”Flickan som gjorde jätten tjock” – norsk, erotisk folksaga

 

(Original: ”Gjenta som gjåre Rysen tykke”. Klassificerad som Aarne-Thompson-Uther 1739 – ‘Människan och kalven’. Nedtecknad av Hans Ross i Moland, Fyresdal, Telemark – cirka år 1880. Mycket vanlig och populär typ av folksaga i Norge.)

.

Det var en man och hans käring, som bodde så ensligt.

De hade en dotter och en dräng, och så hade de bara ett rum, med ett litet loft.

På loftet låg drängen och flickan i var sin säng, och så låg mannen och hans hustru i rummet nedanför.

Så en kväll, frågade flickan pojken vad det var för ett liv som far och mor förde, när sängen knirkade så hårt.

- ”Det är inget annat det”, sa pojken, ”än att far din borstar musen på mor din.”

- ”Kunde inte du borsta min mus, du då ?” Sade hon.

- ”Jag har ingen sådan borste”, sade han.

 

- ”Kan du inte köpa mig en sådan borste, när du reser till marknaden ?” sade hon.

- ”Jo, men den är så dyr, den kostar hundra speciedaler*.”

- ”Ja, men de skall jag snart stjäla ur fars skåp”, sade hon.

När drängen skulle dra till marknaden, kom flickan efter och hojtade och skrek och ropade, och bad att han skulle stanna:

- ”Här är de hundra dalerna, som jag stal ur fars skåp.”

Så reste han till marknaden med de hundra dalerna, och levde gott på dem.

När han så kom hemåt om kvällen, låg flickan vaken på loftet, och väntade.

- ”Har du köpt någon borste åt mig ?” sade hon.

- ”Ja, jag har köpt dig en borste, men det är en guldborste”, sade han.

- ”Räck hit den, låt mig pröva den”, sade hon.

- ”Du kan inte pröva den;

jag måste borsta” Sade drängen.

- ”Ja, kom du då !”

- ”Vi törs inte än, mor och far din har inte somnat.”

 

Men hon tiggde och bad en gång till, och så kom han och borstade henne.

Hennes far hörde detta borstande, och han blev arg och tog ett vedträ, klättrade uppför stegen, och började banka och slå pojken med vedträet.

Pojken tog till flykten, mannen efter med vedträet, och flickan därefter, och ville ha tillbaka sin borste.

Mannen tröttnade snart, och gick tillbaka, men flickan envisades med att hon ville ha tillbaka borsten.

Så for flickan efter pojken, och de kom så ut på en stor bro, som gick över en fors.

Pojken tog upp en sten och kastade den i forsen:

- ”Där har du din borste”, sade han.

Hon började leta ute i forsen efter sin guldborste, och pojken gick sin väg, han.

Men så kom det en jätte, så gruvligt hemsk och stor.

 

- ”Vad letar du efter ?” frågade jätten.

- ”Jag letar efter en guldborste som jag fick vår dräng att köpa åt mig på marknaden,

och han var så fräck, att han kastade i den här.”

- ”Jag är så stor, så jag skall hjälpa dig att vada och leta”, sade jätten.

Så började han att vada och leta ute i forsen.

Men det var djupt, och forsen stänkte ner honom,

så han gick i land och drog av sig de våta byxorna.

 

- ”Där har du ju funnit min borste !” Sade flickan, drog i honom, välte ned honom baklänges på rygg,

hoppade sedan på honom, och borstade sin mus.

Jätten gick sin väg, skamsen, och flickan gick förnöjd sin väg.

När jätten kom hem, sade han till sin dräng att han skulle gå till doktorn, och fråga vem som blev med barn,

- den som låg under, eller den som låg ovanpå.

 

Och pojken gick till doktorn och frågade.

Doktorn sade att det blev den som låg under.

Men då blev jätten ännu mer bedrövad.

Han pissade i ett glas, och så skulle pojken iväg till doktorn med det, och frågade vad den bar på, som hade lämnat detta vatten.

Men när pojken kom på vägen, snubblade han och slog ut pisset.

Han gick en stund och funderade på vad han nu skulle göra, då han fick se en ko som stod och pissade borta på en myr,

och så höll han fram glaset.

Sedan gick han till doktorn och frågade.

- ”Den bär på en röd tjurkalv”, sade doktorn.

Och pojken gick hem och sa detta till jätten, som trodde på det.

Han blev så bedrövad, att han bestämde sig för att vandra tills han hade fött kalven.

 

Så drog han iväg med en ordentlig matsäck, och vandrade tills pengarna och maten tagit slut, och skorna och kläderna var utslitna.

Så kom han till en plats, där det låg en död man.

Denne hade nya stövlar, och eftersom jätten inga stövlar hade, tänkte han dra av mannen hans.

Men då var fötterna fastfrusna nere i stövlarna, så jätten tog och vred av dem vid knälederna, lade dem under korglocket, och gick vidare.

Sent på kvällen, kom han till en enslig fjällgård, och där bad han om husrum för natten.

Nej, sade de, de kunde inte hysa ett så stort troll, men han kunde få lägga sig borta i eldhuset.

Det gjorde han, och satte korgen med stövlarna framför dörren.

Mannen och kvinnan på gården var tidigt uppe på morgonen, och skulle slakta en röd tjurkalv borta i eldhuset.

Men när de knuffade kalven framför sig, hade de glömt vattnet, och så måste de gå efter det först.

I detsamma vaknade jätten, och såg tjurkalven dansa fram över golvet.

 

- ”Nu har jag fött en tjurkalv”, tänkte han, och for ut genom rutan, så att glaset yrde.

Han tordes inte gå genom dörren, och skulle slakta kalven, och så frågade kvinnan:

- ”Vart har den mannen tagit vägen som låg här i natt ?”

- ”Å !” Säger mannen, ”jag tror att kalven har ätit upp honom, se här står fötterna kvar i stövlarna.”

De tordes då inte slakta kalven, för de trodde att det var någon trolldom med den, och satte eld på huset, för att få bort både det och kalven.

När huset började att brinna, gick kalven in i bakugnen och förblev oskadd.

 

Och när huset var nedbränt, kom han fram ur ugnen likadan som förr.

Då blev folk rädda, och tänkte att här stod det inte rätt till,

så de flydde från gården, och kom aldrig mer igen.

 

Och jag tror att den är öde den dag som idag är.

.

SLUT

.

* Ordförklaring – Speciedaler:

Speciedaler, var ett norskt silvermynt, som användes ungefär mellan åren 1560, och 1875. Förkortningen var SPD.

 .

 .

 .