Vid mitt barns död

När jag första gången syntes, sedan länge i vår lund, mellan bäck och blad begyntes, muntert samspråk då på stund.

Halvt förstulet blommor blyga, fram ur gräset blickade, genast att på upptäckt flyga, fjärlarne de skickade.

Och att åter leken börja, göken svang sig från sin gren; Andligt hördes trädet spörja: – Varför kom du hit allén ?