Kokt Hans o Greta.nu

.

Vi har granskat en handfull butikschefer inom den svenska detaljhandeln.

Våra tester visade, att butikscheferna försöker att lura kunderna på pengar, i och med att de köper lampskärmar.

Butikscheferna skriver ett lägre pris i reklambladet,
än vad man sedan får betala i kassan.

Och inga priser finns heller utsatta, på lampskärmarna eller på hyllkanterna.

Var därför extra uppmärksam när du köper lampskärm.

Lycka till !

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Butikschefer står ofta och ljuger oss rakt upp i ansiktet, när det gäller hur de ger till välgörenhet.

De vill ofta vinkla det så att det skall framstå som att de är snälla och idealistiska,

men vid en noggrannare översyn, så ser man att butikscheferna själva tjänar, på att ge till välgörenhet.

.

Titta noga på ditt kvitto, när du har scannat dina matvaror.

Handscannern registrerar ofta matvarorna dubbelt.

LYCKA TILL !

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

När man “värmer upp” inför bågskytte-tävlingar, så kan det hända att två bågskyttar “delar” på en tavla, det vill säga, man står och skjuter på samma tavla.

Och ibland är man då lite lat, så att man inte tar bort pilarna från tavlan, innan den andre skytten skall skjuta.

Om den ena skytten, står och träningsskjuter med tunna pilar, och den andre skytten skjuter med tjocka pilar, så kan den tunna pilen “gå in” i den tjocka pilen, eftersom pilarna är ihåliga.

Detta har hänt flera bågskyttar,- även på elitnivå, och det kan verkligen ställa till problem, eftersom pilarna verkar “gå upp i rök”.

.

.

.

Så här undviker du att bli lurad inne på en bensinmack:

.

1. Fråga vad varje enskild vara kostar.

.

2. Vägra betala, om macken tar ett högre pris, än vad som står på reklamskyltarna.

.

3. Kolla noga i myntkoppen, efter din växel.

.

.

.

.

.

.

När vi går ut och äter pizza på en pizzeria, så är det väldigt vanligt att vi blir lurade på pengar, utan att vi märker det.

Det står ofta att fler saker ingår i en måltid, än vad som faktiskt ingår.

Pizzeriorna slarvar också med sina reklamtavlor, inne på väggen. Om det överhuvudtaget står priser på de olika pizzorna, så är priserna ofta skrivna med en dålig tuschpenna, och det står ibland två olika priser för en pizza, och så vidare.

Pizzeriaägarna döljer dessutom ofta det så kallade “serveringspriset”, som kan vara 5 eller 10 kronor, och lägger på det på slutpriset, utan att det är överenskommet med kunden.

Pizzeriorna slarvar också med att ge växel tillbaka, och att ge kunderna kvitto.

.

Så här undviker du att bli lurad – 6 steg:

1. Fråga exakt vilka varor som ingår i ett luncherbjudande.

2. Fråga om någon vara för tillfället är slut.

3. Fråga alltid vad de enskilda varorna kostar, exempelvis läsk, pizzasallad, extra banan, och så vidare.

4. Fråga hur högt “serveringspriset” är.

5. Begär alltid kvitto. Så att du i efterhand kan kontrollera att allting stämmer.

6. Kolla så du får rätt växel tillbaka !

.

Gå tillbaka till huvudinlägget HÄR

_____

Tar du mediernas nyhetsflöden på allvar ?

Känner du förtroende för dagstidningarna ?

- Det borde du inte, förrän du vet vilken partipolitisk agenda de har.

Visste du att bara 10 % av alla tidningar, är politiskt obundna ?

Inte ?

Jo, innan du tar en nyhet på alltför stort allvar, kan det vara bra att se efter vilken partipolitisk inriktning tidningen har. Det finns väldigt många olika inriktningar, men några av dessa är kommunistisk, obunden moderat, oberoende centerpartistisk, och oberoende socialdemokratisk.

90 % av alla tidningar har en ideologisk eller politisk grund att stå på.

Inte sällan är det så att en tidning har en lång historia bakom sig och dess ledningsgrupp har ofta en mångårig politisk förankring. Därför anställer man gärna medarbetare med samma politiska förankring som man själv har. Man vill känna trygghet och kunna spegla sig i de skribenter som arbetar på tidningen.

För, om man anställer någon med en annan politisk uppfattning än man själv har, då kanske man inte känner igen sig i människan som står framför en. Och det kan ju bli väldigt farligt.

Jag menar, tänk om det kliver in en unge i sandlådan, som talar ett annat språk, och som kanske har ett annat utseende, hur skall man då kunna förmedla att det faktiskt var JAG som byggde sandgaraget. Med MIN hink och med MIN spade ? Personen kanske inte förstår, – Hemska tanke !

Nej, det är bäst att anställa endast svensktalande journalister, med enbart svenska värderingar. Och man skall helst av allt vara släkt med journalisten i fråga, gärna på så nära håll som möjligt, så man verkligen kan känna igen sig i allt som journalisten säger och gör.

För, hur skall man annars kunna bo kvar i villaområdet och behålla den lyckade fasaden gentemot grannarna ?

Det är ju dessa grannar som är med och grillar på lördagsskvällarna. Det är ju dessa grannar som badar i poolen tillsammans med barnen. Dessa grannar kan man ju inte stöta sig med. – Tänk vad skämmigt det vore !

.

..- Sanningen ? -

Men, om ledningen måste anställa en person från ett annat land, med en annan politisk ståndpunkt, som talar ett annat språk, eller som inte ser ut som man själv gör, då måste hon eller han vara olik på ett politiskt korrekt sätt,

så man slipper skämmas inför grannarna i villaområdet.

Och bäst av allt vore om journalisterna och kolumnisterna bara skrev om vargbeståndet och i varenda artikel, för då slipper man diskutera saker som rör människor, tex fattigdom, tiggandet och arbetslösheten, och dessutom stöter man sig ju inte med ägarna eller annonsörerna heller.

- Jackpot !

Och vargbeståndet, det intresserar vi oss verkligen för. Det säljer många lösnummer ! Och ju fler lösnummer man säljer, destå bättre är man. Sedan spelar det ingen roll hur man skriver. Bara man säljer många lösnummer ! För då behåller man sin status i villaområdet. Och kan sparka alla korrekturläsare också. – Jackpot igen !

Men problemet är bara, hur skall man kunna lita på en tidning som har en stenhårt partipolitisk förankring ? Jag menar, om tidningen först berättar att den är obunden moderat och sedan påstår att Gustav Möller misslyckades i sin politiska gärning, hur skall man kunna ta en sådan åsikt på allvar ?

Eller, om tidningen först påstår att den är oberoende socialdemokratisk och därefter anser att Ann Wibble har misslyckats i sitt politiska arbete. Vem tar till sig ett sådant påstående ?

Dessa nyheter resulterar väl bara i att man måste köpa 3-4 olika dagstidningar för att få en någorlunda tydlig bild av vad som hänt ?

Jag hävdar absolut inte att man måste läsa en helt igenom objektiv nyhetsjournalistik, flera av våra mest älskade journalister, däribland Ester Blenda Nordström, Rune Moberg och Torsten Ehrenmark var väl allt annat än objektiva,

men de bedrev en nyhetsjournalistik helt med fokus på att upplysa den enskilde människan och med en enda lojalitet – att försöka få fram sanningen. Och de följde framförallt ingen partipolitisk agenda.

Men dagens tidningar, om man skalar av dem deras partipolitiska agendor,

__________

- vad blir kvar då ?

.

Källor:

Wikipedia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_tidningar_ordnade_efter_ideologi

Nationalencyklopedin ( Nordström, Moberg, Ehrenmark, Wibble, Möller )

.

Klicka HÄR för att komma till huvudsajten

_____

Nu skall vi belysa ett väldigt allvarligt demokratiproblem,

nämligen att mycket av den journalistik du läser är “köpt”.

Jag har granskat veckotidningarna och deras artistreportage.

Anledningen till den här artikeln, är att jag vill varna dig som tidningsläsare för den typ av betald redaktionell text som dagspressen, men i synnerhet veckopressen översvämmas av.

När vi som läsare bläddrar i en damtidning, eller i en veckotidning, så väntar vi oss ju att det är journalister som står för den redaktionella texten och att det mesta vi läser utgår från journalistens egna tankar och behov av att belysa olika saker.

Men så är inte alltid fallet.

Helt plötsligt, när vi bläddrar i tidningen och nyss har tagit del av ett tragiskt människoöde, exempelvis ett reportage om en familj som drabbats av svår sjukdom, så ser man på nästa uppslag en annan redaktionell text, med precis samma typsnitt, men som har en produkt, eller ett företagsnamn under sig.

Dessa “reportage” kallas Advertorial och de är framställda för att du som läsare skall missledas att tro att det är ett vanligt journalistiskt reportage. Men, till skillnad från ett sådant     Editorial ), så har Advertorialet ett kommersiellt budskap, dvs ett företag har köpt plats i tidningen, för att marknadsföra en produkt.

Det kan gälla ett medel mot artros, reklam för vitaminpiller, eller ett medel mot åldersblindhet med blåbärsextrakt i. Men, enligt marknadsföringslagen är dessa Advertorial olagliga. För i $ 9 står:

“All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.”

- Men, det framgår inte alls tydligt.

I Advertorialen står ofta ingenting om att “Detta är en annons”, eller “Hela detta uppslag är en annons”, vilket hade varit betydligt rakare och ärligare, även om det egentligen inte spelat någon roll, eftersom läsaren förmodligen ser den texten efter att den läst brödtexten och då är läsaren i alla fall redan köpt.

Det finns exempel på när man i biograf-filmer lagt in korta reklamsnuttar för en amerikansk läskedryck, och i pausen gick samtliga och köpte just den läskedrycken. Men ingen i publiken hade märkt att någon reklam visats. Dessa korta reklamsnuttar har förbjudits på grund av för stark grad av påverkan.

.

“Artistreportage”

Du måste vara mycket uppmärksam när du läser ett “hemma hos-reportage”, eller en intervju med en artist. För det finns knappast några större lurendrejare än skivbolagen som marknadsför artisterna. Dessa kan gå över lik för att artisten skall framstå på det sätt som skivbolagen önskar. Och veckotidningarna hänger mer än gärna på.

Ett artistreportage är sällan ett journalistiskt arbete, utan bakom ligger ofta ett sk WIN/WIN-koncept. Det innebär att både veckotidningen och artisten tjänar pengar på att reportaget skrivs. Men vi läsare får inget veta.

Ett WIN/WIN-koncept kan se ut på många olika sätt, men det kan exempelvis vara så att artistens skivbolag/artisten själv kontaktar en veckotidning och frågar om tidningen vill vara med och sponsra artistens turné, mot att veckotidningens logotype får stå uppe på scenen.

Detta för med sig att ju mer publik artisten får på sin turné, destå fler människor ser veckotidningens logotype. Och det innebär i sin tur att artisten kommer att bli erbjuden åtskilliga reportage i tidningen, både på höjden och på bredden, för, ju mer artisten blir promotad i veckotidningen, destå mer tjänar ju också veckotidningen på sin logotype som sedan skall stå på scenen.

Det kan också vara så att artisten får en liten “CD-reklamruta” mitt i reportaget. Och vad hittar man sedan på artistens CD-omslag, om inte veckotidningens logotype.  – Käckt, va ? Denna typ av vilseledande journalistik, eller äcklig prostitution, är väldigt vanlig både på internet och i veckotidningarna och jag nämner det för att du skall vara uppmärksam när du läser ett artistreportage.

Detta är självklart inte heller lagligt, eftersom det aldrig framgår att det är artisten som kontaktat journalisten och att veckotidningen får en motprestation för att skriva reportaget. Man kan ju undra hur Konsumentverket och Konsumentombudsmannen ser på dessa saker och vad de gör för att stävja lagöverträdelserna.

För att inte tala om alla hundratals småartiklar som veckotidningarna har med örhängen, armband, halsband, pastellfärgade gummistövlar, hårband och handväskor, där de nämner inköpsställena i slutet.

Är detta redaktionellt, eller är det betald reklamplats ?

Det vet man självfallet inte. Och det är inte meningen heller.

Och det spelar ingen större roll. För veckotidningarna har för länge sedan försuttit sin trovärdighet i mina ögon och det skulle aldrig falla mig in att läsa deras oöverblickbara virrvarr av reklam och journalistik.

Jag undrar om frasen “Detta är en annons” är totalt bortspolad i dagens veckopress.

Eller, är den texten rent av överflödig ?

__________

- Hela världen kanske är en annons ?

.

Källor:

Marknadsföringslagen.se

http://www.marknadsforingslagen.se

Advertorial – Wikipedia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Advertorial

.

Klicka HÄR för att komma till originalet.

_____

I detta inlägg kommer du att få tips om hur du bör tänka, när telefonförsäljarna ringer till dig,

och hur du kan bemästra deras knep.

Vi kommer att analysera begreppen Bråttomknepet, Aktiva svar, Fångare, AIDAS och Tension-relieve.

Jag har absolut ingenting emot produktpresentation, försäljning, eller ens försäljning över telefon. Telefonförsäljning kan vara en av många bra kanaler som ett företag har för att presentera en vara för sina kunder. Dessutom kan vi som kunder lyckas få tag i produkter som är riktiga guldkorn genom försäljning över telefon.

Men det är sättet försäljningen ibland görs på, som jag ställer mig mycket frågande inför. Försäljarna riktar sig ofta känslomässigt till oss och använder en massa smutsiga knep, både medvetna och omedvetna, för att göda sitt eget och VD:ns ofta redan feta arslen.

Man kan finna tydliga paralleller till hur en misshandlande psykopat agerar i ett förtryckarspel. Enda skillnaden är att ett förtryckarspel ofta pågår under flera år, medan ett säljsamtal endast pågår en kort tid. Men det är faktiskt samma knep som används.

Vi börjar med det första…

.

1. “Bråttomknepet”

“Erbjudandet gäller så långt lagret räcker.”

Bråttomknepet är ett mycket vanligt knep inom all försäljning. Det vädjar till våra tidigaste instinkter, från tiden då vi var jägare/samlare för att överleva. Då vi var ute och samlade på oss så mycket föda och material vi kunde komma åt, för att ta hem till bostaden och bunkra upp i lager inför sämre tider.

Vi har fortfarande kvar instinkterna, trots att vi inte behöver dem för direkt överlevnad längre.

En telefonsäljare använder “Bråttomknepet”, därför att kunden är väldigt rädd att missa någonting. – Missa ett billigt pris. – Missa en ny produkt. – Missa att köpa det senaste, innan lagret tar slut.

Försäljaren kidnappar alltså en biologisk rädsla och spelar på den.

Sättet du kan hantera detta på, är att bara bemöta försäljaren sakligt. Att fråga ut denne in i minsta detalj om produkten och sedan anteckna på ett papper.

Sedan ber du om försäljarens telefonnummer och att få återkomma om några dagar.

.

2. “Aktiva svar” och .3. “Fångare”

Dessa knep har flera olika funktioner. Dels kan det vara meningen att kunden skall “slinka in” i en dialog om en viss utrustning. Tex när dammsugarförsäljaren kommer på besök och frågar:” – Ursäkta att jag stör, men jag skulle bara fråga vilken städutrustning du har ?” eller:” – Jag skulle bara fråga vad du städar med idag”.

Då får man lust att svara:” – Ja, du får väl komma in och titta på eländet som står här i skrubben”, eller också vill man verka duktig och berättar noggrant märket på dammsugaren, eller golvmoppen man använder.

Dels kan knepet vara ett lockbete, som när kioskbiträdet frågar:” – Vill du ha räksallad också ?”. ” – Ja”, svarar man då ( och känner hur saliven rinner ). Och sedan kostade räksalladen 15 kronor extra, men det fick man inte reda på från början.

.

4..“AIDAS”

Försäljaren arbetar enligt en strategi som heter AIDAS. Det innebär Attention, Interest, Desire, Action och Satisfaction. Hela samtalet från början till slut bygger på dessa fem ord.

Först ringer telefonen och säljaren presenterar sig och företaget (=Attention). Sedan blir kunden erbjuden en vara som den tror att den behöver (=Interest, Desire). Sedan skall kunden göra ett aktivt val, dvs svara JA direkt, eller NEJ direkt (=Action). Och om kunden svarar JA, då blir den överöst med beröm för att den valt just det företagets produkt och företaget erbjuder ofta garanti och telefonsupport under en viss period (=Satisfaction).

.

5..“Tension – relieve”

Det sista knepet heter Tension-relieve och det innebär att försäljaren skapar en spänning, eller en Ångest hos kunden som endast kan bli förlöst av att man köper produkten. Ett exempel på detta är när det i en annons står:

“Vill du bli av med semesterhullet och bli strandens puma ?” – Köp det och det… Eller “Gör som tusentals andra redan gjort: – Köp Superlotten Arne” osv.

Ett annat exempel på Tension-relieve är när de står och delar ut gratis smakprov i en livsmedelsbutik. Då hamnar kunden i tacksamhetsskuld inför den som delar ut smakprovet. Och enda sättet att bli av med den, är att köpa varan.

Tension-Relieve slår an tre rädslor:

Rädslan att vara utanför gruppen, Rädslan att betraktas som snål och Rädslan att stå i tacksamhetsskuld.

Det kan också vara så att försäljaren inte själv är medveten om alla dessa knep, utan att detta är planerat av dennes överordnade. Det kan faktiskt ibland löna sig att anställa väldigt korkade försäljare och som ser lite blåögda och oskyldiga ut.

-

Meningen med detta inlägg är att du som kund skall se igenom härvan av knep som försäljarna använder, för att sakligt kunna bedöma om du skall köpa en produkt eller inte.

Man får inte under några omständigheter spela med i försäljarens spel, därför att då är man som kund förlorad. DU måste gå din egen väg och verkligen ta reda på så mycket fakta som möjligt om produkten.

Glöm inte bort att försäljaren riktar sig direkt till dina känslor. Men DU skall rikta dig direkt till försäljarens hjärna !

.

Vill du skoja lite med en telefonsäljare ?

Då skall du låta intresserad men säga NEJ hela tiden, men inte på skarpen, och aldrig säga JA och aldrig lägga på.

Det tycker de är skojigt ; )

.

Källor:

Bonniers uppslagsbok, Albert Bonniers förlag AB, 2007

Stora retorikboken, Wahlström & Widstrand, 2004

.

Klicka HÄR för att komma till originalet.

_____

Jag vill höja ett varningens finger för en möjlig brandfara i våra hem.

När man talar om brandfaror gäller det ju ofta lek med tändstickor, sängrökning, eller att man glömt ett ljus någonstans.

Men dessa brandfaror tänker jag lämna därhän,

och istället rikta fokus mot en dold brandfara, som de flesta kanske inte har tänkt på. – Nämligen att saltburken som många av oss har stående ovanpå spisfläkten, faktiskt kan ramla ned och sätta på en spisplatta.

Ofta är det stora och tunga saltburkar vi har. För av någon anledning är vi väl lite lata och fyller inte gärna över saltet i ett saltkar. De saltburkar jag särskilt syftar på är de runda, /röd,blå,vita/ saltburkarna som det står “Fint hushållssalt” 750 g på. Alternativt de fyrkantiga /röd,blå,vita/ förpackningarna som det står “Fint salt 1 kg” på.

Och det krävs ju bara att katten tar ett skutt upp på köksfläkten och att saltet ramlar rakt ned och sätter på en av spisplattorna. Det blir ju som en en-kilos sten som med stor kraft faller ned mot spisen.

Saltburken har ju också god hjälp av att många av våra moderna köksfläktar har rundade kanter, så de har ju inbyggd rutschkana rakt ned mot spisreglagen.

Kan man begära att katten skall stänga av spisplattan sedan ? Nja, knappast.

- Om det nu inte är så att vi har Salem Saberhagen därhemma med en alldeles odjurisk intelligens.

.

..- Försäkrat ? -

Utan det faller nog på oss människor att vara extra försiktiga med vad vi ställer ovanpå spisfläkten. Några av mina väninnor har de mest osannolika saker stående på köksfläkten.

- Stora ståltermosar, Tre-liters lådviner, fönsterputsflaskor, två-liters colaflaskor osv. Nästan som om de bad om en eldsvåda.

..- “Nu är du väl bra nojig”, måhända en del tänker. .- “Hur ofta har det inträffat egentligen ?”, kanske någon säger.

Men om jag inte hade sagt något alls och sedan händer det någon imorgon, att saltburken faktiskt ramlar ned och satter på en spisplatta, då hade man väl fått höra: – “Varför har man inte fått någon information om det ?”, – “Jag hade ingen aning om att detta kunde hända.”

Att en herrans massa tak ramlat ihop av att det låg lite snö på dem, det kunde väl inte heller hända ?

Så, nu föregår jag er alltså, men med den uppenbara risken att kallas nojig. Ja, jag bär till och med beskyllningen med stolthet !

Om detta skulle bli ett faktum, att det ramlar ned något från din spisfläkt och bränner ned hela din kåk, då kan detta gå på hemförsäkringen. Men som ni vet, när det gäller försäkringsbolag, så är det en hel djungel av om, men, ibland och nästan.

Jag tycker det är viktigt att man har en hemförsäkring som täcker ens eget behov. Och tänk också på att man måste teckna helt olika hemförsäkringar beroende på om man äger en villa, har insatslägenhet eller hyr en lägenhet.

De här tre råden har jag följt och min bostad har inte brunnit ned än:

.

1. Att aldrig ställa saker ovanpå spisfläkten.

2. Att skaffa en barnsäker spis med “OFF-knapp” eller “Funktionsbrytare“.

3. Att teckna en bra hemförsäkring som täcker mina behov.

.

Mer info:

Brandskyddsföreningen .

http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:tzZRdzvbQgsJ:www.brandskyddsforeningen.se/MediaBinaryLoader.axd%3FMediaArchive_FileID%3Dad143928-2440-40a2-838e-ba18b3eb1e52%26MediaArchive_ForceDownload%3Dtrue+Spisen+vanligaste                                                +brandorsaken&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEEShipBF7ktM9NXUo-6-YS8HdsFah99FeUq71X9kGjYK7wCBTGTNVgAZLB228W7rJz6trvoRW            bex1fQqIuMj0b7i0ksCJQB5kv4tSQ70CzbeaZ02L32Bqlf6n7DH                              n9Q1EmGaf5GMW&sig=AHIEtbQn0MMkFLmx-s3ggizToOeXPePGCA

.

Klicka HÄR för att komma till originalet.