Publiceringen av min lösning av veckans melodikryss har dröjt, inte för att det var svÄrare Àn vanligt utan för att jag har haft medicinska problem, bland annat tillbringat stora delar av en dag pÄ Akademiska sjukhuset, dit jag fraktades med ambulans, och dessutom drabbats av nÀsblod som aldrig ville upphöra, ens dÄ jag följde med Birgitta hem till en av hennes tidigare statssekreterare för en middag med tjÀnstemÀn pÄ miljödepartementet plus deras hustrur.
Dessutom har jag drabbats av datorproblem. Bakom bloggens förstasida med mitt namn har jag fĂ„tt ett kommersiellt utbud jag över huvud inte vill ha, och det tog mig sjĂ€lv tid att hitta ett sĂ€tt att lokalisera en vĂ€g till bloggen. Och Google, som jag anvĂ€nder vid lösandet av Melodikrysset, finns inte tillgĂ€ngligt via min dator – jag mĂ„ste lĂ„na hustruns dator för att kolla och komplettera mina förslag till svar.
Eftersom livet nu Àr ett helvete, vÀljer jag att göra det lite enklare för lÀsarna genom att publicera svaren pÄ kryssfrÄgorna i den ordning de stÀlldes, vilket jag annars aldrig gör.
Dagens allra första frĂ„ga var enkel. Det Ă€r klart att jag kĂ€nner till ”Tijuana Taxi”, som Herb Alpert och The Tijuana Brass spelade in 2003.
NĂ€sta lĂ„t var desto mer aktuell, ”Butterfly” frĂ„n 2019, och de som spelade den var Weeping Willows.
NĂ€sta ljudillustration var en Jules Sylvain-melodi, som sas handla om en byggnad som man fĂ„r betala för att anvĂ€nda efter tidslĂ€ngd. Det mĂ„ste ju vara ett hotell, och Sylvain har mycket riktigt 1939 skrivit ”Jag vet ett litet hotell”. Nu bokar man ju normalt inte hela hotellet, sĂ„ svaret som söktes var i stĂ€llet logi. Till det hĂ€r kan tillĂ€ggas att Sylvains melodi kom att anvĂ€ndas ocksĂ„ i filmer frĂ„n 1939 och 1940.
Povel Ramel har ju skrivit mycket som Ă€r suverĂ€nt, men han Ă€r ju inte frĂ€mst kĂ€nd för politiska stĂ€llningstaganden. Fast det finns lysande undantag. Ett sĂ„dant Ă€r Ă€r ”Varför Ă€r det ingen is till punschen” frĂ„n 1964, en stenhĂ„rd vidrĂ€kning med det som brukar kallas den goda gamla tiden.
Varför Àr det ingen is till punschen
Text och musik: Povel Ramel, 1964
Herr Patrik han föll i schaggsoffan allt med en belÄten duns
efter att ha fyllt buken sin med sju Ätta rÀtters luns,
tÀnde en stor havanna nÀstan fetare Àn han sjÀlv,
stÀngde sitt jÀttegap
kring en ansjovisrap.
StrÀckte sig över magen, fick ett punschglas uti sin hand,
Àmnade skÄla med sig sjÀlv för Kung och för Fosterland.
Fann hela kylarn torr och tom och punschen sÄ gott som varm.
FĂ€llde monokeln i sin harm
och vrÄla:
Varför Àr det ingen is till punschen?
Varför Àr det ingen is till punschen?
Varför Àr det ingen is till punschen?
Detta hÀnde sig pÄ den goda tiden,
den gamla goda tiden
dĂ„ landet var en enda lycklig ĂąâŹâ
Leve Kung Oscar! ĂąâŹâ
idyll.
I pigkammarn lÄg Augusta bÄde gammal och snÀll och ful,
huttrande uti fyra meter tyg som hon fÄtt till jul.
Dörren flög upp och korsdraget förtog fotogenens glöd,
lampan blev överflöd:
Herrn var tillrÀckligt röd.
Isen, Augusta! röt han till sÄ rÄttorna dog av chock.
Pigan hon svara, knÀppte en vÀgglus ifrÄn sin rock:
Iskarln har inte kommit hit, ej heller till mjölkaffÀrn!
SjÀlv Àr jag lika brydd som herrn
och undrar:
Varför Àr det ingen is till punschen?
Varför Àr det ingen is till punschen?
Varför Àr det ingen is till punschen?
Detta hÀnde sig pÄ den goda tiden,
den gamla goda tiden
dĂ„ landet var en enda lycklig ĂąâŹâ
SkĂ„l Moder Svea! ĂąâŹâ
idyll.
PÄ snabbare tid Àn fyra bloss var Patrik utom sin dörr,
nu skulle iskarln lÀra sig en lÀxa som aldrig förr.
Han ropade kvickt en droska an och kastade sig dÀri,
kÀrran var vind och skrallt,
hÀsten var blind och halt.
Kusken han sa att smeĂÂŽn som lovat sĂ€tta en hĂ€stsko dit,
hade besökt en tandlÀkare som var förstörd av sprit.
Trampborren hade missat och gÄtt rakt genom munnens kind,
nu lĂ„g han dödssjuk pĂ„ en vind ĂąâŹâ
HÄll kÀft, karl!
Varför Àr det ingen is till punschen?
Varför Àr det ingen is till punschen?
Varför Àr det ingen is till punschen?
Detta hÀnde sig pÄ den goda tiden,
den gamla goda tiden
dĂ„ landet var en enda lycklig ĂąâŹâ
SlĂ„ Dig för Bröstet ĂąâŹâ
idyll.
Innan man hade hittat rÀtt pÄ iskarlens gamla skjul,
hade rÀtt mycket lera sprÀtt pÄ Patrik frÄn droskans hjul.
Byxorna var besudlade av sopor och jord och trÀck,
arg var han som ett bi,
dörrn slog han huvet i.
Inne i dunklet sÄg han nÄgra barbenta magra glin.
Ett av dom sade hostande av oset ifrÄn kamin:
Mor Àr i stan och tigger sÄ en brödbit till kvÀlln vi fÄr,
far dog i kolera igÄr,
förlÄt oss!
DÀrför Àr det ingen is till punschen!
DÀrför Àr det ingen is till punschen!
DÀrför Àr det ingen is till punschen!
Detta hÀnde sig pÄ den goda tiden,
den gamla goda tiden
dĂ„ landet var en enda lycklig ĂąâŹâ
Leve Kung Oscar!
SkÄl Moder Svea!
SlĂ„ Dig för Bröstet! ĂąâŹâ
idyll.
1986 sjöng Susanne Alfvengren och Mikael Rickfors in ”Som stormen rider öppet hav”, men mĂ„nga – bland dem jag – hade nog aldrig tidigare hört den inspelning som spelades i dagens kryss, gjord 2002. SjĂ€lv har jag veterligen aldrig hört den kvinnliga sĂ„ngartist som namngavs, Jeanette Köhn. Men den manlige sĂ„ngartisten var desto lĂ€ttare att identifiera: Loa Falkman.
MĂ„nga TV-serier Ă€r jag okunnig om. helt enkelt för att jag aldrig har sett dem. Men jag har i alla fall sett enstaka avsnitt av ”Lagens Ă€nglar”, i original frĂ„n Los Angeles, sĂ€nt 1986-1994 och dĂ„ kallad ”LA Law”.
Rosemary Clooney var sĂ„ngerska men inte dansstjĂ€rna – det senare var Bing Crosby, som dessutom var en jĂ€vel pĂ„ att dansa. Tillsammans gjorde de, med viss hjĂ€lp, ”How About You”, ett 1959 filmat sĂ„ng- och dansnummer.
Inslaget med Sara Edin pĂ„ sĂ„g finns, tror jag, pĂ„ en Silence-skiva frĂ„n 2001, ”Together In the Darkness”. Den mest kĂ€nde av dem som förekommer i den hĂ€r inspelningen Ă€r Martin Hederos. Martin Hellberg Ă€r ocksĂ„ med. Men helt sĂ€ker Ă€r jag inte – mer Ă€n pĂ„ att det var en sĂ„g det spelades pĂ„.
Dalida frĂ„n Frankrike har jag nog aldrig tidigare hört, men det var ju namnet pĂ„ kompositören vi skulle kunna. SĂ„ vitt jag förstĂ„r, var det ”Love Theme” ur filmen ”Gudfadern” vi hörde, och den som spelade var kompositören, Nino Rota.
Eldeman gillar att anvĂ€nda udda inspelningar, och en sĂ„dan inledde dagens dubbelfrĂ„ga dĂ€r de bĂ„da delarna saknar varje rimligt samband med varann. Att den första skulle leda till svaret Wien var ju ganska uppenbart, men vad var det som spelades av vem? Det Ă€r typiskt Eldeman att dĂ„ vĂ€lja en inspelning med Boston Pops, men vad var det de spelade? Jo, sĂ„ vitt jag förstĂ„r var det ”Wien, Wien, nur du allein”. Den andra lĂ„ten i den hĂ€r dubbelfrĂ„gan var ”Bohemian Rhapsody” med Queen 1975 pĂ„ ”A Night At the Opera”.
Sen blev det musik frĂ„n Australien, vilket indikeras av lĂ„ttiteln, ”Down Under”. Gruppen vi hörde heter Men At Work.
Och sist den hĂ€r gĂ„ngen spelades ”The Power of Love” frĂ„n 1979 med Huey Lewis and The News. Men lĂ„ten blev kĂ€nd framför allt genom filmen ”Tillbaka till framtiden” (1985).
Jag hoppas att det hÀr blev rÀtt. Hustrun anvÀnder just nu sjÀlv sin dator till att skriva en text till New York Times, sÄ jag har inte tillgÄng till Google.