Jag har haft trassel med den nya och för mig obekanta skrivare jag har installerat, men efter att i gÄr ha varit inne i Uppsala och dÄ besökt dataföretaget dÀr jag köpte skrivaren, lyckades jag i gÄr kvÀll hitta det skrynkliga papper som har gjort skrivaren oanvÀndbar.
Jag trodde att mitt fysiska elĂ€ndestillstĂ„nd Ă€ntligen var slut, men det första som hĂ€nde nĂ€r jag i gĂ„r anlĂ€nde till bussterminalen i Uppsala var att jag blĂ€ndades av solen och snavade pĂ„ grund av en höjdskillnad jag dĂ€rför inte observerade – och sĂ„ lĂ„g jag plötsligt pĂ„ magen och hade svĂ„rt att ta mig upp, eftersom dĂ€r inte fanns nĂ„got att ta hĂ€vhjĂ€lp av med armarna; mina ben Ă€r fullkomligt vĂ€rdelösa. Men sen kom det ett gĂ€ng ungdomar och hjĂ€lpte mig upp.
Sen började det göra allt mer ont i vÀnster hand och i de revben pÄ vÀnster sida jag skadade förra gÄngen.
Med hjĂ€lp av taxi lyckades jag Ă€ndĂ„ klara mina planerade Ă€renden och sen ta mig tillbaka per buss till Ăâregrund.
DÀrefter hade jag en besvÀrlig natt, och nÀr jag klockan sju i morse gick upp för att hinna med badrumsbestyren, ett par av tidningarna och frukost, startade jag med att gÄ ner till brevlÄdan för att vittja den pÄ dagens morgontidningar. Och sÄ blÀndades jag Äter av solen med pÄföljd att jag klev fel och föll handlöst pÄ trappan till ytterdörren. Jag tappade dÄ tidningarna plus ett kuvert med eftersÀnd post samt den rena skjorta jag hade hÀmtat pÄ klÀdstrecket, dessutom tofflorna jag hade pÄ mig, och det tog en lÄng stund innan jag hade samlat ihop allt och sen lyckats komma pÄ benen igen.
Men vad vÀrre Àr: Det gjorde ont i vÀnster knÀ, och mycket riktigt hade jag fÄtt en fall/skrapskada dÀr.
Livet Ă€r inte stenkul. Och för att fortsĂ€ttas pĂ„ Povel Ramel-linjen: ”Underbart Ă€r kort”, i dag exekverad av Ulrik och Mikael Neumann. Ramels text börjar sĂ„ hĂ€r:
Bara en enda ros pÄ ett evigt klÀnge
SÄ Àr livet
Trist varar lÀnge
Men underbart Àr kort
Alldeles för kort
Nu var inte allt i dagens kryss sÄ hÀr lÀtt, för mig i alla fall.
Jag hör inte till dem som har lyssnat mycket pĂ„ Chris Isaak, varken pĂ„ ”Wicked Game” som spelades som ljudillustration eller andra hits.
Inte heller Moneybrother har jag lyssnat mycket pĂ„, och ”SĂ„ mycket bĂ€ttre” har jag följt i mycket ringa utstrĂ€ckning. DĂ€r sjöng han uppenbarligen Uno Svenningssons ”Tro pĂ„ varann”.
Och Madness med ”Our House” frĂ„n 1982 har jag nog aldrig tidigare hört.
David Bowie och Freddie Mercury kĂ€nner jag förstĂ„s till, men deras gemensamma insjungning av ”Under Pressure” har jag veterligen aldrig hört.
Och för att ta den allra första frĂ„gan ocksĂ„: ”SĂ„nt Ă€r livet” med Anita Lindblom har jag sjĂ€lvfallet hört, mĂ„nga gĂ„nger, men dansbandsmusik Ă€r ju inte riktigt mitt bord, sĂ„ jag fick fundera en ganska lĂ„ng stund pĂ„ vem vi hörde göra den hĂ€r hiten i dag. Jo, Sten Nilsson i Sten & Stanley.
NĂ€r jag hade knĂ€ckt frĂ„gan vars svar var Moneybrother, var det ju ganska lĂ€tt att förstĂ„, att den som sjöng ”Baby I’m Yours” var Cher.
”Vara vĂ€nner” med Eddie Oliva och Cyndee Peters har jag förstĂ„s hört ett antal gĂ„nger, men det Ă€r bara Peters jag har pĂ„ skiva.
Alf PrĂžysens succĂ©inspelning av ”Lilla vackra Anna” fanns förstĂ„s i vĂ„r egen skivkollektion – vi har ju en Anna i familjen. Fast i dag fick vi höra den instrumentalt med Roland Cedermark.
UrlĂ€tt var ocksĂ„ frĂ„gan som illustrerades med Alice Babs och ”Swing it, magistern”, vars musik hade skapats av Kai Gullmar.
Dagens konstruerade dubbelfrĂ„ga – Eldeman ger sig inte – bestod av tvĂ„ ljudillustrationer utan inbördes samband. Dels spelades, instrumentalt, de sju dvĂ€rgarnas marschsĂ„ng ur ”Snövit och de sju dvĂ€rgarna”, en Walt Disney-klassiker frĂ„n 1937 dĂ€r dvĂ€rgarna marscherar sjungandes ”Hej hĂ„, hej hĂ„, vi till gruvan gĂ„”. Dels hörde vi musik ur ”ET”, dĂ€r vi skulle kunna att den lilla huvudpersonen kommer frĂ„n rymden.
Och sen Àr det bara en upphovsman kvar att redovisa: Vi hörde Benny Anderssons orkester spela Johann Sebastian Bach. DÀrmed fick ju Eldeman med BAO Àven i dag. Fast BAO gör ju ocksÄ Bach pÄ ett hörvÀrt sÀtt.