I lördags åkte vi till Stockholm, på födelsedagskalas för två barnbarn, så tidigt att jag inte hann göra Melodikrysset.
Vi kom tillbaka till Öregrund till kvällen, men kroppen är efter fallolyckan förra tisdagen i galopperande olag, sÃ¥ jag fick ett larmsamtal frÃ¥n VÃ¥rdcentralen i Uppsala, där jag lämnade prover i fredags – jag har fÃ¥tt ändra en smula pÃ¥ min medicinering, och pÃ¥ torsdag har jag tid hos min husläkare för generalinspektion. Den som dÃ¥ lever – när man som jag är 80, snart 81, vet aldrig – fÃ¥r se vad som behöver göras för att man ska klara sig ett tag till.
Men jag har en förstående och hjälpsam hustru, och jag vill ju så gärna få genomföra den resa till barndomens och ungdomens Juniskär och Sundsvall sonen, Matti, gav mig i julklapp.
Sent i gÃ¥r kväll fick jag i alla fall möjlighet att pÃ¥ nätet lyssna pÃ¥ Melodikrysset, och passande nog innehöll det en version av Magnus Ugglas ”Jag mÃ¥r illa”, dock i huvudsak spelad i valstakt av Lennart Palm.
Det här greppet att som ljudillustrationer använda ovanliga versioner återkom i fler frågor.
Benny Anderssons ”Sunny Girl”, som ursprungligen gjordes av Hep Stars, fick vi nu höra med Göteborgs Symfonietta.
Och gamla kära ”All of Me” frÃ¥n 1933 gjorde Trazan och Banarne, det vill säga Lasse Ã…berg och Klasse Möllberg som spelade apa om till ”Ã…lfobi”.
En annan av Eldemans specialiteter är att som ljudillustrationer använda sådant som hör hemma i enhelt annat årstid än den vi aktualiter befinner oss i.
Redan i början av krysset spelade han Tove Janssons och Erna Tauros fina ”Höstvisa”, för säkerhets skull i en instrumentalversion med Roland Cedermark.
Vi fick höra ocksÃ¥ ”Lusse Lelle”, som ju hör hemma i perioden före jul. Till lussebullar behöver man hur som helst saffran.
Sen fanns där en del musik som jag aldrig har hört, men det är ju självförvållat.
”Sagas sÃ¥ng” frÃ¥n 2015 minns jag inte att jag tidigare har hört, men i det fallet var det ju ganska lätt att känna igen Lena Phs röst.
Däremot kände jag inte igen Ola (Svensson) eller hans ”Jackie Kennedy” frÃ¥n 2014. Den lät i och för sig inte oävet, men nyfiken som jag är började jag fundera över varför han gjorde den just dÃ¥. Efter lite googlande kom jag fram till att det dÃ¥ var tjugo Ã¥r sedan Jacqueline Kennedy dog, 1994.
Sjungande filmstjärnor är i och för sig ett samband, men nog tycker jag att dubbelfrÃ¥gan om filmmusik var ganska krystad. Errol Flynn minns jag frÃ¥n filmer som ”De dog med stövlarna pÃ¥”, men varken ”Lily of Laguna” eller filmen den ingick i, ”Lilacs of the Spring” frÃ¥n 1954, har jag hört/sett. Däremot är jag ganska väl förtrogen med Woody Allens filmer, till exempel ”Everyone Says I Love You” (1997), där Julia Roberts sjöng Fats Wallers ”All My Life”.
Med hjälp av de ledbokstäver jag hade var det också ganska lätt att se att det Herbert Von Karajan och wienerfilharmonikerna spelade var komponerat av Ludwig Van Beethoven.
Men när vi kom till veckans Evert Taube, spelade Eldeman förstÃ¥s inte nÃ¥got av de vanligaste taubestyckena utan ”Ellinors vals” frÃ¥n 1923, här i en orkesterversion med Ulf Björlin som dirigent – och märk att Ellinor här är namnet pÃ¥ ett fartyg.
Ã…tminstone en lätt frÃ¥ga fanns det ocksÃ¥ i det här krysset. Det är klart att jag genast kände igen ”Tusen och en natt” med Charlotte Perrelli, som dock när hon vann Melodifestivalen och sen Eurovision Song Contest med den, hette Nilsson i efternamn. Ã…rtalet dÃ¥ hon gjorde det var 1999 och avslutades sÃ¥ledes med tre nior.
Och då finns det bara ett frågesvar kvar att redovisa.
Povel Ramels stämma är ju lätt att känna igen, men dessutom har Eldeman redan tidigare i Melodikrysset använt det Bunny Blom-material som förekom i dagens kryss: ”Min lilla söta Inga”, ”Anna, du kan väl stanna” med flera.