Jag är i Öregrund igen, eftersom vi brukar fira nyÃ¥rshelgen här, och i morse fanns det inga hinder mot att gÃ¥ upp och göra sig i ordning inför veckans melodikryss, Ã¥rets sista. Jag har alltsÃ¥ rakat mig, duschat, klätt mig och ätit en god frukost, bland annat bestÃ¥ende av estniskt surbröd – bakat av Anna som julklapp till mig – med en skiva julskinka, apelsinjuice och sist tvÃ¥ koppar nykokt kokkaffe.
VÃ¥ldsamt svÃ¥rt var det inte, men den allra sista frÃ¥gan lÃ¥g utanför min referensram. ”Rara lilla Anna” lÃ¥g utanför min referensram, inte för att den spelades av Lennart Palm utan för att jag inte brukar se Ronny och Ragge i TV.
Jag brukar inte se ”SÃ¥ mycket bättre” i TV 4 heller, men Sven-Bertil Taube är mig desto mer bekant. Jag har honom inte bara pÃ¥ skiva. Redan under tidigt sextiotal hörde jag honom live pÃ¥ en av Laboremus’ sista april-fester, och nu senast har jag sett TV-programmet om honom. NÃ¥, ”SÃ¥ mycket bättre” ledde mig vidare till Miriam Bryant och ”Serendipity” – jag klarar hyggligt att uppfatta engelssprÃ¥kig text och fÃ¥ngade frasen ”I’ll make a memory, memories don’t lie”.
Carl Gustaf Lindstedt var en gammal ursosse – han bekände mer än gärna sina partisympatier i den stora porträttartikel med honom vi hade i Aktuellt i politiken (s) pÃ¥ min tid som chefredaktör. Och jag är tillräckligt gammal för att minnas hans insjungningar tillsammans med de övriga i Casino-gänget, till exempel revynumret ”SÃ¥ tar vi tagelskjortan pÃ¥”. Det här fick mig att försöka fÃ¥ in fel svarsord i krysset, men det sökta ordet skulle i stället bli munkkÃ¥por.
Själv har jag aldrig dragits till vare sig det ena eller det andra, och den religiösa verksamhet som har bedrivits i Knutby en bit frÃ¥n Uppsala, är mig likaledes främmande. Där huserade pÃ¥ sin tid Ã…sa Waldau, även känd som Kristi brud, och jag kan väl inte säga att jag kommer att störta till en skivaffär, om det nu finns nÃ¥gon sÃ¥dan kvar, för att införskaffa ”Jag ger dig allt”, det som spelades med henne i dag.
Däremot har jag, för att hÃ¥lla fast vid ämnet, aldrig sett ”Jesus Christ Superstar”, men det hindrar inte, att jag känner igen ”I Don’t Know How To Love Him”, även när den som i dag sjöngs pÃ¥ finska av Eija Kantola.
Däremot har jag hört en del med Nordman, som vi i dag hörde i ”Mitt i en korsväg”. Fast jag skulle inte komma pÃ¥ idén att ha heller dem pÃ¥ skiva.
Dock tror jag att mÃ¥nga av er som följer vad jag skriver skulle finna min egen samling av musik ganska oförutsägbar. Jag har till exempel praktiskt taget allt med Ebba Grön, sÃ¥ledes ocksÃ¥ ”800°” frÃ¥n 1981. Den genrebeteckning Eldeman ville ge dem var punkrock.
Ernst Rolf och gamla Jules Sylvain-melodier är jag en djävel pÃ¥, men själva budskapet – ”Jag är ute när gumman min är inne” – stämmer inte alls in pÃ¥ mig och min hustru.
Och ibland gÃ¥r vi till och med ut tillsammans. Vi har till exempel tillsammans sett George Bizets ”Carmen”.
Och snart ska vi se ”Spelman pÃ¥ taket” pÃ¥ Uppsala stadsteater. Birgitta hade som en julklapp till mig köpt biljetter dit. Men jag känner förstÃ¥s väl till den redan tidigare, känner till exempel igen ”If I Were a Rich Man”, som skulle leda oss till det sökta ordet, rik.
Gamla dans- och musikfilmer hör ocksÃ¥ till det jag älskar. Ett exempel är ”Top Hat” frÃ¥n 1935 – Fred Astaire och Ginger Rogers, vilket par! I den finns ”Dancing Cheek to Cheek”, i dag framförd av Ella Fitzgerald, som jag ocksÃ¥ har massor av skivor med.
Till sist en lÃ¥t med Paul Simon och Art Garfunkel, som jag har allt av av det som de gjorde tillsammans. Och i mitt fall hör det som i dag spelades, ”Wake Up Little Susie”, till favoriterna.
Ha nu en riktigt trevlig nyårsafton! Själv önskar jag oss alla ett nytt och bättre, rent av rödare år.