Nu har jag varit hos min husläkare i Svartbäcken i Uppsala för besiktning och ordination. Revbensskadan kan hon ju inte göra något åt, men hon kollade värden och ändrade medicinering, och så fick jag ta ännu ett prov. Och så har jag varit på Apoteket och fyllt på medicinförrådet.
PÃ¥ fredag eftermiddag kom ocksÃ¥ Birgitta till Uppsala, och jag mötte henne vid Stadsteatern där hon hämtade biljetter till kvällens premiär pÃ¥ William Shakespeares ”Richard III”, en ganska avvikande föreställning, visade det sig – jag Ã¥terkommer till den.
Före föreställningen gick vi till den kinesisk-japanska restaurangen på hörnet och åt middag.
Sent på kvällen åkte vi till Öregrund igen, och det är där jag har lyssnat på och löst Melodikysset.
Två av dagens dubbelfrågor hade knytning till fyra olika TV-serier, vilket nog är i mesta laget.
I den första av dem spelades signaturmelodierna till Hans Rosenfeldts dansk-svenska ”Bron”, som jag faktiskt har sett. PÃ¥ den följde sen en serie, signerad Steven Bochko och med namnet ”Lagens änglar”, i original ” L. A. Law”. Den fick jag gräva länge i minnet för att komma pÃ¥ namnet till, men sen mindes jag att jag har sett avsnitt av den och att den utspelar sig i Los Angeles, där jag faktiskt har varit – Birgitta och jag stannade till där i samband med en resa till tre söderhavsöar pÃ¥ den australiska sidan.
Ännu mindre naturligt samband finns mellan delfrÃ¥gorna i nästa dubbelfrÃ¥ga. Där spelades signaturmelodierna till ”Dynastin” (som jag själv aldrig har sett) och ”Dallas” (som jag Ã¥tminstone sÃ¥g i början men snart slutade följa).
Näst sist i programmet kom det sen ytterligare en dubbelfrÃ¥ga, där Eldeman mot all logik efterfrÃ¥gade en stad respektive en yrkesgrupp. Svaret pÃ¥ första delfrÃ¥gan skulle bli Stockholm, eftersom det var ”Stockholm i mitt hjärta” vi fick höra. PÃ¥ den tiden dÃ¥ Ulf Adelsohn var landshövding i Stockholm var hustrun och jag bjudna pÃ¥ middag hos paret Adelsohn, och jag minns frÃ¥n den bland annat att Lasse Berghagen ocksÃ¥ fanns bland middagsgästerna, vilket kan ha att göra med att Adelsohn var den som bad Berghagen skriva en ny sÃ¥ng om huvudstaden – och resultatet blev ”Stockholm i mitt hjärta”. (En läsare hävdar att det i stället var Evert Taubes ”En stockholmsmelodi” som spelades. Det ändrar ju inte i och för sig svaret, men jag begriper inte, hur jag kunde göra ett sÃ¥dant fel – jag har hört den mÃ¥nga gÃ¥nger, har den själv pÃ¥ skiva med Taube och kan rent av delar av texten utantill, även om det här var en instrumental version. Den enda förklaring jag kan komma pÃ¥ är att jag just nu har vaxpropp i bÃ¥da öronen.) Den här sÃ¥ngen hade Eldeman kopplat ihop med en känd barnvisa, ”Här är polisen som mitt i gatan stÃ¥r”. Den sjöng vi i smÃ¥skolan pÃ¥ 1940-talet, men den är ännu äldre, frÃ¥n slutet av 1800-talet.
Krysset började i dag ocksÃ¥ med en barnvisa, ”Opp och ner” ur filmatiseringen av Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga.
Hade Eldeman i stället spelat nÃ¥got ur Pippi LÃ¥ngstrump, hade det funnits möjlighet att göra en hästkoppling, för en sÃ¥dan fanns det i dagens sista frÃ¥ga, där vi hörde Malin Baryard sjunga ”Do You Wanna Ride”, för jag tror inte det är maken och medförfattaren till sÃ¥ngen, Henrik Johnsson, hon vänder sig till i det här fallet.
Men hade det varit sÃ¥, kunde det ju ha varit naturligt att sen ta ”Välkommen till världen” med Lill-Babs och skriven av Björn och Benny. Den här sÃ¥ngens text startar ju pÃ¥ ett BB.
FrÃ¥n Björn och Benny, som ju skrev ocksÃ¥ ”Money, Money, Money”, finns däremot en naturlig övergÃ¥ng till ”Money” med Pink Floyd, ”Kosing” som Eldeman synonymt döpte den till i dag.
Nu hör jag i andanom hur mina läsare börjar stöna: ”Snälla, snälla”, och mycket riktigt fick vi höra Caroline af Ugglas’ för övrigt utmärkta bidrag till Melodifestivalen 2009.
Eftersom det bland dagens ljudillustrationer fanns fler melodifestivalanknutna låtar, tar vi nu dem också:
Alexander Bard gjorde till den 2005 ”Gone” med BWO, ”Bodies Without Organs”.
Och Anna Book sjöng 2007 ”Samba sombrero”.
Två utmärkta artister/grupper kvar att redovisa:
Dels hörde vi Zara Larsson i ”Uncover”.
Dels hörde vi Bo Kaspers orkester, med Bo Sundström som sÃ¥ngare, i ”En sländas andetag”.
Sist: Inte för att jag vill ha en body without organs, men det är inte särskilt många delar av kroppen som numera fungerar som de ska.