiet 0,9 procent
Arbeiderpartiet 30,4 procent
Sosialistisk Venstreparti 6,3 procent
Rødt 3,2 procent
Miljøpartiet De Grønne 5,6 procent
I Respons Analyses mätning av partipreferenserna i Oslo den 16 juni för Aftenposten fördelar sig partisympatierna så här:
Høyre 30,0 procent (- 0,2 procentenheter jämfört med förra lokala mätningen)
Fremskrittspartiet 10,5 procent (- 0,2)
Venstre 6,4 procent (- 0,2)
Kristelig Folkeparti 2,9 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 1,0 procent (+ 0,1)
Arbeiderpartiet 32,5 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 6,1 procent (- 0,8)
Rødt 4,2 procent (- 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 4,6 procent (- 2,2)
Arbeiderpartiet har nu ökat sin ledning över ärkerivalen Høyre. Fremskrittspartiet backar en smula även i Oslo. Kristelig Folkeparti och Senterpartiet ligger kvar på de mycket låga nivåer de brukar ha i huvudstaden. Liberala Venstre, som traditionellt brukar ligga mycket högt i den norska huvudstaden, backar. SV backar lite medan Rødt, som har en stark ställning i Oslo, ökar. Och Miljøpartiet De Grønne, som har ett av sina starkaste fästen just i huvudstaden, backar även där, tappar faktiskt runt halva sitt stöd, om man jämför med kommunalvalet i fjol.
Aftenposten, som publicerar den här undersökningen, ägnar en stor artikel Ã¥t ”MDGs nedtur i Oslo”, bÃ¥de politiskt och journalistiskt intressant, eftersom de gröna nu ingÃ¥r i vänstermajoriteten i Oslo. Lokala företrädare för MDG tror, att minskningen har att göra med dels att partiets väljare inte trodde, att MDG tänkte vara med och styra huvudstaden, dels att de med sina förväntningar om resultat nu och genast har blivit besvikna. Partiets trovärdighet har skadats, när det har tvingats till kompromisser.
Tillfrågade valforskare konstaterar, att MDG har de minst partitrogna väljarna och att det inte alls är säkert att de som nu har övergett partiet kommer att återvända till det i nästa val.
Som mina läsare vet, läser jag varje dag flera tidningar, bland dem Dagens Nyheter, i den inte minst DN Kultur.
Som mina läsare ocksÃ¥ vet, är jag dessutom en person som vÃ¥rdar sprÃ¥ket. AlltsÃ¥ hoppade jag till, när jag över en text av Sara Martinsson hittade rubriken ”Charlie Sheen är ett annat sorts väsen”.
Först trodde jag det här var en slarvig rubriksättares verk. Men även texten om Charlie Sheen avslutades med samma sprÃ¥kgroda: ”Han är ett annat sorts väsen”.
Det här är ett sprÃ¥kligt missfoster. Eftersom ”ett” i den här meningen är knutet till ”sort”, inte till ”väsen”, borde formuleringen ha varit ”en annan sorts väsen”. SprÃ¥kligt korrekt hade ocksÃ¥ alternativformuleringen ”ett annat slags väsen” varit.
Nå, tidningarna är i dag så fulla av språkfel, att en korrekturläsare av det slag jag lärde känna på den tiden jag själv jobbade på tidning förmodligen skulle överväga att begå harakiri.
Jag har, mot mina vanor, inte skrivit några nya bloggtexter sedan i lördags. Nej, jag har inte varit sjuk, inte heller haft något datorhaveri, utan den här pausen har helt normala orsaker.
Efter Melodikrysset i lördags skjutsade oss vännerna Bengt och Inger till Jimmy och Margareta Mattssons sommarställe på Gräsö, där vår S-förening i Uppsala, Svartbäckens socialdemokratiska förening, hade avslutningsmöte inför sommaren.
Fast sen skjutsade oss Bengt och Inger till vÃ¥r bostad i Uppsala, som vi de senaste dagarna har haft som bas för olika aktiviteter. PÃ¥ söndag fick vi besök av sonen, Matti, och hans dotter Ella. Matti hade lovat hjälpa oss med en del praktiska ting, allt frÃ¥n att byta svÃ¥rÃ¥tkomliga taklampor till genomgÃ¥ng av vÃ¥ra datorer. Min dator uppdaterade han, inklusive att pÃ¥börja ett ganska tidskrävande byte av ett av programmen – han Ã¥tervänder senare till vÃ¥ningen för att installera ett nytt och samtidigt byta min länk till den trÃ¥dlösa routern till en mer kraftfull.
Under tiden busade lilla Ella med farfar och farmor – det började redan när hon kom och startade besöket med att gömma sig för oss nere pÃ¥ källarplanet.
Farmor lagade lunch, och den lilla tjejen åt av allt så att magen stod i fyra hörn.
Matti och Ella uppvaktade också far/farfar på 79-årsdagen, som egentligen infaller först den 19 juni. Matti hade konspirerat med Birgitta, som i present till samma kommande födelsedag har rensat mitt stora stenparti och också köpt några nya stenpartiväxter. Han hade köpt två kassar med stenpartiväxter, både sådana jag har haft men som har gått ut och några nya, som jag har haft på min önskelista.
I morgon ska jag placera ut de nya växterna i stenpartiet, och sen får jag hjälp med planteringen av Birgitta.
Efter den nämnda lunchen, när jag skulle diska, visade det sig, att vattenavrinningen i diskhon i vårt lilla kök var minimal, dessutom att det läckte ur avloppsröret ner i skåpet under. Det här stoppades och torkades upp, och i går lyckades Birgitta få en rörfirma vi tidigare har anlitat att skicka en kille, som snart hade rensat röret och fixat läckan.
Jag är i tidsnöd, sÃ¥ den allra sista frÃ¥gan skulle jag ha behövt göra fler nätsökningar pÃ¥, eftersom jag inte har sett filmen, vars namn tydligen är ”Arthur”.
Och den där lÃ¥ten, som jag tror hette ”Sentimental”, sjöngs väl av Julio Iglesias.
Brolle var det som sjöng ”Peggy Sue” av Buddy Holly, men jag har för egen del aldrig sett Buddy Holly-musikalen.
Resten var lätt som en plätt, även om jag tyckte att karaokeversionen av ”Avundsjuk”, Nanne Grönvalls hit frÃ¥n 1998, närmast var ett mordförsök pÃ¥ originalet.
Men alternativa versioner är ju en av Anders Eldemans specialiteter. Ett exempel i dagens kryss var att spela ”I natt jag drömde” pÃ¥ samiska. Men själklart kände jag igen den. Jag har ju med den i min sÃ¥ngbok frÃ¥n 1970, ”Upp till kamp! SÃ¥nger om arbete, frihet och fred”.
I den fanns för övrigt ytterligare en av de i dag spelade lÃ¥tarna med, ”Den vackraste visan om kärleken”, skriven av Ture Nerman och tonsatt av Lille Bror Söderlundh.
Arja Sajonmaa har jag det mesta av i min privata skivsamling, däribland hennes Mikis Theodorakis-inspelningar, till exempel ”Margarita Margaro”.
Och Povel Ramel tror jag jag har allt av som finns utgivet pÃ¥ skiva. SÃ¥ varför skulle jag inte känna igen en sÃ¥ pass vanlig ramelskapelse som ”Det är de smÃ¥, smÃ¥ detaljerna som gör det”. I den spelar ett ur en viktig roll.
Som de som regelbundet läser mig säkert förstÃ¥r, hör Nat King Cole till den sortens artister som jag uppskattar. I dag fick han starta krysset med ”The Lazy Hazy Crazy Days of Summer”.
Bland de sommarsÃ¥nger jag lärde mig redan i smÃ¥skolan fanns ”Sommarvandring”, ofta ocksÃ¥ benämnd efter sin första rad, ”Röda stugor tÃ¥ga vi förbi”. Fast i dag ville Eldeman modernisera ”tÃ¥ga” till ”tÃ¥gar”.
Men tro nu för den skull inte att jag musikaliskt sitter fast i forntiden. I dag lyssnade jag till exempel ocksÃ¥ gärna pÃ¥ R.E.M. (som i krysset skulle skrivas REM), och dÃ¥ inte bara pÃ¥ grund av lÃ¥ttiteln som jag sympatiserar med, ”Loosing My Religion”.
Och sÃ¥ gÃ¥r vi i mÃ¥l med en faktiskt väldigt fin insjungning av ”Jag och min far”, gjord av Olle Ljungström. Det blir tomt efter honom.
Här i huset blir det ocksÃ¥ strax tomt – hustrun och jag Ã¥ker till S-föreningens sommaravslutning hos Jimmy och Margareta Mattsson i deras sommarhus pÃ¥ Gräsö.
Sommaren verkar komma tillbaka igen efter ett par, tre dagar med ruggigt kallt och blåsigt väder. Fåglarna har börjat kvittra igen även om det inte är lika mycket sång längre. Jag gissar att de har ungar i sina bon nu som tar upp all uppmärksamhet.
Välkomna till Rissna.se och lite melodikryss.
Temperaturen ja, den är +12 här i Rissna just nu. Det har vi inte varit i närheten av de senaste dagarna.
Kaffekoppen är fylld, nu börjar vi!
L10: Vem är det som sjunger, efternamnet på artisten? Nat King Cole
Dubbel nu;
V12: Vem sjunger, förnamnet? Olle Ljungström
V6: Vem sjunger, efternamnet? Olle Ljungström
Det känns som det är väldigt mÃ¥nga inom musikvärlden som försvunnit nu under en tid…
V1: Sång på samiska, låtens titel på svenska är det som söks? Inatt-Jag-Drömde
L2: Vad heter denna melodi? Avundsjuk (Nanne Grönvall’s lÃ¥t)
V7: Sven-Bertil Taube sjunger men vem har komponerat musiken, efternamnet? Lillebror Söderlundh – tack, den kunde jag inte alls.
En till före pausen…
L3: Vad gör dom enligt textens första rad? Tågar
V5: Vad heter gruppen? REM
Vad har ni för planer för helgen? Något spännande på gång? För min blir det återhämtning. Veckorna på jobbet är för närvarande hektiska med mycket som ska vara klart innan det är dags för sommar, sol och bad (läs semester, fjällvandring och grillkåtebygge).
V8: Musik frÃ¥n Grekland – Vem sjunger, förnamnet? Arja Saijonmaa
L1: Här frågas efter efternamnet till sångaren? Julio Iglesias
V11: En butik full av sÃ¥dana – vad? Ur
L9: Vem sjunger här, artistnamnet? Brolle
Sista nu…
L4: Huvudrollsinnehavarens förnamn och också filmens namn? Arthur
Sverige – vi har ett resultat!
Tack för hjälpen även denna lördag – sköt om er, ta hand om varandra och njut av ljuset och sommaren.
Kram / Bengt
Även svenska tidningar skriver just nu mycket om den pågående kampanjen i Storbritannien för respektive mot EU-utträde. Enligt en undersökning, vars resultat jag har hittat i danska Politiken, är 48 procent av de tillfrågade britterna EU-negativa, medan 44 procent är EU-positiva.
Till de mest intressanta resultaten i den här undersökningen hör att i två länder, skarpt kritiserade av EU, Polen och Ungern, finns en stark opinion för EU: 72-22 respektive 61-37. Och i det flyktingdrabbade men också ekonomiskt drabbade Italien vill 58 procent stanna i EU, 39 procent lämna.
Bland de länder som ingår i den här undersökningen hör Sverige och Holland till de förhållandevis EU-positiva: 55-44 för Sverige och 51-46 för Holland.
I till exempel Tyskland väger det mycket mer jämt: 50 procent för och 48 procent mot.
I till exempel Spanien väger det över åt andra hållet: 49 procent är negativa och 47 procent positiva.
Att opinionen i Grekland vid det här laget är EU-negativ förvånar väl knappast någon: 71 procent är EU-negativa, bara 27 procent EU-positiva.
Den stora överraskningen i den här undersökningen är enligt mitt förmenande Frankrike. Hela 61 procent av fransmännen är negativa till EU, bara 38 procent positiva.
Turu-uuringute AS har gjort ytterligare en partisympatiundersökning, Den här gången för Eesti rahvusringhääling. I ett viktigt avseende visar den ett resultat, som skiljer sig från det jag nyligen redovisade.
Också i den här undersökningen är det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, Estlands största parti. Partiet får i den här mätningen rekordhöga 28 procent, mot 23 i den förra mätningen. Partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015 var 24,8 procent av rösterna. Båda sidor i den pågående ledarstriden tycks än så länge hålla kvar sina anhängare i partiet.
Tvåa, med 20 procent, ligger det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), som dock i valet fick rekordhöga 27,7 procent. I förra mätningen fick partiet 21 procent
Oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konservativa folkparti), som i valet fick 13 procent, är nu med 13 procent (14 procent i förra mätningen) landets tredje största parti. EKRE är det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare. Eftersom partiet länge i mätningarna låg under sitt valresultat, finns det ingen annan fråga än fokuseringen på ett främlingsfientligt budskap, som kan förklara partiets nuvarande uppgång.
Det andra nya partiet (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet), går det också lite uppåt för, från 11 till 12 procent
Riktigt illa – frÃ¥n 12 procent i maj till nu 10 procent – gÃ¥r det för Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som sitter i koalitionsregering med tvÃ¥ borgerliga partier. I valet 2015 fick partiet 15,2 procent av rösterna, men av den överströmning av väljare, inte minst ryska väljare, frÃ¥n Centern, som ägde rum i en tidigare mätning, ser man inte här nÃ¥gra spÃ¥r. Partiets byte av partisekreterare och lanseringen av Eiki Nestor som presidentkandidat kan ha haft som bakgrund, att partiet hade fÃ¥tt nys om det här usla, kommande gallupresultatet.
Riktigt illa gick det i den förra mätningen också för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika): Partiet var då nere på 4 procent, vilket är under den femprocentsspärr som tillämpas i estniska riksdagsval. IRL hade förr ett stöd av upp emot 20 procent men var i det senaste valet nere på 13,7 procent. I den aktuella mätningen får partiet emellertid ett visst lyft och stöds då av 7 procent.
* * *
Om avsikten med lanseringen av Eiki Nestor var att rikta också mer rampljus på hans parti, har det gått för kort tid för att vare sig i det ena eller det andra avseendet ge effekt på opinionsmätningarna,
Estniska media har nu börjat publicera mätningar, som mäter de olika kandidaternas ställning i opinionen, men där har lanseringen av Nestor ännu inte satt nÃ¥gra spÃ¥r. Leder gör fortfarande den till Reformpartiet inte anslutna utrikesministern av rysk börd, Marina Kaljurand. PÃ¥ andra plats ligger den politiskt obundne justitiekanslern Allar Jõks – han delar andraplatsen med förre reformpartiledaren Siim Kallas. Efter dem kommer centerledaren Edgar Savisaar.
I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:
Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent
Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd frÃ¥n Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltsÃ¥ i stället stödja en röd-grön regering.
I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.
Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.
I Respons Analyses mätning 10 juni för Aftenposten och Bergens Tidende fördelar sig partisympatierna så här:
Høyre 24,6 procent (- 0,9 procentenheter)
Fremskrittspartiet 17,1 procent (+ 1,8)
Venstre 4,6 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,0 procent (- 0,8)
Senterpartiet 6,1 procent (+ 0,6)
Arbeiderpartiet 32,5 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+ 0,3)
Rødt 2,1 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (- 0,5)
Också i den här mätningen ligger MDG under spärren.
Jag blev bekant med Per Silenstam tidigt 1960, när jag blev aktiv i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus, vid årsmötet i maj samma år dess ordförande. Jag var hemma hos honom på den tiden, träffade också hans dåvarande fru. Hans nuvarande fru, Berit, blev jag personligt bekant med först långt senare. Men så här är det ju i livet. Många av oss, bland dem min egen fru, är gifta för andra gången.
Per är prästson från Värmland men har egentligen aldrig, åtminstone inte i sammanhang där jag har varit med, skyltat med sitt kristna arv, som jag ändå tyckte skymtade i ett sammanhang vid den middag vi var på hos paret Silenstam i går kväll. I stället känner jag familjen Silenstam, alltså inte bara Per, som engagerade och radikala socialdemokrater: Jag talar här främst om hans bror, Erik, men jag har också mycket uppskattande skrivit om dennes son Gustaf, just nu mycket aktiv i vårt SSU-distrikt, och faktiskt till och med en gång i världen haft Pers och Eriks pappa, på den tiden prost hemma i Värmland, som vad jag förstod uppskattande åhörare, när jag framträdde vid en debatt i universitetshuset.
Skälet till att Per och jag har Ã¥terupptagit ungdomsÃ¥rens umgänge är märkligt nog ocksÃ¥ en präst, mig veterligt inte alls med den politiska grundsyn Per och jag delar. Birgitta och jag har ingen religiös tro och lämnade kyrkan redan i unga dar, men vÃ¥rt liv i Uppsalas offentlighet och med Ã¥ren allt fler begravningar har gjort, att vi har träffat, i nÃ¥gra fall rent av kommit att umgÃ¥s en smula med representanter för kyrkan. Den nu egentligen pensionerade Kerstin Berglund är ett exempel, och när hon förrättade Sonja Lyttkens‘ begravning – Sonja var gift med vÃ¥r gamle vän Sven Hamrell och mor till den kände Beck-regissören Harald Hamrell, för övrigt pÃ¥ sin tid studentkamrat med vÃ¥r Anna – skjutsade hon oss till begravningskaffet och frÃ¥gade där, om hon ocksÃ¥ fick bjuda oss pÃ¥ middag tillsammans med likasinnade människor.
Vi sa ja, och den här av kretsen av Kerstins utvalda har sedan flera gÃ¥nger träffats, först hemma hos henne, sen hos oss respektive Sten och Berit Rylandet och nu alltsÃ¥ hos Silenstams. Nästa gÃ¥ng vi träffas kommer att bli i regi av Hans och Karin Alsén – Hans, partivän och vän sen mina unga Ã¥r, fyller aktningsvärda 90 i augusti, och eftersom han har varit landshövding i Uppsala län, har han valt att fira detta pÃ¥ Uppsala slott.
Det var ytterligare människor med på den här trevliga middagen, som alltså utöver på god mat bjöd på många trevliga samtal i olika ämnen. Som bordsdam hade jag Karin Alsén, och på min vänstra sida satt Kerstin Berglund, som för övrigt med jämna mellanrum brukar åka till mitt gamla hemland, Estland. Den senaste resan med Tartu som mål hade hon dock fått ställa in på grund av stroke.
Sånt händer dess värre i vår ålder. Fast Hans Alsén har, trots sin mycket höga ålder, inte slutat med att främst ta sig fram per cykel genom staden, berättade hans hustru. Och vid middagsbordet sjöng han, på begäran, en lång visa utan att staka sig det minsta.
Min egen hustru höll tacktalet, varmt och erkännande i tonen.
I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:
Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent
Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd frÃ¥n Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltsÃ¥ i stället stödja en röd-grön regering.
I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.
Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.
I Norstats mätning 8 juni för NRK fördelar sig partisympatierna så här:
Høyre 21,5 procent (- 2,8 procentenheter)
Fremskrittspartiet 16,6 procent (+ 1,5)
Venstre 4,2 procent (- 1,1)
Kristelig Folkeparti 4,8 procent (- 0,5)
Senterpartiet 7,1 procent (+ 0,6)
Arbeiderpartiet 34,5 procent (+ 2,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+ 0,9)
Rødt 1,8 procent (- 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (- 0,3)
I den här mätningen ligger MDG under spärren och liberala Venstre farligt nära den.
Stanley Kubrick baserade sin film ”Barry Lyndon” (1975) pÃ¥ William Thackerays roman frÃ¥n 1844, ”Den välborne Barry Lyndons memoarer”.
Den här historien utspelar sig redan under 1700-talet, dÃ¥ Irland var en del av Storbritannien och fenomen som IRA inte ens var pÃ¥tänkta. Att den här historiens irländske huvudperson, Redmond Barry (i filmen spelad av Ryan O’Neill), fogar sig för överheten stÃ¥r alltsÃ¥ inte i konflikt med det vi genom mycket senare sÃ¥nger och berättelser om uppror förknippar med den gröna ön.
En av Stanley Kubricks kännemärken som regissör är hans skepsis mot det meningsfulla med krig, och ett av credona i den här historien är att det dess värre inte verkar göra någon större skillnad, vilket lands eller furstes armé man råkar hamna i.
Redmond Barry startar sin bana som tillbedjare av en ung dam, som dess värre bedrar honom och väljer en annan. Och när han felaktigt tror att han har undanröjt konkurrenten och därför måste fly, råkar han ut för stråtrövare som tar hans pengar, så för att kunna förtjäna sitt levebröd (och samtidigt gömma sig i uniform) tar han värvning.
Sen följer en militär odyssé pÃ¥ den europeiska kontinenten, enligt min mening för lÃ¥ng, även om det här utspelar sig under det sÃ¥ kallade sjuÃ¥rskriget – filmen är drygt tre timmar lÃ¥ng. I det nämnda kriget befann sig Storbritannien, Hannover och Preussen pÃ¥ samma sida, vilket förklarar, att Barry, när han iförd brittisk uniform hÃ¥ller sig undan tjänst i det egna landets förband, lite av en slump i stället tillsammans med hopsamlat slödder hamnar i den preussiska armén.
Hur som helst: på den preussiska sidan begriper man att Barry med sina kunskaper i engelska skulle kunna användas för att avslöja den professionelle spelaren Chevalier de Balibari (Patrick Magee) som spion, möjligen för Österrike, så Barry söker och får platsen som dennes betjänt. Tämligen omgående bekänner han sitt uppdrag för de Balibari, och sedan rapporterar han bara ganska oskyldiga och vardagliga saker till sina uppdragsgivare. Medan det här falskspelet pågår, lär han sig fingerfärdigt spelfusk med inslag av otillbörlig information av sin nye arbetsgivare. Det här pågår tills den senare blir utvisad ur Preussen.
De båda vännerna fortsätter sin kortspelsfuskturné, men Barry vill komma längre i livet, så i samband med ett besök i Spa i Belgien börjar han kurtisera en rik countess of Lyndon (Marisa Berenson). Hennes man, Sir Charles Lyndon (Frank Middlemass) har bräcklig hälsa och dör mycket påpassligt, så han gifter sig med änkan och blir själv Barry Lyndon.
Haken, bortsett från att vår irländske uppkomling egentligen aldrig älskar sin hustru, är att hon från sitt förra äktenskap har den tioårige sonen Bryan Patrick (Dominic Savage), som besitter en ungdomlig uppkäftighet, som av husets nye herre bemöts med våld, alltså stryk.
Och medan han som nu är husets herre slösar bort allt mer av familjens tillgångar, bland annat på att få den här adelsfamiljens normala umgänge samt även hovet att lyfta in honom i sin krets, är sonen i huset under en lång period fördriven från sitt hem. Kvinnan Barry har gift sig med dränker resterna av sitt liv i alkohol.
Allt det här ändar i att den unge rebellen utmanar den som har tagit över hans hem och hans mor på duell, och trots att han helt uppenbart är skräckslagen inför det här väpnade mötet, slutar detta med att Barry Lyndon fälls, allvarligt skadad i benet, som amputeras.
Under tiden tar unge herrn kommandot över slottet, rehabiliterar mamman så gott det går och lyckas göra upp med de nu många och mot styvpappan vid det här laget fientliga kreditorerna.
Han söker upp sin styvfar pÃ¥ sjukhuset och ger honom ett erbjudande och ett ultimatum: Han kommer att fÃ¥ 500 guineas per Ã¥r pÃ¥ villkor att han ger sig i väg utomlands och stannar där för gott – skulle han inte göra det, fÃ¥r han inga mer pengar. Och den besegrade Barry gÃ¥r med pÃ¥ det här.
I Taloustutkimus‘ majmätning för Yle är Centern Ã¥ter största parti.
Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta, får i den här mätningen 20,2 procent (- 0,2 procentenheter jämfört med förra mätningen i samma serie). Men Centern ligger fortsatt under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.
Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 20,1 procent (- 1,4), vilket med minsta möjliga marginal petar ner partiet till platsen som näst största parti.
Centerns koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,7 procent (+ 0,7). I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent. Inför den stundande kongressen har Alexander Stubb i ordförandevalet fått ett par utmanare, och det återstår förstås att se, hur väljarna reagerar, när de vet, vem som har vunnit.
Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har nu under lång tid i massor övergett det parti de har röstat på, och i den aktuella mätningen får partiet stöd av 9,0 procent (+ 0,5). Partiet ligger nu på femte plats, med Vänsterförbundet i hälarna.
Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu stöds av 14,8 procent (+ 1,3).
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får i den här mätningen 8,3 procent (- 0,2). Vänsterförbundet är alltså nästan lika stort som Sannfinländarna.
Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,2 procent (- 0,3).
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds också nu av 3,5 procent (- 0,1).
En färsk opinionsundersökning, från Wilke för Jyllands-Posten, skulle, åtminstone om den följs av liknande resultat i andra opinionsundersökningar, kunna tolkas som en ommöblering av partisympatierna inom borgerligheten.
Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Wilkes senaste mätning, för Jyllands-Posten den 8 juni, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 7,5 procent
Venstre 16,5 procent
Dansk Folkeparti 20,0 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 9,0 procent
Regerande borgerliga Venstre får i den här undersökningen anmärkningsvärt lågt stöd. Men de tappade väljarna har av allt att döma inte gått över till oppositionen. Det parti som i den här mätningen ligger påfallande högt, faktiskt högre än Enhedslisten på vänstersidan, är Liberal Alliance.
Kommentatorn i Jyllands-Posten konstaterar, att Venstre, om det vore val i dag, skulle tappa ytterligare fem mandat.
Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 7,5 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,7 procent
Birgitta Ã¥kte till Uppsala i gÃ¥r: Hon skulle skicka foton till förlaget, som ska ge ut hennes memoarer. SÃ¥ jag var ensam kvar ute i sommarhuset. Dock inte helt ensam under dagtid. En ung dam frÃ¥n ett trädgÃ¥rdsföretag Birgitta hade fÃ¥tt tips om grävde om och rensade den rosenrabatt hon har i en lÃ¥ngsträckt och hyggligt djup bergsskreva – jag vet, för jag hjälpte henne med det här jobbet en gÃ¥ng i världen när jag var ung och stark. I gÃ¥r tyckte jag faktiskt uppriktigt synd om Birgittas grävhjälp. Det var kvävande, nästan kvalmigt hett.
Hon skulle komma tillbaka i dag för att slutföra arbetet, och just nu såg jag, att hon kom uppför slänten upp mot huset med sin skottkärra. Kvar att göra är bland annat att sprida ut säckar med rosjord i den här skrevan.
Men vädret är bättre lämpat än i går för det här inte alldeles lätta jobbet. Det är visserligen sol, men trädkronorna rör sig i vinden, och luften är ganska kylig, kände jag, när jag var nere vid brevlådan för att hämta upp morgontidningarna.
Jag har haft en egendomlig natt, inte bara pÃ¥ sÃ¥ sätt att jag har sovit ensam i vÃ¥rt sovrum. Eftersom jag tar av min läkare föreskrivna urindrivande tabletter, om än inte pÃ¥ kvällen, tvingas jag att ocksÃ¥ under natten gÃ¥ pÃ¥ toa ett ofta stort antal gÃ¥nger. Jag är van vid det här, sÃ¥ det är inte sÃ¥ besvärligt som det kanske lÃ¥ter – oftast somnar jag ganska lätt om.
I natt vid ett sÃ¥nt här tillfälle hade jag dock svÃ¥rt att somna om. Det var fortfarande kvävande varmt inomhus, men ute hörde jag kraftig blÃ¥st, och när jag tittade ut pÃ¥ inre gÃ¥rdsplanen, som är upplyst av en nattlampa, sÃ¥g jag, att marken var vÃ¥t – det hade regnat!
När sömnen ändÃ¥ inte ville infinna sig i vilken liggställning jag än la mig, tog jag med mig täcket och gick till TV-rummet och placerade mig i stället i min laminostol, som brukar ha en rogivande inverkan pÃ¥ mig. Det kändes skönt och rätt – men plötsligt hörde jag ett klapprande ljud. Inte hela tiden, men det kom tillbaka och var absolut ingen nattlig inbillning. Jag tittade ut pÃ¥ gÃ¥rdsplan men sÃ¥g inget där, och dörren till växthuset nedanför syrenhäcken var sÃ¥ vitt jag visste stängd. SÃ¥ vad i helvete var det som klapprade?
Märk att jag inte alls var skärrad – jag är inte det minsta mörkrädd, och jag tror inte pÃ¥ övernaturliga fenomen.
Till slut kom jag på vad det förmodligen var. Jag hade stängt båda dörrarna till mitt tillfälliga sovrum, där det också finns en öppen spis med skorsten rakt upp genom taket. Fråga mig inte exakt hur, men jag gissar att det var draget från den som då och då fick dörren mot glasverandan att klappra.
Nå, eftersom jag vill ha lugnt när jag sover, återvände jag till min säng i sovrummet.
Längre fram i dag kommer Birgitta tillbaka, dock först efter att ha stannat till i Östhammar för att handla några saker till dotterns, Annas, förestående födelsedag.
Hustrun och jag sÃ¥g pÃ¥ film i gÃ¥r – Stanley Kubrick’s ”Barry Lyndon” pÃ¥ video – sÃ¥ det blev lite sent, men upp kom jag ändÃ¥ i tid för Melodikrysset.
Jag gillar och samlar pÃ¥ film, och jag har ocksÃ¥ mängder av barnfilmer, faktiskt inte bara för barnbarnens skull. Bland barnfilmerna finns förstÃ¥s ”Emil i Lönneberga”, sÃ¥ varför skulle jag inte genast känna igen en sÃ¥ng som handlar om Ida och Emil, även om den som i dag spelas instrumentalt av Malmö symfoniorkester?
Det luriga med Bamses dunderhits är att texten handlar om nÃ¥got annat än den lÃ¥nade melodins originaltext gjorde. Förlagan till dagens dunderhit var förstÃ¥s Sareks ”Genom eld och vatten” i Melodifestivalen 2003.
Den andra av de tvÃ¥ manliga skÃ¥despelare som efterlystes var Rolf LassgÃ¥rd – jag tar honom först, därför att ocksÃ¥ han sjöng en lÃ¥t för barn, ”Kommissarie Tax”. Den andre sÃ¥ngaren, Jarl Kulle, hade säkert de flesta lättare att känna igen pÃ¥ rösten. Jag har aldrig själv tidigare hört honom sjunga ”Jag är blott en man”, men jag sÃ¥g och hörde honom tidigt pÃ¥ scen i ”My Fair Lady”.
På sextiotalet arbetade jag i tre omgångar som ledarskribent på numera nedlagda Örebro-Kuriren och bodde då också periodvis i Örebro. Dock har jag aldrig sett stadens revykung Hjalmar (Peter Flack) på scen; honom känner jag till via TV.
”O, min Carl Gustaf” känner jag förstÃ¥s till som den sÃ¥ng som Kjerstin Dellert sjöng vid kungabröllopet 1976 – men jag vet ocksÃ¥, att den stammar frÃ¥n en Emil Nordlander-revy 1901. Fast i dag hörde vi den i dragspelsversion.
Annars har ju Anders Eldeman sina favoriter, men till hans försvar ska sägas, att de inte alla hör hemma i samma tid eller genre.
Takida har alltsÃ¥ tidigare förekommit i krysset. Fast i dag fick vi höra ”Better” ur deras senaste album, ”A Perfect World”.
Och helt uppenbart har Eldeman en böjelse för Martin Stenmarck, vars ”Du tar mig tillbaks”, ett bidrag i Ã¥rets Melodifestival, han spelade i dag.
Mer klös var det dÃ¥ i ”All That She Wants” med Ace of Base.
Till de lättaste uppgifterna i dag hörde väl att känna igen Rod Stewarts ”(I’m) Sailing” frÃ¥n 1970. Rod sjöng den förstÃ¥s pÃ¥ engelska. Jag minns den här lÃ¥ten inte minst för att den vid en klassfest framfördes av Fredrik Karpmyr, klasskamrat till vÃ¥r dotter Kerstin.
Därmed är vi ute pÃ¥ havet. I dag spelade Eldeman ”Gamla Nordsjön”, detta för att markera att Nordsjön inte är en sjö utan ett hav.
”Ta mig till havet” spelades i dag instrumentalt, men Peter Lundblad sjöng den med text 1986, och den texten har jag ett speciellt förhÃ¥llande till, i dubbel bemärkelse. Min äldre kusin Kreete älskade den här sÃ¥ngen, sÃ¥ en sonson sjöng den pÃ¥ hennes begravning. Och sen, när jag och Birgitta var pÃ¥ besök i Estland och ocksÃ¥ var i min forna hemby Juminda pÃ¥ en halvö ut i Finska viken, träffade vi där Kreetes söner, som var där för att uppfylla moderns sista önskan: att hennes aska skulle strös i havet utanför den by, där hennes och ocksÃ¥ mitt liv startade.
Vi avslutar i dag på samma tema, döden.
Bland minnena efter min egen ocksÃ¥ döde bror Matti finns en del skivor, bland dem den med Ainbusk Singers, där den nu likaledes döda Josefin Nilsson sjunger ”Älska mig som jag är”.
Döden, döden – ibland kommer den när man minst har anat det.
Det får vi leva med.
SÃ¥därja, dÃ¥ var vi inne i juni och första värmeböljan drog förbi i veckan som var. Min termometer (som lever i ständig skugga) nÃ¥dde 29,7 en dag. För varmt…
Välkomna till Rissna.se!
 Det blir en bisak till bild idag. Jag lovade redan förra veckan att lägga upp lite mer bilder. Tiden rann iväg och sedan blev det inte av. Nu är helgen lite längre och förhoppningsvis kan jag bjuda på en hel del skojiga och vackra bilder från naturen. Både smått och stort.
Dags att fylla kaffekoppen och göra sig redo.
V13: I melodins titel och refräng finns ett tvådelat förnamn, vilket? Carl-Gustaf
L12: Vad hette melodin i original, det andra ordet? Genom Eld Och Vatten
En dubbel nu;
L15: Vad heter den här melodin, första ordet? Ta Mig Till Havet
L5: Vad heter den här melodin, andra ordet? Ta Mig Till Havet
Jag mÃ¥ste nog skriva en egen lÃ¥t – Ta Mig Till Fjället!
En till dubbel;
L2: Vad är hennes rollförnamn? Ida
V6: Vad är hans rollförnamn? Emil
V3: Vad heter den här gruppen? Takida
En dubbel till innan kaffepausen;
L6: Vilket sångspråk i originalet? Engelska
L14: Förnamnet på sångaren? Rod Stewart
L1: Vem sjunger på den här låten, efternamnet? Kände inte riktigt igen rösten i början men ni var snabba. Visst är det Martin Stenmarck
V11: Vilket stad förknippar vi denna artist med? Örebro
L8: Enligt titeln är den en sådan, vad? Sjö
V7: Vem sjunger, efternamnet på artisten? Nilsson
MÃ¥ste ni alla skriva in namn o epost vid varje inlägg? Börje har det problemet…
Dubbel – tvÃ¥ olika lÃ¥tar med tvÃ¥ skÃ¥despelare;
L4: Här söks efternamnet? Jarl Kulle
L9: …och här söks förnamnet? Rolf LassgÃ¥rd
Sista nu;
V10: Ace Of Base
Skumt att några av er behöver skriva in epostadressen varje gång. Jag behöver inte det när jag kommenterar er. Jag sitter med två (minst!) fönster uppe och ett för att kommentera er och ett för att redigera.
Ska se om jag hittat någon mer inställning men jag har för mig att jag ställt in det så att det ska bara behöva göras en gång.
Trevlig lÃ¥nghelg pÃ¥ er alla – ut och njut av juni!
/ Bengt
I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:
Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent
Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd frÃ¥n Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltsÃ¥ i stället stödja en röd-grön regering.
I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.
Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.
I Norstats mätning 3 juni för Vårt Land fördelar sig partisympatierna så här:
Høyre 20,9 procent (- 5,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 15,9 procent (- 1,4)
Venstre 4,1 procent (- 0,6)
Kristelig Folkeparti 5,4 procent (+ 0,2)
Senterpartiet 5,2 procent (- 1,2)
Arbeiderpartiet 36,6 procent (+ 5,8)
Sosialistisk Venstreparti 5,7 procent (+ 1,2)
Rødt 1,1 procent (- 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (+ 1,3)
Det mest anmärkningsvärda i dn här mätningen är Arbeiderpartiets stora uppgång och Høyres stora nedgång. SV är nu klart över spärren, medan MDG trots en uppgång fortfarande befinner sig under spärren. Liberala Venstre är i den här mätningen farligt nära spärren.
Här i Öregrund pågår det kabel-TV-dragning, vilket sätter spår bland annat längs Håkanssonsgatan, där vi bor: Innanför den asfalterade trottoaren har kabeldragarna lämnat efter sig en jordremsa, som ser ut som världens längsta rabatt.
NÃ¥gra, möjligen nÃ¥gra inte helt nyktra ungdomar pÃ¥ lekhumör, har tydligen ocksÃ¥ sett den här jordsträngen pÃ¥ samma sätt, för här om dan sÃ¥g jag, pÃ¥ väg till Coop Konsum, en ensam, blommande pensé planterad i den här ”rabatten”. Huruvida den är knyckt pÃ¥ Coop Konsums utomhusutställning av blommor att köpa och plantera eller kommer frÃ¥n nÃ¥gon park eller hemträdgÃ¥rd vet jag inte.
Men pensén stod där också i dag och blommade vackert.
Jag, med min personliga erfarenhet av krig och flyktingskap, har aldrig personligen haft en tanke pÃ¥ att bli vapenvägrare – det finns situationer dÃ¥ medborgarna mÃ¥ste vara beredda att värna sitt land med vapen i hand; dock finns det situationer dÃ¥ det bara Ã¥terstÃ¥r att fly. Fast det betyder inte, att det inte ocksÃ¥ i det egna försvaret skulle finnas officerare och soldater, som med fog skulle kunna anklagas för att ha en eller annan skruv lös.
Om detta handlar Stanley Kubricks (1928-1999) film ”Ärans väg” (”Paths of Glory”, 1957).
Kubrick växte upp i USA, men han kom att i stället börja göra film i Europa, och den här aktuella filmen utspelas under första världskriget med dess länge fastlåsta front mellan tyskar och fransmän. Fokus ligger på ett franskt förband med överste Dax (Kirk Douglas) som frontfigur.
Filmen, gjord i svart-vitt, skildrar realistiskt livet i skyttegravarna 1916: ett skitliv under ständig beskjutning från båda sidor, ingen sida lyckas egentligen bestående avancera, hopplösa patrulluppdrag under taggtrådsspärrarna och en bit in mot fiendeland.
Ut till denna yttersta frontlinje kommer divisionschefen, general Paul Mireau (George Macready), som bara har ett mål för ögonen, att den här franska stridsenheten ska göra en framryckning och inta den kulle tyskarna opererar från. Dax försöker argumentera emot men tvingas ge med sig, och tre man skickas som patrull under taggtrådshindren för att rekognosera. Den kommer inte så långt förrän den hejdas av eldgivning. Löjtnant Roget (Wayne Morris), försupen och feg, flyr fältet, och när korpral Paris (Ralph Meeker) tar sig fram till spanaren LeJeune (Kem Dibbs), visar det sig att han är dödad med en handgranat, av Roget i själva verket. Roget hävdar dock att LeJeune sköts med maskingevär när han råkade hosta.
Mireau står på sig om att kullen måste erövras från fienden, och delar av det här kompaniet följer Dax i ett fullkomligt meningslöst försök till framryckning, som ändar i att de som inte har dödats tar sig tillbaka till den egna skyttegraven. Fast en god del av manskapet har aldrig lyckats ta sig ur den, således inte följt order.
Mireau, som hade utlovat artilleristöd och förstärkning, försöker dölja sina egna misstag genom att gå till anfall. Det hela ändar i att tre man väljs ut för arkebusering på grund av feghet i fält: menige Arnaud (Joseph Turkel), menige Maurice Férol (Timothy Carey) och så den redan nämnde korpral Paris, utplockad av löjtnant Roget, som på det här sättet vill undanröja ett vittne till sitt eget svek.
Roget tvingas sedan att själv leda avrättningen av Paris och de andra. Överste Dax, som har åtagit sig försvaret men hindras i detta värv, tvingas se tre medsoldater, inte mer skyldiga än andra, bli offerlamm.
Dax ger ändå inte upp. Han lyckas vid ett cocktailparty få ett enskilt samtal med general Georges Broulard vid generalstaben (Adolph Menjou) och lägger bland annat av andra skriftligt intygade vittnesmål om att Mireau, med avsikten att få den franska anfallsstyrkan att avancera, beordade det egna batteriet att beskjuta den.
Broulard försöker köpa Dax’ lojalitet genom att erbjuda honom utnämning till general, men Dax vägrar med förakt. Vilket leder till att han och hans mannar Ã¥ter beordras tjänstgöring ute vid fronten.
Men innan det sker ser vi Dax vänta och lyssna utanför en lokal, där mannarna för en stund dränker sina bekymmer i alkohol. In på scenen där släpas, livrädd, en kvinna, tysk sångerska visar det sig till den manliga franska publikens föraktfyllda jubel. Men sångerskan, för övrigt spelad av Kubricks hustru Susanne Christian, sjunger på sitt eget språk en sång om en soldatpojke. Och den franska soldatpublikens ögon tåras.
Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 29 maj, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,7 procent
Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:
Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 7,0 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,7 procent
Inga stora förändringar har skett för de tre stora partierna, som är relativt ense om flykting- och invandringspolitiken. Värt att notera är att Alternativets partiledare, Uffe Elbaek, inför partiets kongress uttalade, att Socialdemokratiet inte automatiskt kan räkna med att vid ett regeringsskifte få posten som statsminister.
Nu anmäler sig flera till kampen om presidentposten i Estland.
En ny kandidat är talmannen i Riigikogu (Riksdagen) Eiki Nestor. en post han har innehaft sedan 2014. Som talman är han brett respekterad, och han valdes 2015 om till den här posten. Han är född den 27 april 1953 och är således 63 år gammal.
Han har facklig bakgrund i Transport, vars ordförande han har varit, och har varit politiskt aktiv sedan 1992, då han blev invald i Riigikogu. Han har från 1994 och sen under hela sin politiskt aktiva tid varit socialdemokrat och var partiordförande 1995-1996. Han har också innehaft ministerposter, först utan portfölj, därefter varit socialminister 1999-2002 och regionalminister 1994-1995.
Jag har känt Nestor ända sen min tid som de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare, och när jag senare under pensionsÃ¥ren guidade en S-studiecirkel frÃ¥n Uppsala i Tallinn, var Nestor vänlig nog att ta emot oss för en frÃ¥gestund/ett samtal i Riigikogu. Jag tolkade de svenska deltagarnas frÃ¥gor till estniska och Nestors svar, men han visade sig dÃ¥ förstÃ¥ svenska hyggligt väl – som sÃ¥ mÃ¥nga andra ester hade han gjort upprepade besök hos landsmän/flyktingar i Sverige.
Nämnas bör att även den nu avgående presidenten, Toomas Hendrik Ilves, har varit socialdemokratisk partiordförande.
Den finländska spritjätten Altia har egen verksamhet också i Sverige, Norge, Danmark, Estland och Lettland. Bland annat efter förvärv av en rad dryckesmärken, som ursprungligen hörde hemma i det tidigare statliga men sen försålda och spridda Vin & Sprit, har Altia blivit det ledande företaget på sitt område i Norden och Baltikum.
Flera av Altias dotterbolag, till exempel de svenska Philipson Söderberg respektive Bibendum, är framgångsrika agenturer och säljkanaler för mängder av kända sprit- och vinmärken.
Philipson Söderberg började till exempel att i januari i Ã¥r sälja fyra sorter av den irländska whiskeyn The Irishman plus likaledes irländska Writer’s Tears, tillverkade av The Walsh Whiskey Destillery.
Det verkar ha gått bra, för tillverkaren har nu slutit ett säljavtal med Altia omfattande hela Norden. Och då kan man väl gissa att andra produkter i det irländska destilleriets tillverkning, till exempel Hot Irishman Irish Coffee och The Irishman Irish Cream, snart dyker upp på det svenska Systembolaget.
Altia är stort inom whisky- och whiskeysortimentet redan tidigare, både genom det långvariga samarbetet med amerikanska Brown Forman (Jack Daniels) och genom att ha rätten till en rad populära sorter (Seven Oaks, Lord Calvert, Black Velvet med flera).
Nu sluter Altia avtal med The Walsh Whiskey Destillery om att det irländska företaget ska ta över produktionen av whiskyn The Latitude 55°, skapad av svensken Folke Andersson, mannen som också skapade till exempel Black Ribbon och har vidareutvecklat Grönstedts cognac.
Det här borde borga för att Altia får fortsätta sälja sin irländska samarbetspartners spritmärken.
Den brittiske författaren Laurie Lee gav 1959 ut en självbiografisk roman med titeln ”Cider with Rosie”. Den gavs 1961 ut pÃ¥ svenska, pÃ¥ Bo Cavefors förlag och i översättning av Pelle Fritz-Crone och kallades dÃ¥ för ”Cider med Rosie”. Själv läste jag den när den 1970 gavs ut i pocket i samma förlags BOC-serien. Jag tyckte dÃ¥ att den var en utomordentlig roman och minns den fortfarande som sÃ¥dan.
Nyligen visade Sveriges Television den senaste filmversionen av den, gjord 2015 av BBC One. Den är naturligtvis inte helt identisk med boken, men handling, miljö och agerande är desamma. Manusförfattare är Ben Vanstone, men han följer förstås hyggligt handlingen i bokoriginalet av Laurie Lee. Och regissören, Philippa Lowthorpe, har gjort ett på det hela taget mycket bra jobb.
Ett av problemen de som har gjort filmen har ställts inför är att Lees historia utspelas i olika tidsepoker, vilket förstås kräver, att de huvudagerande spelas av olika skådespelare i adekvat ålder. Laurie Lee själv, även med smeknamnet Loll, spelas sålunda av Georgie Smith och Archie Cox. Isabella Polkinghorne spelar Jo som ung och Maya Garber spelar henne som tonåring. Och titelns Rosie spelas av Libby Easton respektive Ruby Ashbourne Serkis. Det är den senare vi, och framför allt Loll, ser bada naken, och det är hon som med hjälp av en flaska cider får Loll att tappa hämningarna och våga sig på sitt livs första samlag (som dock inte visas i bild).
Filmen öppnar med en överlastad hästvagn, på väg med Loll och hans familj, mamma plus tre systrar och fyra bröder (delvis hans halvsyskon) till ett nytt ställe i byn Cotswolds i Slad, Gloucestershire. Det här äger rum mot slutet av första världskriget, och pappan i familjen är inkallad. Tiden markeras också med att barnen och en lite äldre syster ute i skogen hittar en kille som håller sig gömd. Han är desertör och efterlyst, och en av historiens tragedier är att han, när han sen fångas in av militär på skallgång, skiljs från den tjej som har hunnit bli kär i honom.
Annars får vi, steg för steg, lära känna människor och miljö, också skolan barnen går i.
I den familj som står i fokus för berättelsen hoppas modern ideligen men förgäves på besök av barnens pappa, vilka trots löften om motsatsen aldrig blir av. Till slut förstår vi som ser filmen att den här pappan och maken aldrig tänker återvända.
Lugnet och idyllen balanseras också av närvaron av två ständigt grälande gamla damer, Granny Trill och Granny Wallon.
Så småningom slår den nya tidens våg in också över den här lantliga idyllen. Flickorna blir vuxna och gifter sig, den så lockande och företagsamma Rosie dock inte med Loll, som drar vidare i livet.
Birgitta och jag såg förstås söndagskvällens partiledardebatt i TV.
Stefan Löfven skötte sig utmärkt, framför allt genom att gång på gång trumma in att det går bra för Sverige och att sysselsättningsgraden ökar. Det var också bra att han gång på gång avvisade de borgerligas krav om att införa mängder av låglönejobb, en ny lönenivå som därefter tämligen säkert skulle komma att permanentas.
Också vänsterledaren Jonas Sjöstedt gjorde ett antal välmotiverade attacker mot de borgerliga, avslöjade vad deras förslag skulle leda till.
Men den på den rödgröna sidan som faktiskt imponerade mest på mig, en gammal inbiten socialdemokrat, var miljöpartiledaren (den ena av två) Isabella Lövin. Hon vacklade inte en sekund om vilken sida i politiken hon hör hemma på, och hon argumenterade lugnt och genomtänkt.
Jimmy Åkesson är ju som han är, men i den här debatten fick han knappast några nya anhängare.
KDs Ebba Busch Thor tävlade med Centerns Annie Lööf om att vara mest synlig och högljudd – bÃ¥da de här damerna överflyglade där Liberalernas Jan Björklund.
Ändå lyssnade jag hela tiden på dem och analyserade vad de sa.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra har jag däremot utomordentligt svårt för. Alls inte bara på grund av hennes budskap, fast naturligtvis också det. Det jag avskyr är hennes sätt att ständigt göra försåtliga avstickare utanför det diskuterade ämnet, saker som hon har gett sig fan på att få sagda oavsett det som för tillfället står på dagordningen.
Tre nya opinionsmätningar har publicerats i Norge.
I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:
Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent
Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd frÃ¥n Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltsÃ¥ i stället stödja en röd-grön regering.
I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.
Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete på den röd-gröna sidan.
I Sentios mätning 27 maj för Dagens Næringsliv fördelar sig partisympatierna så här:
Høyre 23,3 procent (- 0,2 procentenheter sedan förra mätningen i samma serie)
Fremskrittspartiet 17,6 procent (+ 2,9)
Venstre 3,7 procent (- 1,5)
Kristelig Folkeparti 4,4 procent (- 1,7)
Senterpartiet 7,5 procent (+ 0,6)
Arbeiderpartiet 33,8 procent (+ 0,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent (- 0,3)
Rødt 1,1 procent (- 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 3,6 procent (+ 1,3)
I den här mätningen befinner sig SV över och MDG och Venstre under spärren.
MMIs mätning för Dagbladet samma dag (27 maj) ger följande bild av opinionsläget:
Høyre 22,6 procent (- 0,5 procentenheter sedan förra mätningen i samma serie)
Fremskrittspartiet 12,6 procent (- 3,2)
Venstre 5,1 procent (+ 0,4)
Kristelig Folkeparti 5,5 procent (- 0,7)
Senterpartiet 6,5 procent (+ 0,5)
Arbeiderpartiet 34,5 procent (+ 2,0)
Sosialistisk Venstreparti 4,5 procent (- 1,4)
Rødt 2,8 procent (+ 0,8)
Miljøpartiet De Grønne 3,7 procent (+ 0,5)
Också här ligger MDG under spärren.
InFacts mätning för Verdens Gang 28 maj visar följande resultat:
Høyre 22,4 procent (+- 0 procentenheter sedan förra mätningen i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,2 procent (- 1,3)
Venstre 3,6 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (- 0,2)
Senterpartiet 8,4 procent (+ 1,2)
Arbeiderpartiet 34,0 procent (+ 0,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,6 procent (- 0,3)
Rødt 2,0 procent (+ 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (- 0,3)
Också i den här mätningen ligger Venstre under spärren. Men ännu mer intressant är det att MDG inte i någon av de här mätningarna klarar spärren. Arbeiderpartiet tycks efter att ha haft ett opinionstapp nu åter ha etablerat sig på en nivå, högre än partiets resultat i senaste valet.
Jag var under min skoltid en ganska ovanlig pojke: Jag anlade själv en blomrabatt och företog då och då blomstervandringar till hagar i Juni och Nyland, nära det Juniskär där jag på den tiden bodde. De här vandringarna ledde ofta till buketter av vildblommor, alltid till min mamma på Mors dag.
PÃ¥ den vägen är det fortfarande, även om min mamma är död – numera plockar jag alltid en bukett till vÃ¥ra barns mor, Birgitta. I morse, halv sju, gick jag ut i trädgÃ¥rden i morgonrock och plockade en morsdagsbukett: liljekonvaljer, gullvivor, trädgÃ¥rdsklint och midsommarblomster.
I går hade jag varit på Coop Konsum här i Öregrund och köpt hem ingredienser till den smörgåstårta jag också serverar till frukost på Mors dag. Det blev en ganska maffig sak, som kommer att räcka till två måltider till: ett par lager fullkornsbröd, en fyllning av gräddfil, majonnäs och pepparrot, rostbiff och rökt skinka, fyra sorters paprika (bland annat en svart), salladsblad, persilja, citron och skivor av tomat. Till det juice och svart, nybryggt kaffe.
Men innan vi åt morsdagsfrukost, uppvaktade jag våra barns mor på sängen.
Som vanligt hade jag införskaffat sommarläsning, uppdelad i två paket.
Det mindre av dem innehöll tre deckare, skrivna av Arnaldur Indriðason, Anna Jansson och Michael Connelly.
Det allmänt skönlitterära paketet innehöll två böcker av Karin Boye och en av vardera Ian McEwan, Harper Lee, Colette, George Orwell och Eva Swedenmark.
Och så gav jag Birgitta en slant att köpa nya blommor med i Eds trädgård i Östhammar. Jag har förstått att det främst blir några nya rosor till den bergsskreva hon har en av sina många rabatter i.
Av barnen har hittills Matti ringt och morsdagsgratulerat sin mamma. Och då passade också Mattis lilla Ella på att gratulera farmor på Mors dag.
Dagens kryss innehöll en del saker som inte riktigt hör hemma i min kunskapssfär, men jag löste det ändå utan större problem.
De för mig svÃ¥raste frÃ¥gorna är ofta knutna till TV-serier, och särskilt sÃ¥por ser jag aldrig. Men i dagens avslutande frÃ¥ga hade jag i bÃ¥da fallen varannan bokstav, och den sista seriens namn kom jag efter läsaringripande pÃ¥, ”En värld i krig”. Och sen kom jag sÃ¥ smÃ¥ningom pÃ¥ att det ocksÃ¥ fanns en annan engelsk TV-serie som hette ”I vÃ¥r herres hage”.
För egen del ser jag hellre lÃ¥ngfilmsklassiker, sÃ¥ till exempel i gÃ¥r kväll sÃ¥g hustrun och jag i TV Stanley Kubricks ”Ärans väg”.
Men för att fortsätta pÃ¥ TV-linjen: ”Simpsons” har jag faktiskt aldrig sett nÃ¥got enda avsnitt av, men jag har förstÃ¥s under bläddrande mellan kanalerna halkat in ocksÃ¥ pÃ¥ den, sÃ¥ jag vet, att huvudfiguren där heter Homer Simpson.
Walt Disney, bland annat ”Djungelboken”, har jag däremot i vÃ¥ra VHS- och DVD-hyllor, sÃ¥ det var inte särskilt svÃ¥rt att bara med hjälp av begynnelsebokstaven räkna ut, att det som spelades handlade om elefanter. Det vi hörde var ”Överste Hathis marsch”.
Krysset öppnades med Eva Eastwood och ”Han är kung”. Redan där fick jag fundera lite, eftersom Eastwood inte hör till mina personliga favoriter.
Det gör inte Charlotte Perrelli heller, men hennes ”Hero” frÃ¥n Melodifestivalen 2008 kom jag Ã¥tminstone i hÃ¥g.
Det sista gällde faktiskt ocksÃ¥ Katrina And the Waves, Ã¥tminstone deras ”Walking On Sunshine”.
Dolly Parton har jag till och med en del skivor med i min egen skivsamling, och det var heller inte vÃ¥ldsamt svÃ¥rt att komma pÃ¥, att den vi ocksÃ¥ skulle förknippa hennes ”I Will Always Love You” med var Whitney Houston.
Disco är inte riktigt min musik, men jag tycker faktiskt att det svänger bra om Donna Summer i ”Hot Stuff” frÃ¥n 1979.
Bobby Darin minns jag frÃ¥n mina yngre Ã¥r, och hans ”Things”, senare en ännu större hit med Nancy Sinatra, är en sÃ¥n där lÃ¥t som fastnar i melodiminnet.
Och jag gillar ocksÃ¥ ”Walk On the Wild Side” med Lou Reed.
Leif Anderssons radioprogram med musik frÃ¥n swingepoken var under mÃ¥nga Ã¥r en av mina radiofavoriter, sÃ¥ visst mindes jag signaturen till hans ”Smoke Rings”, som här i krysset av nÃ¥gon anledning ska skrivas ”Smokerings”.
Och sÃ¥ avslutar jag dagens redovisning med Thorstein Bergmans fina ”Om du nÃ¥nsin kommer fram till Samarkand”, i dag spelad av Lars Roos.
Jag har träffat och lyssnat pÃ¥ Thorstein i olika sammanhang, bland annat under en socialdemokratisk partikongress, där han gjorde ett sÃ¥ngprogram. Han har under hela sitt liv verkat inom arbetarrörelsen, till och med varit anställd av ABF, och när arbetarrörelsens sÃ¥ngbok ”Tidens sÃ¥ngbok” försvann, gjorde han pÃ¥ nytt förlag en ny sÃ¥dan sÃ¥ngbok, ”Den nya tidens sÃ¥ngbok”.
Jag gillar människor som aldrig ger upp.
Sista helgen i maj – Mors Dag, Elitloppet.
NÃ¥gra dagar till sÃ¥ trampar vi in  juni – himmel sÃ¥ tiden gÃ¥r. Jag hinner inte med riktigt känns det som. Det är sagolikt intensivt pÃ¥ jobbet sÃ¥ reflektionerna över Ã¥rstid och liknande hamnar ofta i bakgrunden och plötsligt stÃ¥r man där – det är sommar!
Här i Rissna är det lite växlande molnighet och ganska skönt väder. Temperaturen ligger nu på förmodan på 16 grader.
Måste få visa er Mickel Räv som hälsade på häromkvällen. Hann få fram kameran och få några riktiga närbilder.
L4: Vilket är hennes efternamn? Eva Eastwood
V6: Vad heter melodin/programmet? Smokrings
L8: Vem är det som sjunger, efternamnet? Lou Reed (det finns en cool svensk version – ”Hellzephyrs – Ta en kopp pÃ¥ Frelins)
L1: Vad heter melodin? Hero
V4: Vad är det för sorts djur som sjunger här (i flertal)? Elefanter
L7: Vilket förnamn ingår i gruppnamnet? Katrina and the Waves
V10: Vilken artist fick en framgÃ¥ng med denna lÃ¥t senare än detta original? Whitney HoustonÂ
L5: En engelsk melodi – vad heter lÃ¥ten? Things
V11: Vilket rollförnamn har denne figur i serien? Homer Simpson (min son svarade inom 0,1 sekund och visste direkt vilket avsnitt det var )
L12: Svensk visa, första ordet ur visans titel? Om Du Nånsin Kommer Fram till Samarkand
En dubbel nu;
V13: Vad heter artisten? Donna Summer
L9:Â Vad heter artisten? Donna Summer
Avslutar med en dubbel;
L2: En tv-serie, det sista ordet i seriens namn? I VÃ¥r Herres Hage
L3: En tv-serie, det sista ordet i seriens namn? Krig
Tack för idag!
Det kommer lite mera bilder senare från gårdagskvällens lilla promenad i skog och mark.
Ha en skön helg alla vänner!
/ BengtÂ
Jag är född 1937 och lärde mig läsa redan vid tre års ålder, men bokslukare blev jag främst när jag hade lärt mig svenska och under senare delen av 1940-talet och början av 1950-talet gick i den tidens småskola och folkskola.
Jag läste under den där tiden allt jag kom över: barn- och ungdomsböcker men ocksÃ¥ vuxenböcker som kom i min väg, allt frÃ¥n FridegÃ¥rd till Dostojevski. Jag läste den tidens detektivmagasin (Alibimagasinet med flera), förstÃ¥s ocksÃ¥ deckare, men ocksÃ¥ kärleksnoveller i Hemmets Veckotidning – senare blev gamla Folket i Bild med sitt mer litterära novell- och följetongsmaterial min speciella tidning, som jag ocksÃ¥ sÃ¥lde i stugorna i och runt byn där jag bodde.
Den lilla folkskola jag gick i hade ett litet lånebibliotek, ur vilket jag lånade och läste nästan alla böcker, till och med en rad flickböcker. Bland det jag självklart läste fanns de många barn- och ungdomsklassiker, som ingick i Barnbiblioteket Saga. De var ofta förkortade och åldersanpassade, förstod jag så småningom, men under mina unga år läste jag också mängder av klassiker, som i det stora hela var intakta eller relativt intakta återgivningar av originalen. De anpassningar som på den tiden gjordes i barn- och ungdomsklassikerna hade i vart fall inte som bakgrund de moralistiska strävanden, som har drabbat dagens barn- och ungdomsboksutgivning.
Jag har ocksÃ¥ ända sedan barnaÃ¥ren varit en hängiven serieläsare. När första svenska numret av serietidningen ”Illustrerade Klassiker” publicerades 1956, var jag gymnasist pÃ¥ latinlinjen och vid det laget mer intresserad av de riktiga klassikerna, det vill säga bokoriginalen.
När jag sen fick egna barn, började jag, utöver att förse dem med mängder av böcker, också köpa tidens serietidningar åt dem, och eftersom Illustrerade Klassiker utgavs (sammanlagt 228 nummer) fram till och med 1976, fanns den här tidningen bland dem jag köpte hem.
I ursprungslandet, USA, började Classic Comics utges redan 1941. Också där fick man under efterkrigstiden en debatt om att serier var dåliga, våldsförhärligande med mera, och utgivarna av den här serietidningen försökte undkomma den diskussionen dels genom att göra bild och text bättre, dels genom att använda argumentet, att serieversionerna var ett sätt att locka unga läsare att sedan gå vidare till bokoriginalen.
Cobolt förlag har nu påbörjat en återutgivning av Illustrerade Klassiker med Ulf Granberg och Peter Sparring som redaktörer, och värdet av nyutgivningen förhöjs av att två mycket seriekunniga personer, Anders Andersson och Olle Dahllöf, har fått skriva fylliga introduktioner plus kommentarer på olika områden.
Den här nyutgivningen sker i form av volymer med hÃ¥rd pärm, där fyra olika serier med gemensamt tema Ã¥terges, i nummer 1, ”Fantastiska resor”, tvÃ¥ serieversioner av böcker av Jules Verne, tvÃ¥ av H G Wells.
Den bakomliggande historia som jag minns bäst av de här är Jules Vernes ”Jorden runt pÃ¥ 80 dagar” (”Le Tour du monde en quatre-vingt jours”, 1872-1873). Dels har jag läst den flera gÃ¥nger i olika svenska upplagor. Dels har jag sett Michael Andersons filmatisering frÃ¥n 1956 med David Niven i rollen som Phileas Fogg och Shirley MacLaine som prinsessan Aouda.
Serieversionen, tecknad av Henry C Kiefer, följer hyggligt bokoriginalet, men känns ganska platt jämfört med Vernes bok.
”Resan till jordens medelpunkt” (”Voyage au centre de la terre”) utgav Jules Verne 1864. Den är, liksom ”Jorden runt pÃ¥ 80 dagar”, en äventyrsroman men har inslag av science fiction: Tre personer följer här ett klassiskt spÃ¥r – pÃ¥ det vulkanrika Ãsland finns i en inaktiv vulkan en väg till jordens medelpunkt, och det visar sig, att jorden inte har ett inandöme av glödande lava utan bestÃ¥r av olika skikt, där man hittar bÃ¥de märkliga djur och förhistoriska människor. Efter mÃ¥nga strapatser slutar det här äventyret pÃ¥ Stromboli.
Den här historien, tecknad av Norman Nodel, är bättre som serie än den andra vernebaserade.
”Världarnas krig” (”The War of the Worlds”, 1898) är en roman av H G Wells. Här är det marsianer som börjar finna sin planet allt mer obeboelig och söker sig nya boplatser pÃ¥ jorden. Den här invasionen ser först ut att vara nerfall av meteoriter, men dessa visar sig innehÃ¥lla marsianer, som vill erövra jorden och dÃ¥ inte drar sig för att, med hjälp av överlägsna vapen, döda människorna. Men för att göra en lÃ¥ng historia kort: Marsianerna visar sig inte tÃ¥la vÃ¥r bakterieflora.
Lou Camerons serieversion är hyggligt vältecknad.
Nämnas i sammanhanget bör också den radioversion Orson Welles gjorde 1938 och som nästan skrämde slag på hundratusentals amerikaner, som trodde att det var på riktigt.
Senare har ocksÃ¥ till exempel Steven Spielberg gjort film av ”Världarnas krig”.
Sist i den här volymen ligger samme Lou Camerons serieversion av samme H G Wells’ ”Tidsmaskinen” (”The Time Machine”, 1895). Hjälten/vetenskapsmannen i den här science fiction-artade historien har alltsÃ¥ lyckats konstruera en tidsmaskin, med vars hjälp han kan förflytta sig bÃ¥de framÃ¥t och bakÃ¥t i tiden – och hux flux har han flugit över 800 000 Ã¥r framÃ¥t i tiden. Han hamnar dÃ¥ bland eloanerna, lite kortare än vi men annars människolika, och blir vänligt mottagen av dessa. Under jorden lever dock morlockerna, ett slags apliknande människor, fientliga och begivna pÃ¥ att äta upp dem som lever ovan jord. Och tro det eller inte: VÃ¥r hjälte driver morlockerna pÃ¥ flykt genom att bekämpa dem med eld. Morlockerna gÃ¥r förstÃ¥s till motanfall, men i sista ögonblicket lyckas han Ã¥terta och undkomma med sitt rymdskepp. Kvar som minne har han blommor som eloankvinnan Weena gav honom.
Det här är hyggligt berättat men inte lika bra som serieversionen av ”Världarnas krig”
Jag törs väl säga att jag är ganska väl förtrogen med regeringen och dess arbete, åtminstone som det senare förr var organiserat. Jag är inte bara gift med en före detta miljö- och energiminister; under min mycket långa tid som partifunktionär, bland annat som ansvarig för VUs och partistyrelsens sammanträden, lärde jag personligen känna inte bara partiordförandena, ofta till lika statsministrar, utan också ett stort antal statsråd. Kvar av dessa i den nuvarande regeringen finns fortfarande Margot Wallström, men det finns naturligtvis fler nuvarande statsråd jag, då och senare, har träffat i andra sammanhang, personer som också mycket väl vet vem jag är.
Nu läggs till den här skaran ytterligare en person som jag faktiskt lärde känna under bådas vår anställning på 68an, den socialdemokratiska partiexpedition. Den jag syftar på är förstås Ann Linde, som då var partiets internationella sekreterare. Själv hade jag på den tiden bland annat hand om partiets nordiska och baltiska kontakter, vilket medförde, att vi då och då hade sammanträden för att informera varann om våra respektive arbetsområden.
Själv arbetade jag styvnackat mot partiets nya, EU-vänliga linje, medan Ann stod för den officiella partilinjen, men vi har för den skull aldrig haft några skärmytslingar om vare sig den frågan eller andra kontroversiella frågor.
Det är intressant att notera, att hon hittills har varit statssekreterare åt Anders Ygeman, som i de båda EU-omröstningarna stod på samma nej-sida som jag.
Men nu blir hon alltså EU- och handelsminister.
I sak förstår jag behovet av en sådan, men sedan återstår förstås att se, vad för slags politik det här fögderiet ska stå för. Jag såg Ann Linde i TV oroa sig för ett brittiskt Brexit, men själv skulle jag se ett sådant som en nyttig varning till EU mot att fortsätta på den överstatliga linjen. En omfattande frihandel borde vara det prioriterade målet. I övrigt bör samarbetet vara inriktat på miniminormer på prioriterade områden, med möjlighet för medlemsländerna att för egen del sätta mer ambitiösa mål, som då förstås ibland också kan bli handelshinder.
De två övriga helt nya ministrarna är båda miljöpartister.
Peter Eriksson blir ny bostads- och digitaliseringsminister. Bostadsbyggandet planeras ju på kommunal nivå, så det Eriksson och regeringen kan göra är främst att driva på och ge stöttor genom olika typer av ekonomiska bidrag. Digitalisering har förvisso också ett samband med boende men kan också ses som en kommunikationsfråga. Den här ansvarsfördelningen har således också att göra med frågan om fördelningen av ansvarsområden mellan ministrarna, något av det mest förvirrande i den aktuella regeringsombildningen, vilket jag ska återkomma till.
Peter Eriksson är en slagkraftig och talför politiker, men det finns en sida hos honom – ett slags opÃ¥litlighet – som den socialdemokratiske statminstern bör försöka hÃ¥lla kontinuerlig koll pÃ¥.
Den tredje helt nya ministern är Karolina Skog, som blir miljöminister, nu ocksÃ¥ med ansvar för stadsmiljöavtalen – dock avlövas departementet pÃ¥ klimatfrÃ¥gor, som förs över till ministern för internationellt utvecklingssamarbete, till lika den nya vice statsministern Isabella Lövin. Viktiga miljöfrÃ¥gor kommer sÃ¥ledes nu att handläggas av UD.
Det finns intressanta skillnader mellan de här bÃ¥da damerna. Lövin kan nog ses som relativt vänstersinnad, inte bara för att hon har valt Ordfront som bokförlag. Skog betecknar sig själv som liberal. Fast kanske man inte ska fästa sig sÃ¥ mycket vid det – hon har ju hemma i Malmö samarbetat med Socialdemokraterna.
Flera ärendeplaceringar kommer att göra det svårare för normala väljare att begripa vem i regeringen som egentligen är ansvarig för vad.
Närings- och innovationsminister Mikael Damberg får nu som uttrycklig uppgift att skapa nya jobb för att Sverige ska nå målet om EUs lägsta arbetslöshet 2020.
Samtidigt blir Ylva Johansson både arbetsmarknads- och etableringsminister.
Energiminister Ibrahim Baylan får nu en ny uppgift: Han ska också bli samordningsminister. Det senare förstår jag behovet av. Statsministern med sina relativt många nödvändiga ämbetsresor har naturligtvis då och då stora svårigheter med att hålla koll på vad fackministrarna gör på sina områden och behöver därför en spanare. Fast resultatet kommer ju att vara avhängigt av Baylans överblick och sorteringsförmåga.
Några kommentatorer har sett ett samband mellan Baylans nya uppgift och placering och det faktum att kärnkraftfrågan snart kommer att vara mogen för en slutlig (?) blocköverskridande överenskommelse. Vi får väl se hur det blir med det, inklusive om Miljöpartiet kommer att finnas med på den vagnen. Själv önskar jag att det den här gången blir ett beslut om kärnkraftens slutgiltiga avveckling och att den gamle Metall-mannen, till lika nuvarande statministern inte konstrar med den igen.
Slutligen avvecklas ministern för strategi- och framtidsfrÃ¥gor Kristina Persson, vilket nog de flesta politiska bedömare tycker är rimligt. En ”framtidskommitté”, vad det nu är, inrättas inom StatsrÃ¥dsberedningen, och de nordiska frÃ¥gorna, som Persson ocksÃ¥ har haft hand om, förs helt logiskt över till UD.
Jag brukar samla ihop olika ärenden jag måste utföra i Uppsala och då och då göra en ärenderesa in till stan.
När det blev den här gången bestämdes av att jag lyckades få med mig fel rock när jag hade varit på kusinträff (på Birgittas sida) i lördags. Själv hanns jag upp på busstationen innan bussen till Öregrund hade avgått och anlände således rocklös till sommarvistet. Nå, ingen skada skedd till följd av detta; vi har haft sommarvärme.
Min egen rock fanns dock kvar hemma hos Kjell och Görel, värdparet till kusinträffen.
Så jag tog mejlkontakt med Kjell och aviserade så småningom mitt återtagande av rocken till tisdag efter lunch.
I förmiddags tog jag bussen till Uppsala och från busstationen taxi hem till Kjell, som väntade med rocken. Kunde också konstatera att vädret i Öregrund i morse var råkallt, medan det i Uppsala var full sommarvärme.
Sen fortsatte jag till vÃ¥r lägenhet pÃ¥ Idrottsgatan, närmast för att jag och Birgitta här om kvällen sÃ¥g en filmatisering av Laurie Lees ”Cider med Rosie”, en bok vi bÃ¥da uppskattade, när vi läste den i början av 1970-talet. I bokhyllan hittade jag ocksÃ¥ samme författares ”Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon”, sÃ¥ jag tog med ocksÃ¥ den till Öregrund.
Sen gjorde jag övriga stadsärenden: var pÃ¥ banken och tog ut mer kontanter (jag är en obotlig kontantkund), lämnade in kemtvätt i Forumgallerian och gjorde genast av med en del av pengarna genom att köpa böcker i Lundeq i samma hus – det är Mors dag plus Annas födelsedag snart, och dÃ¥ kan ni förstÃ¥ att jag inte kan berätta vad jag köpte.
Därefter var det dags att ta öregrundsbussen tillbaka till sommarvistet. Jag läste till att börja med Aftonbladet, men blev snart störd av en man som klev på bussen vid Gränby centrum. Han betedde sig som om han var otroligt berusad eller möjligen snarare drogad: verkade långa stunder prata i telefon utan att, vad jag kunde se, ha någon telefon, sökte kontakt med framför allt ensamma damer, gick omkring i bussen, stod i gången bredvid sin plats, klagade plötsligt över att han ine kände igen några och tydligen inte ens vägen till Alunda, dit han enligt biljettbeställningen var på väg. Hela resan till Alunda blev ett stycke absurd teater, detta utan att chauffören gjorde det minsta för att ingripa.
Väl hemma i vårt sommarhus möttes jag av Birgitta med en god middag, och på köksbordet stod en stor bukett blommande bondsyrener, årets första.
Jag har börjat följa LO-bloggen – länk finns nere till höger. Där skriver de som arbetar Ã¥t organisationen, ofta om sÃ¥dant som hör hemma pÃ¥ det omrÃ¥de som är deras.
När det är som bäst dessutom utifrån egna erfarenheter och värderingar.
I dag fanns det pÃ¥ den här sidan en text, ”Kan Alvar Yliaho lära oss nÃ¥got om flyktingpolitiken?”, skriven av Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LOs arbetslivsenhet. Han ser socialförsäkringarna som en möjlighet för människor att växa och ”kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan”, vilket är ett Hjalmar Branting-citat – vi använde det i rapporten ”Jämlikhet” 1970, ett resultat av Socialdemokraternas och LOs gemensamma jämlikhetsgrupp, som leddes av Alva Myrdal och där jag satt i sekretariatet.
Rautio, född 1964 i Vittangi, berättar personligt, levande och medkännande om en man som han och andra barn var rädda för, Alvar Yliaho, därför att denne blev helt oregerlig, när han drack sig full. Men Rautio såg också att hans farsa då och då bistod Yliaho med pengar och när sonen undrade sa:
”Alvar är en bra karl. Han kan ha det lite jobbigt ibland. Men det beror pÃ¥ att han upplevt kriget. Han betalar tillbaka.”
Yliaho hade blivit vad han hade blivit på grund av sina upplevelser under andra världskriget.
För att sammanfatta en lÃ¥ng text: Rautio drar en parallell mellan den här krigsskadade finnen och en del av dem som i dag kommer hit frÃ¥n krigets Syrien. Och sÃ¥ kommer slutsatsen: ”Kommer nÃ¥gon pappa med lÃ¥g lön att klappa dem pÃ¥ axeln, se in i deras ögon och säga: ‘Du är en fin människa. Jag litar pÃ¥ dig!’”
OcksÃ¥ i TNS Gallups‘ majmätning för Helsingin Sanomat är Socialdemokaterna största parti. Sannfinnarna ligger även i den här mätningen pÃ¥ en för partiet oerhört lÃ¥g nivÃ¥.
Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta, får i den här mätningen 20,7 procent (+ 0,1 procentenheter jämfört med förra mätningen i samma serie), vilket placerar partiet på andraplatsen. Centern ligger fortsatt under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.
Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 22,0 procent (+ 0,3), vilket gör partiet till största parti.
Centerns koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,7 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent. Oron verkar stiga i partiet. Inför den stundande kongressen har Alexander Stubb i ordförandevalet fått en utmanare i Petteri Orpo, och även andra överväger att kandidera.
Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har nu under lång tid i massor övergett det parti de har röstat på, och i den aktuella mätningen får partiet stöd av 9,3 procent. Därmed är partiet på femte plats, nu med Vänsterförbundet i hälarna.
Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu stöds av 11,4 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får i den här mätningen 9,0 procent (+ 0,2). Vänsterförbundet är alltså nästan lika stort som Sannfinländarna.
Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,3 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds nu av 3,4 procent.
Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 15 maj, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 8,1 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 18,7 procent
Konservative Folkeparti 2,4 procent
Liberal Alliance 7,6 procent
Norstats senaste mätning, för Altinget den 16 maj, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 4,2 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:
Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 7,1 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,6 procent
I anslutning till publiceringen av Voxmeter-mätningen skrev Jyllands-Posten, att ett sådant valresultat skulle ha gett det röda blocket 92 mandat mot 83 för det blå.
I veckans utgÃ¥va av Aftonbladet Söndag hittar man ett tvÃ¥sidigt Kändiskryss. Bland bilderna finns ett foto av Birgitta Dahl tillsammans med Christer ”Kryddan” Peterson, som i TV-programmet ”Helt apropÃ¥” (1984-1994) hade rollen som Birgitta. Hustrun gillade för övrigt ”Helt apropÃ¥”, vilket hon ocksÃ¥ sa till Kryddan, när de träffades. Den enda invändning hon hade var att Kryddan var utstyrd i kläder, som den han föreställde aldrig skulle ha satt pÃ¥ sig.
När jag tittar närmare pÃ¥ det här krysset, hittar jag en pÃ¥följande frÃ¥ga, som jag ocksÃ¥ känner mig berörd av: ”Politiker och bloggare som är gift med …”: tre tomma rutor (förnamn) + fyra tomma rutor (efternamn).
Jag bör väl tillägga, att jag inte känner krysskonstruktören, Pontus Liedberg.
På Birgittas sida av familjen håller man släktbanden levande. I går samlades kusinerna i den numera mångförgrenade släkten Dahl (plus vi som är ingifta i den) till träff runt ett antal lunchbord hemma hos Kjell Magnusson, en i den här kusinskaran, och hans hustru Görel på Geijersgatan i Uppsala.
Jag lärde känna Kjell tidigt, när han som ung student kom till Uppsala och under en period bodde hemma hos oss. Sen har vi träffat Kjell och hans familj i olika sammanhang, ocksÃ¥ hos familjen Dahls nestor, Birgittas faster Karin (hon var med som hedersgäst även i gÃ¥r), och jag har förstÃ¥s ocksÃ¥ läst Kjells inte alltid okontroversiella artiklar bland annat om utvecklingen i det forna Jugoslavien – till Kjells mÃ¥ngfacetterade kunskaper hör att han behärskar serbokroatiska.
Nå, innan vi kommer in på det, vill jag tacka vårt värdpar för den utsökta lunchen, tillredd och serverad också med hjälp av en annan i kusinkretsen, Lillan, vars dotter just har lämnat kulturchefskapet på Uppsala Nya Tidning för ett vikariat på DN Kultur.
Kjell är, liksom hans och Görels döttrar, mycket musikalisk, och han avslutade måltiden genom att spela på pianot och sjunga. Han band samman sitt historiska och lingvistiska och musikaliska kunnande till den gren av de sefardiska judarna som, fördrivna från Spanien, hamnade på Balkan, främst då det Exjugoslavien han kan så mycket om. Den här fördrivningen/folkvandringen satte många musikaliska spår, och Kjell gav oss exempel på hur i grunden samma melodi har förvandlats under olika faser av den här folkförflyttningen.
Många av de här judarna drabbades förstås under de bruna åren i Europas historia av förintelsen. Och Kjell såg uppenbart paralleller mellan historien och den våg av främlingsfientlighet som i dag breder ut sig i de delar av EU, vilka förr ansågs vara en del av Öst- och Centraleuropa.
Som en del av sitt historiska och musikaliska tema fick han oss också att, växelvis på svenska och tyska, sjunga en tysk 1500-talssång, som fick ny aktualitet under de mörka, bruna åren:
Tankar är fria
Svensk text: Roland von Malmborg, 1965
Tysk originaltext till traditionell musik: ”Die Gedanken sind frei”, möjligen 1524
Tankar är fria – vem kan dem förbjuda?
Ja, tankar är fria – vem kan dem pÃ¥bjuda?
Ingen mänska kan dem tvinga
när de vill sej bevinga:
Refräng:
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Så är och ska förbli,
ja, Tanken är fri!
Med Ã¥ren jag lärt mej allt mera och mera –
mitt samvetes röst jag måste värdera!
Skulle kroppen än förblöda –
en idé kan man ej döda:
Refräng:
SÃ¥ är och ska förbli…
Och kastar man mej inom galler och murar,
min tanke känner ej begränsning och burar.
Min tanke inget hinder,
den klarar alla hinder.
Refräng:
SÃ¥ är och ska förbli…
Die Gedanken Sind Frei
Musik och tysk originaltext, möjligen från 1524
Die Gedanken Sind Frei, wer kann sie erraten?
Sie fliehen vorbei wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kan sie wissen,
kein Jäger erschissen
://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:
Ich denke was ich will und was mich beglücket,
doch alles in der Still, und wie es sich schicket.
Mein Wunsch und Begehren
kann niemand verwehren,
://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:
Und sperrt man mich ein im finsteren Kerker,
das alle sind rein vergebliche Werke;
denn meine Gedanken
zerreisen die Schranken
://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:
Drum will ich auf immer den Sorgen entsagen
und will mich Auch nimmer mit Grillen mehr plagen.
Man kann ja im Herzen
stets lachen und scherzen
://: es bleibet dabei: die Gedanken sind frei!://:
Text och noter finns i min politiska sÃ¥ngbok frÃ¥n 1970, ”Upp till kamp! SÃ¥nger om arbete, frihet och fred” (Prisma), ocksÃ¥, fast givetvis inte pÃ¥ svenska, i Irwin Silbers ”Lift Every Voice! The Second People’s Songbook”. Oak Publications, 1953.
Roland von Malmborg har sjungit in den pÃ¥ ”Räck din hand” (RCA-Victor LSP 10.079) och ”Tankar är fria” (RCA-Victor FAS 748).
En alternativ svensk text skrev och sjöngs in av Cornelis Vreeswijk:
Min tanke är fri
Svensk text: Cornelis Vreeswijk, 1979
Min tanke är fri.
Hör Min tanke är fri.
Den kan ej beskattas.
Tyvärr, kära ni.
Den kan inte fattas av motborgarbrackor
och kossor och tackor.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Att hjärnan får gå
finns det inga förbud på.
Vad som händer då,
rår inte ens gud på.
Mitt ord och mitt minne,
det håller jag inne.
Den sliter du i.
Men min tanke är fri.
Den sliter du i.
Men min tanke är fri.
Stäng in mig för fan!
Det kan ni väl göra.
Sprid ordet på stan,
så alla får höra.
Jag är inte dement än,
bakom cementen.
Lika vitter som ni.
Min tanke är fri.
Lika vitter som ni.
Min tanke är fri.
Hör Min tanke är fri.
Den kan ej beskattas.
Tyvärr, kära ni.
Den kan inte fattas
av motborgarbrackor
och kossor och tackor.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Det skiter jag i.
Min tanke är fri.
Den fanns ursprungligen pÃ¥ ”Vildhallon” (Exlibris, 1979), 1990 Ã¥terutgiven som CD, nu pÃ¥ Sonet SLPCD-2827, 1990).
Pete Seeger har, pÃ¥ engelska plus lite tyska tyska, sjungit in den pÃ¥ ”Dangerous Songs!?” (Columbia SBPG 62751, 1966) och pÃ¥ ”Pete Seeger” (Archive of Folk Music, Everest FS 201).
My Thoughts Are Free
Amerikansk text 1966: Pete Seeger, 1966
Die Gedanken sind frei, my thoughts freely flower
Die Gedanken sind frei, my thoughts give me power
No scholar can map them, no hunter can trap them
No man can deny, Die Gedanken sind frei
No man can deny, Die Gedanken sind frei
I think as I please and this gives me pleasure
My conscience decrees this right I must treasure
My thoughts will not cater to duke or dictator
No man can deny, Die Gedanken sind frei
No man can deny, Die Gedanken sind frei
And should tyrants can take me and throw me in prison
My thoughts will burst free like blossoms in season
Foundations will crumble and structures will tumble
And free men will cry, Die Gedanken sind frei
And free men will cry, Die Gedanken sind frei
Hos Smithsonian Folkways finns den ständigt tillgänglig i tre olika
Mieczyslaw Kolinski and The Pro Arte Trio: ”Folk Songs In Concert Form” (Folkways FW 31314 102, 1979)
Mark Schlamme: ”German Folk Songs” (Folkways FW 06843, 1954)
Frank Schildt: ”Songs of Love, Play And Protest” (Folkways FW 087774, 1960).
Jag är tillfälligt inne i stan, Uppsala, denna lördagsmorgon, men i kväll är jag åter tillbaka i Öregrund. Men var man lyssnar på och löser Melodikrysset gör ju detsamma.
Den enda riktigt svÃ¥ra frÃ¥gan för mig i dag var den alla sista, men jag klarade den med hjälp av alla hjälpbokstäver jag hade fÃ¥tt. Jag kände varken igen artisten eller visste vilket TV-program det vi hörde hade hämtats frÃ¥n. TvÃ¥ av fyra bokstäver ifyllda fick mig att förstÃ¥, att det vi hörde härstammade frÃ¥n Idol, som jag aldrig nÃ¥gonsin har sett, och när det gällde sÃ¥ngarens efternamn, hade jag varannan bokstav och gissade rätt pÃ¥ resten: Lindström. Och jo, när jag googlade, fann jag, att det fanns en Daniel Lindström, som 2004 vann tävlingen med ”Coming True”.
Helmut Lotti hör väl heller inte till mina idoler, men hans ”Caterina” minns jag.
Nå, Ronald Reagan har heller aldrig varit någon idol, i det fallet politisk, för mig, men det är klart att jag har kläm på USAs presidenter, i vart fall de presidenter som har varit verksamma under min egen livstid.
Lena Nyman har jag sett live pÃ¥ scen (och dessutom förstÃ¥s pÃ¥ film), och jag har henne även pÃ¥ skiva. Bodil Malmsten har vi massor av böcker av i bokhyllorna, och henne har jag dessutom haft brevkontakt med; dessutom följde jag hennes blogg ända till dess att hon dog. NÃ¥, i dag fick vi höra Lena sjunga Bodils ”Damen trött”.
Min musiksmak och mitt musiklyssnande styrs inte av Ã¥ldersgränser, och jag gillar ocksÃ¥ Veronica Maggio, vars ”Välkommen in” spelades i dag. Den finns pÃ¥ CDn ”Satan i gatan”.
Men i den andra ändan av Ã¥ldersskalan hittar vi en radiofavorit frÃ¥n förr, trumpetaren Arne Lambert, i dag med ”Oh, mein Papa”.
En kul, lite äldre inspelning inledde dagens kryss, ”Vi bor pÃ¥ landet” med Bröderna Djup, härstammade frÃ¥n TV-programmet ”Nygammalt” 1979.
I TV har jag ocksÃ¥ sett Dame Edna, som vi idag hörde i ”I Will Survive”.
Sist i dag en hel radda filmmusik.
Det mesta har jag själv upplevt i någon biosalong eller framför TV, men Ennio Morricone har ju skrivit musik till så många filmer, att jag inte minns ur vilken dagens exempel var hämtat. Någon som vet?
”Always Look On the Bright Side of the Life”, som sjöngs av Eric Idle, förekom i ”Life of Brian” (”Ett herrans liv”) 1979.
Och den trevliga ”Goodness Gracious Me” med Sophia Loren och Peter Sellers förekom i ”Miljonärskan” (”The Millionairess”) frÃ¥n 1960.
ABBAs ”Mamma Mia” har jag sett som scenföreställning pÃ¥ Broadway – däremot har jag aldrig sett filmversionen. Hur som helst, som ljudillustration hörde vi ”Lay All Your Love On Me”.
Kvar dÃ¥ att skriva om är en film frÃ¥n 1940, ”Swing it, magistern”, med Alice Babs. I dag fick vi ur den höra ”Regntunga skyar”.
Nu ska jag strax åka i väg till en kusinträff på Birgittas sida av familjen.
Då har en vecka gått igen. Lördag och dags för melodikrossande en stund.
…och äntligen kom regnet. Det har varit kruttorrt under en längre period nu och allt har liksom väntat pÃ¥ vatten. Nu med lite värme sÃ¥ kanske det blir fart pÃ¥ växtligheten.
Välkomna! Här i Rissna är det just nu +10 grader och mulet. Mera regn ska komma tillsammans med mera värme. Hejja myggen!
V6: I vilket tv-program fick dessa sitt genombrott? Nygammalt
L2: Vad heter denna melodi, rätt sammansatta ord ur titeln?  Regntunga Skyar
V13: Sång ur en film där filmtiteln innehåller detta ord? Mamma Mia
V11: En världsberömd röst, vems? Ronald Reagan
Ronald Reagan (bild från Wikipedia)
En dubbel nu;
L12: Vem sjunger, förnamnet? Lena Nyman
L3: Vem sjunger, efternamnet? Lena Nyman
V1: Vem är hon som sjunger? Sophia Loren
V9: En känd trumpetare men vem är det, förnamnet? Arne Lamberth
Nu fyller jag på kaffet
Gillar ni den automatiska uppdateringen av kommentarerna? Eller är det ingen skillnad?
Dubbel;
V8: Vad heter albumet denna låt kommer från? Satan I Gatan
L4:Â Satan I Gatan
Det blev fart pÃ¥ Veronica Maggios ”skivförsäljning” efter byte av kille/producent.
V10: Vem är filmkompositören? Ennio – nu var du snabb Jeff! Jag undrar ibland om sändningen gÃ¥r ut tidigare till dig
L10: Vilken tv-underhÃ¥llare ”sjunger” pÃ¥ denna version av I Will Survive? Dame Edna
L5: Efternamnet på denna sångare (från Belgien)? Helmut Lotti
V4: Vem har skrivit text och musik till denna låt, efternamnet? Idle
Dubbel som avslutning;
L1: Artistens efternamn? Hmmm. tappat bort namnet pÃ¥ denna brevbärare… ja, Daniel Lindström
L7: Vad hette tv-serien? Idol
Vi klarade det igen!
Önskar er en skön och avkopplande helg – ta hand om varandra!
/ Bengt
Turu-uuringute AS har gjort ytterligare en partisympatiundersökning, Den här gången för Eesti rahvusringhääling. I ett viktigt avseende visar den ett resultat, som skiljer sig från det jag nyligen redovisade.
Också i den här undersökningen är det i vissa frågor vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, Estlands största parti. Partiet får i den här mätningen 23 procent, samma resultat som i aprilmätningen, vilket fortfarande är mindre än partiets resultat i valet till Riigikogu (Riksdagen) 2015, då partiet fick 24,8 procent av rösterna. Båda sidor i den pågående ledarstriden tycks än så länge hålla kvar sina anhängare i partiet.
Tvåa, med 19 procent, ligger det delvis nyliberala ankaret i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), som dock i valet fick rekordhöga 27,7 procent. Väl så intressant är dock det faktum, att partiet i aprilmätningen var uppe i 21 procent
Uppåt går det för oppositionspartiet Eesti Konservatiivne Rahvarerakond (Estlands konservativa folkparti), som i valet fick 13 procent, och nu med 15 procent (14 procent i förra mätningen) är landets tredje största parti. Det oroande ligger i att EKRE är det parti i Estland, som exploaterar motståndet mot flyktingar och invandrare. Eftersom partiet länge i mätningarna låg under sitt valresultat, finns det ingen annan fråga än fokuseringen på ett främlingsfientligt budskap, som kan förklara partiets nuvarande uppgång.
Lite uppÃ¥t – frÃ¥n 12 till 13 procent – gÃ¥r det ocksÃ¥ för Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som sitter i koalitionsregering med tvÃ¥ borgerliga partier. I valet 2015 fick partiet 15,2 procent av rösterna, men av den överströmning av väljare, inte minst ryska väljare, frÃ¥n Centern, som ägde rum i en tidigare mätning, ser man inte här nÃ¥gra tydliga spÃ¥r.
Det andra nya parti (förutom EKRE), som med 8,7 procent av rösterna tog sig in i Riigikogu 2015, det allmänborgerliga Vabaerakond (Fria partiet) får i de båda aktuella mätningarna 11 procent.
Riktigt illa gick det i den förra mätningen för det tredje benet i den sittande koalitionsregeringen, det kristna, konservativa och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika): Partiet var då nere på 4 procent, vilket är under den femprocentsspärr som tillämpas i estniska riksdagsval. IRL hade förr ett stöd av upp emot 20 procent men var i det senaste valet nere på 13,7 procent. I den aktuella mätningen får partiet emellertid ett remarkabelt lyft, dubblar sitt stöd till 8 procent.
Ytligt ser det ju ut som att IRL skulle ha tagit väljare från Reformierakond, men så enkelt är det sannolikt inte.