Det har varit en hektisk tid för mig, gamle man. Jag fyllde 80 den nittonde juni och Birgitta hade med hjälp av döttrarna ordnat trädgÃ¥rdsfest för familjen och nÃ¥gra goda vänner – mer om detta senare, när jag fÃ¥r tid.
I gÃ¥r, pÃ¥ midsommarafton, var det till slut bara jag och Birgitta kvar här i vÃ¥rt roslagshem. De rosor och andra perenner jag fick med anledning av födelsedagen är satta i de nyrestaurerade rabatterna, och vi har varit pÃ¥ Coop och kompletteringshandlat – som ni förstÃ¥r har vi annars mest levt pÃ¥ det som blev över efter kalaset.
I gÃ¥r var vi ner till hembygdsgÃ¥rden för den traditionsenliga dansen runt midsommarstÃ¥ngen. Ja i vÃ¥r Ã¥lder klarar man inte längre de kroppsrörelser som hör till sÃ¥nglekarna, men vi stod innanför staketet och tittade pÃ¥, först pÃ¥ hur stÃ¥ngen restes, och sen hörde vi ocksÃ¥ det korta välkomsttal som hÃ¥lls av nÃ¥gon som Hembygdsföreningen har utsett. I gÃ¥r hade talaren valt att häckla inte linet utan de politiska partierna. Min hustru, förr riksdagsledamot (s), statsrÃ¥d och Riksdagens talman, fick ocksÃ¥ pÃ¥ sin tid Hembygdsföreningens uppdrag att hÃ¥lla det här lilla sommartalet, och med tanke pÃ¥ sammanhanget och den blandade publiken var hon alltid noga med att undvika partipolitik i sitt sommartal – hennes sommartal var lovsÃ¥nger till Öregrund, sommaren och det som är gemensamt för oss alla; ofta läste hon ocksÃ¥ nÃ¥gon dikt. I gÃ¥r kom, när programmet var klart, en herre fram till henne och tackade pÃ¥ temat ”det var bättre förr”.
Men ringdansen var som förr, och det var till och med ovanligt mÃ¥nga som deltog – alla fick nästan inte plats i utrymmet runt stÃ¥ngen. Fast jag tror nog att allt färre särskilt av de yngre deltagarna förstÃ¥r vad de sjunger: pluraländelser och begrepp hämtade ur ett mer lantligt liv än det de flesta i dag lever har delvis gjort sÃ¥ngtexterna obegripliga – man kan dem i bästa fall utantill men väljer ibland ord som man förstÃ¥r innebörden av. Men jag vill verkligen inte mästra dem – huvudsaken är att de släpper loss och har roligt.
PÃ¥ kvällen satt det gamla paret hemma och Ã¥t tillsammans en god midsommaraftonsmiddag, som sÃ¥ smÃ¥ningom kröntes med fina jordgubbar med vispgrädde. Och sÃ¥ avslutade vi kvällen med att se ”Ett fall för Vera” i TV. Brittiska deckare är mycket bättre än mer actionpräglade filmer.
Fram mot kvällen började det komma regn, och när jag gick ut i morse sÃ¥g jag att det hade kommit ganska mycket regn, vilket jag gläder mig Ã¥t efter de mÃ¥nga nyplanteringarna i rabatterna – vi har just fÃ¥tt meddelande frÃ¥n kommunen om slangvattningsförbud, och vid lÃ¥ngvarig torka kan det bli besvärligt att klara allt i vÃ¥r mycket stora trädgÃ¥rd.
I morse sÃ¥g jag ocksÃ¥ att grinden ut mot gatan var öppen. Förhoppningsvis var det bara nÃ¥gra ungdomar som hade tagit skydd mot regnet under den jätteask vi har nära grinden. Alternativt var det nÃ¥gra som hade andra avsikter, men de bör i sÃ¥ fall ha avskräckts redan av de tvÃ¥ nattända nattlamporna pÃ¥ innergÃ¥rden. Men jag kan ocksÃ¥ berätta att vi allt sedan Palme-mordet har av säkerhetspolisen insatta mycket avancerade lÃ¥s, ocksÃ¥ insatta i alla fönsterhalvor (spröjsade dubbelfönster), till och med uppe pÃ¥ vinden och i bastun/tvättstugan samt i uthuset. Förresten skulle det vara tämligen olönsamt att ta sig in. Vi har inte särskilt mycket som en inbrottstjuv skulle vilja ha, inte ens sprit. Det enda vi har mycket av är böcker – jag fick en binge nya pÃ¥ 80-Ã¥rsdagen – men det är romaner (OBS inte i skinnband) och deckare (till stor del i pocket).
Då är det väl hög tid att övergå till dagens egentliga ämne, Melodikrysset, som jag för min del inte tyckte var särskilt svårt.
Den enda frÃ¥ga jag hade lite huvudbry med var den med ”Minnenas fönster” – först trodde jag att det var en man som sjöng, men det är ju ett begripligt misstag, när man oförmedlat hör nÃ¥got med Zarah Leander.
Krysset började med Lisa Ekdahl och hennes hit frÃ¥n 1994, ”Vem vet”. Om henne har jag tidigare berättat, att hon en gÃ¥ng i världen, när jag fortfarande jobbade pÃ¥ Socialdemokraternas partiexpedition, medverkade i en av partiets valfilmer.
Och det slutade med att Emma Stone sjöng ”Audition (The Fool Who Dreams)”. Jag har själv aldrig sett ”La La Land” (2016), men filmtiteln dök upp i huvudet redan när jag hade fÃ¥tt de tvÃ¥ första L:en.
Pjotr Tjajkovskijs ”Svansjön” har jag sett pÃ¥ Operan, sÃ¥ den hade jag lätt att känna igen.
Miriam Bryants ”Raised In Rain” hade jag inte hört, men Lisa Nilsson känner jag ju till och gillar, och när jag sen googlade pÃ¥ henne och ”SÃ¥ mycket bättre”, fann jag, att hon 2015 sjöng den där. Jag sÃ¥g Lisa senast i TV när hon fick Povel Ramel-priset.
Två av dagens frågor handlade om barnkultur.
Dels fick vi höra det klassiska paret Humle och Dumle i ”Balladen om Viktor Emanuel Antonsson”.
Dels spelades ”Var bor du lilla rÃ¥tta?”. Jag ser pÃ¥ Wikipedia att den tillskrivs olika upphovspersoner, men jag ser med detsamma att där finns fel.
Danny Saucedo har jag givetvis sett i TV och hört i radio, och för att fÃ¥ bekräftat att det var han la jag ut delar av den lÃ¥nga titeln, ”Hör vad du säger men har glömt vad du sa”, pÃ¥ Google och fick napp.
Doris Day, förr sÃ¥ populär, hör man sällan numera. Men ”Everybodu Loves a Lover” frÃ¥n 1958 minns jag fortfarande mycket väl.
Ane Brun har jag ocksÃ¥ hört mycket med; jag har ocksÃ¥ hört henne live i regi av norska ambassaden. Jag har hennes förstÃ¥s ocksÃ¥ pÃ¥ skiva. SÃ¥ även om jag inte hade hört ”Shape of a Heart” frÃ¥n 2015, kände jag igen henne.
Magnus Uggla har jag likaledes pÃ¥ skiva, och inte var det svÃ¥rt att känna igen hans ”Jag mÃ¥r illa” ens i Lennart Palms version.
Och även om den i dag spelades instrumentalt, var det ju mycket lätt att komma i hÃ¥g ”Du är den ende”. Jag minns den med text av Bo Setterlind och i Lill Lindfors’ insjungning frÃ¥n 1992.
Nu är radion på igen, och jag övergår till årets första Sommar-program.