Jag Ă€r gammal schlagerlyssnare och har dessutom lĂ€rt mig ganska mycket om dem som förr lyckades i branschen. Det normala var att en schlager hade en kompositör och en textförfattare, men ibland – som i fallet Jules Sylvain (Stig Hansson) – bidrog kompositören Ă„tminstone till refrĂ€ngen.
Detta skriver jag med anledning av att upphovsmĂ€nnen till bidragen i Melodifestivalen Ă€r sĂ„ mĂ„nga, i enstaka fall upp till ett halvt dussin. Det hela börjar dĂ„ likna musikfabrik och Ă€r det nog ocksĂ„ – fĂ„ lĂ„tar har en individuell ton och text.
De Ätta lÄtarna i Andra chansen i Ärets Mello har jag hört och skrivit om tidigare.
En intressant uppgift stĂ„r Markus Larsson i Aftonbladet för: Han skrev i gĂ„r, alltsĂ„ innan Andra chansen hade sĂ€nts, att Spotify som vinnare i de fyra duellerna pekade ut Samir & Viktor med ”Bada nakna”, Panetoz med ”HĂ„ll mig hĂ„rt”, Saraha med ”Kizunguzungu” och Boris RenĂ© med ”Put Your Love On Me”, och precis sĂ„ blev det ju.
Till bilden hör att man kan röst upp till fem gÄnger och dÄ anvÀnder sig av en teknik som mÄnga Àldre mÀnniskor inte behÀrskar, i mÄnga fall inte ens vet hur den fungerar.
NÄgon statistiskt korrekt undersökning av svenska folkets samlade musiksmak Àr Mellon alltsÄ inte.
Och Àr det just schlager man vill ha fram, fÄr man nog dels skala bort utanverket (dans, rök, drÀkter och liknande), dels ha en annan typ av jury, en som Àr intresserad av just schlager.
Men jag Àr en tillÄtande person. För mig fÄr man dessutom ocksÄ gÀrna anordna scenshowtÀvlingar av dagens slag, och vill man det, fÄr gÀrna för mig ocksÄ barn och musikaliska idioter rösta i den.