23:53 Mitt liv har blivit allt mer fyllt av plÃ¥gsamma kroppsliga funktionsnedsättningar: Jag har rÃ¥kat ut för fallolyckor, har till exempel en stor sÃ¥rskorpa pÃ¥ vänster knä och är nu pÃ¥ väg att fÃ¥ nödvändiga transporter i Uppsala, Öregrund och Stockholm – det är sonen och de yngsta barnbarnen som bor i huvudstaden – med bil. Problemen förvärras av nedsatt syn och hörsel, men jag har fÃ¥tt remiss till öronmottagning där jag kan fÃ¥ nÃ¥gon typ av hörsnäckor. Jag var under den förra veckohelgen i Örebro pÃ¥ partikongress (s) men kunde inte uppfatta mer än en liten del av det som sas frÃ¥n scenen.
Kongressbesöket i Örebro – jag var inbjuden gäst – innebar ocksÃ¥ att den nyproducerade skivan med arbetarrörelsemusik – jag ska separat skriva om den – presenterades för kongressdeltagarna, och under kongressfesten var jag och Birgitta tillsammans med andra medverkande uppe pÃ¥ scenen för en sÃ¥nglig presentation. Men eftersom jag dÃ¥ var tvungen att ta mig upp pÃ¥ scenen via en trappa utan räcke att hÃ¥lla mig i, fick jag assistans av ett par tre av de andra som medverkade bÃ¥de pÃ¥ vägen upp pÃ¥ scenen och sen ner igen.
Hörseln funkar i alla fall fortfarande på nära håll, så i dag har jag ostört kunnat ägna mig åt att lyssna på och lösa Melodikrysset.
Jag kan ju dÃ¥ inleda med att konstatera, att Benny Andersson, i vars studio – han var själv ocksÃ¥ med när vi spelade in vÃ¥r skiva; jag fick ocksÃ¥ möjlighet att samtala med honom – inte var med vid skivinspelningen – inte var med vid lanseringen pÃ¥ partikongressen. Anders Eldeman spelade varken honom eller nÃ¥got annat med ABBA-anknytning i dagens kryss.
Bland de Ã¥terkommande klassiska kryssgästerna fanns däremot Evert Taube. Fast inte personligen. Det var nämligen inte Evert som framförde sin klassiska ”Flickan i Peru”. Men faktum är ju att Taube i det här fallet har skrivit bara den svenska texten. I original heter den här lÃ¥ten, om vi ska vara noga, ”Darling Nelly Gray”.
Två melodifestivallåtar bjöd Eldeman på i dag:
Dagens allra första mellolÃ¥t sjöngs av Jessica Andersson 2018. Hon kom dÃ¥ tvÃ¥a med ”Party Vera”.
I Ã¥rets Mello tävlade Andreas Johnson med ”Any of Us”.
Men inte kan nÃ¥gon av dem tävla med stora klassiska schlager som den av flera olika artister insjungna ”En gÃ¥ng jag seglar i hamn”, skriven av Stig Olin 1954.
Alf Robertson lyckades ocksÃ¥ ibland med enskilda lÃ¥tar, även om den av Tone Norum 2011 pÃ¥ ”Till Alf Robertson med kärlek” insjungna ”Om du har hjärta” inte riktigt hÃ¥ller mÃ¥ttet.
Bättre är dÃ¥ Lisa Ekdal i ”När alla vägar leder hem” frÃ¥n 2017. Det säger jag inte för att Lisa en gÃ¥ng i världen ställde upp i en valfilm (S). Jag vet ingenting om hennes nuvarande politiska stÃ¥ndpunkt. Men det skulle förvÃ¥na mig om hon numera fanns pÃ¥ den politiska högerkanten.
Eldeman upprepar sitt ganska enkla trick att försöka dölja en amerikansk originalinspelning med hjälp av en svensk coverinspelning, men sÃ¥ lättlurad är jag inte att jag inte genast skulle känna igen en höjdarlÃ¥t med Paul Simon och Art Garfunkel som är upphovsmännen till ”Mrs Robinson”, som jag förstÃ¥s har i min näst intill kompletta skivsamling med de här bÃ¥da – dessutom har jag ocksÃ¥ sett filmen ”Mandomsprovet” (1967), där den förekommer.
Jag har sett mycket film genom Ã¥ren, flertalet Beck-filmer faktiskt flera gÃ¥nger, verkligen inte bara för att jag trots Ã¥ldersskillnaden känner en av manusförfattarna, Harald Hamrell – vi kände hans föräldrar, och han var under gymnasietiden kompis med vÃ¥r Anna. Men ska jag vara ärlig, tog det ändÃ¥ en stund innan jag kopplade ihop den musik som spelades med Beck-filmerna.
Trots att jag ofta gillar de Elton John-lÃ¥tar jag hör, är det inte sÃ¥ att jag för den skull har mÃ¥nga av hans skivor i skivhyllorna. ÄndÃ¥ finns det ofta i hans lÃ¥tar, till exempel den i dag spelade ”Sad Songs (Say So Much)”, nÃ¥got som informerar lyssnaren om att det här är en av hans sÃ¥nger. Den här skapade han 1984, sÃ¥ jag har med all säkerhet hört den förut, men det är ändÃ¥ inte det som gör att jag nu känner igen den.
Britney Spears har jag däremot aldrig gillat, och jag är lika sval som tidigare mot henne och hennes lÃ¥tar, när jag i dag i krysset fÃ¥r höra ”Make Me”.
Astrid Lindgrens ”Madicken” frÃ¥n 1960 plus uppföljaren frÃ¥n 1976 läste jag med stor glädje, och jag har med sympati tagit del av filmatiseringarna – det är ingen tvekan om var Astrid politiska hörde hemma; hon manifesterade sina värderingar genom skildringen bÃ¥de av Madickens pappa och av Madicken själv. Astrid kom ju i krakel med socialdemokratin och dess kanske inte i alla stycken genomtänkta skattepolitik, men själv har jag aldrig förtalat henne utan i stället försökt gjuta olja pÃ¥ stormvÃ¥gorna. Jag skrev vänligt om henne och hennes böcker i partiorganet Aktuellt i politiken (s).
Sen är det bara en ljudillustration kvar att känna igen, ”Träumerei”, skriven 1838 av Robert Schumann.
Och därefter är det läggdags även för krysslösaren.
Fast jag ska kanske tala om att jag inte har behövt sÃ¥ här lÃ¥ng tid för att lösa och skriva om det här krysset. Men jag har gjort en lÃ¥ng paus för att äta lördagsmiddag med Birgitta, se nyheter i TV och sen ”Poirot” och även ”Smartare än en femteklassare” och ”Tror du att jag ljuger?”.
Nu ska jag diska innan jag får sova.