På grund av Melodikrysset missade jag första delen av Uppsala arbetarekommuns årsmöte, men i slutet av lunchpausen hann jag till Missionskyrkan, där mötet ägde rum.
Inget dramatiskt hände medan jag var där, och hustrun, som satt ordförande, berättade sen, att också mötesdelen före lunch hade avlöpt fridsamt.
Efter lunchpausen startades förhandlingarna med att vi, ackompanjerade av Erik Lundberg, tillsammans sjöng Woody Guthries klassiker ”This Land Is Your Land”, i Mikael Wiehes översättning ”Det här är ditt land, det här är mitt land”.
Senare blev det bland annat en oändligt lång presentation av kandidaterna i kyrkofullmäktigevalet, inte särskilt intressant för mig som inte är med i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund.
SÃ¥ smÃ¥ningom avslutades mötet med ”Internationalen”. Jag kan den allt sedan unga Ã¥r utantill – jag har ocksÃ¥ publicerat text och noter i min gamla arbetarrörelsesÃ¥ngbok frÃ¥n 1970, ”Upp till kamp!” – sÃ¥ jag sjöng med utan att egentligen behöva den text, som projicerades pÃ¥ en stor skärm ovanför scenen.
Men som det vanedjur jag är, tittade jag ocksÃ¥ pÃ¥ den projicerade texten och hoppade till, när jag plötsligt läste följande rad: ”frÃ¥n allt vi intet vilja bli”.
Nej, jag läste inte fel. Det visade sig att arbetarekommunens ordförande, faktiskt en mycket sångkunnig man, utan att kolla närmare från nätet hade laddat ner den text som projicerades.
Där finns det mycket egendomligheter, om man inte ser upp.