I dag fanns det väl egentligen inga vÃ¥ldsamt svÃ¥ra frÃ¥gor i Melodikysset, men en dubbelfrÃ¥ga vÃ¥llade mig lite besvär. Dels förstÃ¥r jag inte vitsen med att koppla ihop tvÃ¥ olika frÃ¥gor som inte har ett dugg med varann att göra, och den ena delfrÃ¥gan var lite knepig. Jag har till och med skivor med Dolly Parton, dock inte nÃ¥gon inspelning av ”I Will Always Love You”, som jag följaktligen inte kände igen. Däremot minns jag väl ”Sunny Girl” med Hep Stars frÃ¥n 1966.
Också frågan som kom därefter var lite krånglig.
Den utgick frÃ¥n Beppe Wolgers’ ”SÃ¥ngen vi spelade” med Gunilla Backman. Men vad hette Jerome Kerns och Dorothy Fields lÃ¥t i original? Jo, ”The Way You Look Tonight”.
Att vi hörde Jerry Lee Lewis i ”Poison Love” var en desto lättare frÃ¥ga.
Och eftersom jag har allt med The Beatles pÃ¥ skiva, hade jag förstÃ¥s inte heller nÃ¥gra problem med att känna igen Paul McCartneys ”Let It Be”.
Gamla svenska schlager kan jag ganska bra, sÃ¥ jag mindes genast lÃ¥ttiteln, när vi fick höra Ebbe Jularbo göra en instrumentalversion av Kai Gullmars ”Jag har en liten melodi”.
Förr skrevs det schlager som genast fastnade i melodiminnet. Det gällde ocksÃ¥ fortfarande i Melodifestivalen 1986, dÃ¥ Style tävlade med ”Dover Calais”.
Och det har ju inte heller senare blivit ute att göra populärmusik med sÃ¥dana egenskaper. BAO, Benny Anderssons orkester, finns ju till exempel fortfarande. I dag hörde vi dem i ”Födelsedagsvals till Mona”.
Eller ta en fortfarande högst aktiv artist, Miss Li (Linda Carlsson). MÃ¥nga av hennes lÃ¥tar, till exempel ”My Heart Goes Boom” som spelades i dag, fastnar hur lätt som helst i musikminnet. Henne har jag förresten ocksÃ¥ hört live, pÃ¥ en socialdemokratisk partikongress.
Jag har ocksÃ¥ träffat Lennart Hellsing personligen, vid en vÃ¥rmiddag med barnkultur som tema Riksdagens dÃ¥tida talman Birgitta Dahl anordnade. Hans klassiker ”Det var sÃ¥ roligt, jag mÃ¥ste skratta” om den trekantige gubben lärde jag mig redan under min egen skoltid. I dag sjöngs den här sÃ¥ngen av Rolf LassgÃ¥rd, välkänd frÃ¥n filmens värld.
När jag höll pÃ¥ att sammanställa min bok ”Joe Hills sÃ¥nger” (1969) hade jag kontakt bland annat med Mats Paulson, som pÃ¥ den tiden hade bildat ett Joe Hill-sällskap och ocksÃ¥ spelat in Hills sÃ¥nger pÃ¥ skiva. Men Mats har ocksÃ¥ gjort en del egna, mycket minnesvärda visor, till exempel ”Visa vid vindens ängar”, den som börjar ”Det gÃ¥r en vind över vindens ängar”. Eldeman spelade den med Dana Dragomir.
Lars Forssell, numera död, har jag ocksÃ¥ träffat i olika sammanhang: anordnat möte med honom, publicerat texter av honom i min sÃ¥ngbok frÃ¥n 1970, ”Upp till kamp!” och vid framförandet av ett verk han pÃ¥ min hustrus initiativ skrev Ã¥t Riksdagen. Fast i dag fick vi höra hans version av Charles Aznavours ”Je me voyais deja”, ”Anna Stark”, en av de enligt min mening fÃ¥ bra lÃ¥tarna pÃ¥ Lill-Babs’ Forssell-skiva.
DÃ¥ fÃ¥r vi i dag avsluta med nÃ¥got riktigt pampigt, ”Nessum dormat” ur Giacomo Puccinis ”Turandot”.
Och nu ska jag börja lyssna pÃ¥ ”Sommar”.