Joringel brydde sig inte om trollpackan, utan gick iväg för att titta på burarna med fåglarna inuti. Men där fanns många hundra näktergalar; Hur skulle han nu kunna återfinna sin Jorinda ?

Medan Joringel fortsatte att se sig omkring, märkte han att den gamla trollpackan förstulet, tog en bur och gick mot dörren med den.

Hastigt sprang han fram, vidrörde buren med blomman, och blomman vidrörde även den gamla gumman. Nu var gummans trolldomskraft förbi, och Jorinda stod där, och föll i Joringels armar, lika skön som hon någonsin varit.

Nu förvandlade Joringel även de andra fåglarna till jungfrur, och sedan gick han hem med sin Jorinda,

- och de levde länge förnöjda tillsammans.