Melodifestivalen och även Eurovision Song Contest är numera nÃ¥got helt annat än det den här tävlingen var frÃ¥n början. Förr tävlade de deltagande länderna med bidrag, som, oavsett till exempel slag av använd musik, hade utsikter att bli schlager, det vill säga slÃ¥ hos en bred publik och, lika viktigt, genast fastna i musikminnet, ocksÃ¥ kunna sjungas – Ã¥tminstone refrängen – av lyssnarna.
Allt det här är ett minne blott. Be alla dem som lyssnade/tittade pÃ¥ Ã¥rets svenska final och sen röstade att själva sjunga det de röstade pÃ¥, och jag är inte säker pÃ¥ att mÃ¥nga skulle klara ens den segrande lÃ¥ten, ”I Can’t Go On” med Robin Bengtsson. Det fanns i och för sig enstaka lÃ¥tar med krokar som fastnade i musikminnet, men till exempel ”Her Kiss” med Boris René hamnade först pÃ¥ Ã¥ttonde plats.
I dag tycks lyssnarna/tittarna lika mycket bedöma utanverket som musiken, så kanske förde ramen Robin Bengtsson till segern.
Varför han och ”I Can’t Go On” skulle kunna vinna Eurovision Song Contest är närmast obegripligt, men jag kan för all del övervärdera publikens i de övriga deltagande länderna musiksmak och förmÃ¥ga till bedömning.
Här kunde jag i och för sig sluta, men också annat behöver, tycker jag, sägas.
Owe Thörnqvist med ”Boogieman Blues” hamnade allra sist. Christer Björkman har, enligt media, i sina instruktioner till de internationella juryerna bett dem beakta bidragens internationella gÃ¥ngbarhet, vilket enligt samma media kan ha uppfattats som en uppmaning att inte lyfta fram lÃ¥tar som känns lite udda. Jag hävdar inte att ”Boogieman Blues” är nÃ¥gon av Owes allra bästa lÃ¥tar, men jämfört med allt det enahanda som serverades i den här tävlingen kändes det här tävlingsbidraget som fräscht och avvikande. SÃ¥ för min del ser jag gärna, att den internationella juryn helt avskaffas.
Och vidare – vad hände med de svenska röstarna, som i den deltävling där han framträdde röstade honom direkt till finalen? Själva röstningssystemet är helt obegripligt – varför ska man över huvud taget fÃ¥ rösta flera gÃ¥nger (sÃ¥ lÃ¥ngt nu detta över huvud taget i dag gÃ¥r att kontrollera)? Och eftersom det uppenbart förekommer röstningskampanjer – borde man inte i stället sampla fram en mycket stor telefonjury, som är representativ för svenska folket och dess musiksmak? Som det nu är exkluderas ju i praktiken mycket stora delar av den äldre publiken, som, även om de till äventyrs skulle behärska den teknik som används, pÃ¥ grund av sin Ã¥lderslÃ¥ngsamhet ändÃ¥ inte hinner rösta.
Melodifestivalen är i dag en tävling, där bÃ¥de flertalet av de tävlande och av dem som röstar är ganska unga – det jag här skriver om de röstande är en gissning, men jag tror att den är ganska rätt.
Slutligen, kan man inte under en ganska lång period före och under Melodifestivalen samt dess europeiska final låsa in Christer Björkman i en cell utan möjligheter till kommunikation med yttervärlden?
Sen kan vi börja om på helt ny kula.