Tog vägen vid strömmen på väg till tågstationen för att möta upp K och det är bara att upprepa, det är något speciellt med hösten.
Vi tog en promenad mot Femöresbron, eller där bron fanns förut. Det såg allt lite tomt ut utan bågbron över till Folkparken.
Det var inte mulet men ändå lite murrigt samtidigt som det sprakade om de gulnande löven.
Som en gul koja, en varm oktoberdag.
Det är minst två år sedan jag tog en sådan här pass lång promenad. Från Femöresbron, förbi Fräcka Frökens och hem, utan att vare sig fötter eller knän havererat. Inte gjorde sällskapet det sämre heller. Tack för en fin dag K. Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak