Dagens melodikryss var inte särskilt svårt, även om Anders Eldeman försökte göra det svårare genom att spela ovanliga, ibland svåridentifierbara versioner av de låtar han använde som ljudillustrationer. Jag syftar då inte på att han av mer begripliga orsaker använder sig av instrumentalversioner, när det sökta svaret finns i sångtexten.
Ett exempel pÃ¥ det senare i dagens kryss var Evert Taubes ”Himlajord” frÃ¥n 1938, där man skulle minnas var den dramatiska händelsen i vistexten äger rum. Jo, i Queensland pÃ¥ andra sidan jordklotet:
Himlajord
Text och musik: Evert Taube
Den jorden som du trampar hos mig på Crimson Creek,
den kommer ifrån himmelen och den har gjort mig rik,
den duggade så sakta i mången tusen år,
det är en himlajord, min vän, den jorden där du står.
De säger att den kommer från öknen västerpå,
men ifrån himlen föll den, det kan du lita på.
Och oceanens vindar bar regnet till vår bukt,
och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt.
Till denna himlajorden kom jag som timmerman,
i Falkenberg jag föddes, John Löfgren var mitt namn.
Nu kallar jag mig Loffgren och odlar apelsin.
Trehundra kor jag äger nu, sex hästar, åtta svin.
Så talte farmar Löfgren, jag svarade som så,
att lantbruk var det yrke jag minst förstod mig på.
Men att jag hört på Pampas ett yttrande ibland
om jorden där att den kom dit med storm från Incas land.
Den kallas lössjord, sa jag, den kommer som ett damm
ett stoft från heta öknar som vindarna bär fram.
Om saken ter sig sådan i vetenskapens ljus,
så är det dock en himlajord du ser ifrån mitt hus.
Det låg en vacker tanke i Löfgrens romantik,
en tro på nåd från ovan som gjorde honom rik.
Han slet där i sin djungel med halländsk energi,
och han odlade den himlajord som han nu sover i.
Hans rikdom var dock ringa, det har man insett nu,
hans egendom tog banken, en kviga fick hans fru.
Men apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld
i urskogen i Queensland, och kvittad är hans skuld.
Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand,
det blåser från Sahara och rymden står i brand.
Jag tänker på John Löfgren, min vän vid öknens rand.
Det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand.
Den här sÃ¥ngen hade Eldeman infogat i en dubbelfrÃ¥ga, som i sin andra del sas skildra en dramatisk händelse, som visade sig vara Titanics förlisning när fartyget 1911 gick pÃ¥ ett isberg och sedan sjönk. Här illustrerades den katastrofen med Céline Dions”My Heart Will Go On”, skriven för filmen ”Titanic” frÃ¥n 1997. Och eftersom haveriet förorsakades av ett flytande isberg, skulle vi komma fram till att förlisningen berodde pÃ¥ is.
Ytterligare en märklig dubbelfrÃ¥ga avslutade ocksÃ¥ krysset. Under min gymnasietid i Sundsvall sÃ¥g jag 1966 pÃ¥ bio ”Vänd dem inte ryggen”, där Bill Haley & His Comets” spelade den lÃ¥t vi hörde i dag, ”Rock Around the Clock”, och som spelade en mycket avgörande roll för att göra rockmusiken till ungdomens musik. Den ingick i filmen ”Vänd dem inte ryggen”, i original ”The Blackboard Jungle”, med manus skrivet av Evan Hunter. Manusförfattaren är mer känd under namnet Ed McBain, och i min deckarhylla i Öregrund har jag praktiskt taget allt som den här mannen, som egentligen heter Salvatore Lambino, har skrivit under olika pseudonymer.
Den här frÃ¥gan hade Eldeman av nÃ¥gon outgrundlig orsak parat ihop med Benny Anderssons och Björn Ulvaeus’ scenversion av Vilhelm Mobergs utvandrarepos, nu kallat ”Kristina frÃ¥n DuvemÃ¥la” (1995), i vilken man bland annat sjunger ”Och guldet blev till sand”.
Också Anders Eldeman klarar att konstruera dubbelfrågor, där de ingående delarna har ett samband med varann. Ett bra exempel är frågan om mumintrollen, där texten förstås är skriven av Tove Jansson och musiken av Erna Tauro. Scenföreställningen kom till 1958.
Helt oklanderlig är ocksÃ¥ dubbelfrÃ¥gan, där vi fÃ¥r höra en musikversion av Ulf Peder Olrogs ”Violen frÃ¥n Flen”. Olrog spelade in den pÃ¥ skiva 1945, men det ganska rara möte (pÃ¥ tÃ¥g) med damen som han kom att kalla violen frÃ¥n Flen ägde rum redan 1942.
Lena Philipson tror jag inte är nÃ¥gon viol, men i sina bästa stunder är hon en mycket hörvärd sÃ¥ngerska, ja ibland – som i ”MÃ¥nsken i augusti” frÃ¥n 1994 – ocksÃ¥ en högst kapabel textförfattare.
Även Shirley Clamp är i sina bästa stunder en hörvärd skivartist, men hennes sÃ¥ng i Mellon 2014, ”Burning Alive”, lyckades inte ta sig till toppen.
Jag är tillräckligt gammal för att minnas Edvard Persson när han fortfarande var superkänd, och jag har sett rader av Persson-filmer i TV. Det gör att jag omedelbart känner igen hans röst, när Eldeman i dag spelar honom, och klarar frÃ¥gan om hans initialer, EP, lätt som en plätt. Men just det som spelades som ljudillustration, ”Min lilla hatt” frÃ¥n 1942, kände jag inte spontant igen.
Det tog likaledes en stund innan jag kom i hÃ¥g Jailbird Singers, kanske för att deras sÃ¥ngliga karriär blev sÃ¥ kort – de satt ju i cellen i stället för i skivstudion. Men det hjälpte att jag kände igen Oskar Merikantos ”Där björkarna susa”.
Lite grubbel behövde jag ocksÃ¥ för att komma i hÃ¥g mer om lÃ¥ten vars svar visade sig bli ruiner. Men sen kom jag i hÃ¥g Mireille Mathieu som 1975 sjöng ”Akropolis adieu”, och jag har ju själv sett den miljö hon sjunger om.
Det vi hörde med Papa Bue i en ovanlig version var det som brukar kallas ”Brahms vaggvisa”, men Bahms har bara skrivit en av de tvÃ¥ verserna, och det gjorde han 1868. Redan 1849 skrev Georg Scherer den första versen. Och likadant är det med den svenska texten, som har Alice Tegnér och Gösta Rybrant som författare.
Den mest kända svenska texten till ”Imse Vimse spindel”, den som jag själv lärde mig sjunga i smÃ¥skolan, fanns i Alice Tegnérs sÃ¥ngbok ”Nu ska vi sjunga” frÃ¥n 1943.
Kvar dÃ¥ är bara Sergei Prokofievs ”Kärleken till de tre apelsinerna”, en marsch frÃ¥n 1918. Och svarsordet blev dÃ¥ pluralen apelsiner, nÃ¥got jag gärna äter eftersom jag numera till stor del livnär mig pÃ¥ frukt.
Men till frukost vill jag fortfarande ha smörgåsar med animaliska pålägg, dock med ett lager av grön eller gul paprika, skivad tomat, skivad färsk gurka eller saltgurka ovanpå, alltsammans på hårt bröd respektive syrat bröd.
Frukosten tycker jag, gamle man, är det viktigaste målet under hela dagen.