Jag kom via nätet i kontakt med den numera tyvärr bortgÃ¥ngne Ã…ke Cato och vi upprättade länkar till varandras bloggar och skrev ocksÃ¥ emellanÃ¥t kommentarer till varandras bloggtexter. I ett fall, sÃ¥ngen ”SmÃ¥ nära ting”, bad han mig om upplysningar om en pÃ¥ sin tid mycket populär sÃ¥ng, och därefter publicerade han följande:
Nära ting
I gÃ¥r upptäckte spalten att han gick och sjöng pÃ¥ en gammal visa, eller om det möjligen var i förrgÃ¥r. Visan handlar om att man ska gÃ¥ in i sin kammare och upptäcka de smÃ¥ nära tingen i livet i stället för att likt en tosig katt rastlöst jaga runt efter sin egen svans. Jag mindes inte texten, sÃ¥ jag googlade och fick snart klart besked av den (nära nog) allvetande Enn Kokk. Visan heter ”SmÃ¥ nära ting” och är skriven av norrmannen Arne Paasche Aasen. Den svenska översättningen är gjord av den gamle rabulisten Ture Nerman.
Din längtan flyr vilse så vida omkring,
det är som du glömt alla nära ting.
Det är som du aldrig fick lugn en minut,
till någonting annat du jämt vill ut.
Du tycker din dag är så fattig och grå,
Vad är det du söker? Vad väntar du på?
När aldrig du unnar dig rast eller ro,
kan ingenting växa och intet gro.
Gå in i din kammare, liten och trång,
den gömmer vad hjärtat höll kärast en gång.
På ropet i skogen får ingen ett svar,
finn vägen tillbaka till det du har.
Den lyckan du söker bak fjället i brand,
den har kanske alltid du haft i din hand.
Du skall inte jaga så rolöst omkring…
Men lära dig älska små nära ting!
Inget märkvärdigt, men nog så tänkvärt.
Sången blev en stor schlager på båda sidor om kölen, vilket den var väl värd. Bra text och en lättsjungen och behändig melodi av Kurt Foss och Reidar Bøe.
SÃ¥ tycker jallefall spalten.
Till det här kan jag tillägga att jag kände författaren till den svenska texten – fast i dag fick vi höra lÃ¥ten instrumentalt – och hade kontakt med honom bland annat inför publiceringen av min sÃ¥ngbok frÃ¥n 1969, ”Joe Hills sÃ¥nger.” Och inte nog med det: När arbetarrörelsen hade ett eget skivbolag, a disc, kom Björn Arahb och Monica Nielsen – jag hade tidigare haft kontakt med bÃ¥da, fast var för sig – upp pÃ¥ redaktionen för Aktuellt i politiken (s), vars chefredaktör jag var dÃ¥ (1979), och ville ha min assistens vid produktionen av LPn ”Björn Arahb & Monica Nielsen sjunger Ture Nerman”, där ocksÃ¥ ”SmÃ¥ nära ting” finns med, och sÃ¥ fick jag skriva en ganska lÃ¥ng mapptext om Ture Nerman, i det här fallet förstÃ¥s med tonvikt pÃ¥ Nerman som sÃ¥ngtextförfattare.
* * *
Därmed kan vi gÃ¥ över till Melodikrysset, där vi hörde en instrumental version av ”SmÃ¥ nära ting” – Anders Eldeman ville ha andra ordet i den svenska titeln.
Eldeman varnade för att dagens kryss skulle komma att innehålla en del svåra frågor, men egentligen var det bara en fråga, som låg utanför det jag kunde mer eller mindre spontant.
De dataanimerade filmerna om ”Ice Age” har jag aldrig sett.
Men det är klart att jag har sett ”Life of Brian” frÃ¥n 1979 och känner igen ”Always Look On the Bright Side of Life”.
När ”Grease” (1978) med John Travolta och Olivia Newton-John visades pÃ¥ biograferna, lät jag mig inte gripas av den hysteri filmen skapade – jag sÃ¥g den aldrig – men naturligtvis känner jag till den.
ABBA-musikalen ”Mamma Mia!” sÃ¥g jag och Birgitta under en resa till New York – den gick som bekant pÃ¥ Broadway. Den här frÃ¥gan hade som ljudillustration ”When I Kissed the Teacher”.
Och självklart känner jag igen ”Toreador-arian” ur ”Carmen”, skriven 1873-1874 av Georges Bizet , även om vi i dag hörde den i en instrumentalversion med Edmundo Ros.
Jag vet inte hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag har hört Lill Lindfors sjunga ”Du är den ende”, som i mitten av 1960-talet lanserades med svensk text av Bo Setterlind. Melodin, med spanskt ursprung, har spelats in pÃ¥ mÃ¥nga hÃ¥ll i världen – jag har den till exempel med Miriam Makeba.
2011 gav Martina McBride, som jag inte känner till, ut ”Baby, It’s Cold Outside”, men hon använde sig dÃ¥ ocksÃ¥ av en tidigare insjungning, gjord av den 1995 avlidne Dean Martin, och han är desto mer bekant för mig.
En duett i ordets egentliga mening är ”Whenever I Say Your Name”, med en sÃ¥ngerska jag inte känner till, Mary J Blige, och en manlig sÃ¥ngare, som jag har skivor med, Sting, egentligen med namnet Gordon Matthew Thomas Sumner.
Benjamin Ingrosso hade väl egentligen ingen medtävlare som på allvar hotade hans seger i årets melodifestival. Fast de röstande i ESC var tydligen inte tillräckligt imponerade av hans framträdande med den här låten.
Själv är jag ganska ofta imponerad av sÃ¥dant som Evert Taube har skrivit och spelat in, till exempel ”Inbjudan till Bohuslän” frÃ¥n 1943:
Inbjudan till Bohuslän
Text och musik: Evert Taube, 1943
Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand.
Men mellan dess kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar,
och strida strömmar klara som kristall.
Och lummig lövlund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladugård och stall.
Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
nu häckar ejder, gravand, mås och trut.
I vildrosbuskarna och björnbärssnåren
har finkarna och mesarna tittut.
På slånens taggiga och svarta grenar
syns inga gröna blad, men knopp och blom,
som breder över gråa gärdsgårdsstenar
ett pärlstrött flor av snövit rikedom.
Kom ut och lufta vinterdävna tankar,
på stigar vindlande i berg och myr,
där vinden blåser in från Doggers bankar
med doft av tång och salt och äventyr.
Och kom till Långevik, till sjökaptenen,
herr Johansson, som, mätt på havets skum,
nu vårdar äppelträden och syrenen,
och örtagården kring sitt Tusculum.
Ja kom och se vårt Bohuslän om våren,
du Rönnerdahl, som äger blick för färg.
Här går på vinröd äng de svarta fåren,
och rosa skyar över druvblå berg.
Här svallar myllan lilabrun kring plogen,
när Anders plöjer med sin norska häst.
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
på golfströmsgröna svall styr mot nordväst.
Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret,
och leghornshönsen värper ägg var dag.
Här blir du frisk till hälsan och humöret,
här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!
Här bygger Anders båtar och fioler,
här kan du fiska torsk och spela vals,
och tjusa oss med kullrande trioler
ur Anders felor och din egen hals.
Kom ut till oss du gamle svenske Quintus Flacchus
och stäm din lyra till naturens pris.
Men bjud farväl i Göteborg åt Bacchus
ty här blir mjölk och fisk din dryck och spis.
Glöm bort din lärdom, den är ändå ringa,
låt Orust hallar bli ditt Helicon.
Hos Phyllis må Horatius visor klinga,
men dina sjungs av Karin Johansson.
Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna,
med slån och hagtorn, böjda djupt av storm,
med gamla båtvrak som har multnat gröna,
men än, i brustna skrov, bär vågens form.
Där mellan hav och land, på sand som skrider,
på tång som gungar, kan du ensam gå,
och leva i de längst förflydda tider,
och i ditt släktes framtid likaså.
Sen har vi bara dagens sorgebarn kvar att redovisa: åter igen en dubbelfråga, där de båda delarna inte har med varann att göra.
Den började med nÃ¥got urlätt, en instrumental version av ”Bra vibrationer”, som Kicki Danielsson vann Mellon med 1985. Den andra delfrÃ¥gan var Ã¥tminstone en smula knepigare. Thory Bernhards sjöng ”Solsken var timma pÃ¥ dygnet”. I original hette den ”Twenty-Four Hours of Sunshine”. Den finns inspelad med bland andra The Andrew Sisters.
Det blev sammanlagt 18 frågor.
Tänk vad mycket tid Anders Eldeman skulle spara, om han slog ihop alla dem till en enda fråga.
Tog vägen vid strömmen på väg till tågstationen för att möta upp K och det är bara att upprepa, det är något speciellt med hösten.
Vi tog en promenad mot Femöresbron, eller där bron fanns förut. Det såg allt lite tomt ut utan bågbron över till Folkparken.
Det var inte mulet men ändå lite murrigt samtidigt som det sprakade om de gulnande löven.
Som en gul koja, en varm oktoberdag.
Det är minst två år sedan jag tog en sådan här pass lång promenad. Från Femöresbron, förbi Fräcka Frökens och hem, utan att vare sig fötter eller knän havererat. Inte gjorde sällskapet det sämre heller. Tack för en fin dag K. 
17:24