Linne Bies ”Leos sĂ„ngbok” (En bok för alla, 2016, ursprungligen utgiven pĂ„ svenska av Berghs förlag, 2008) Ă€r en fin första sĂ„ngbok för de smĂ„, dessutom med stora och tydliga bilder, lĂ€tta att uppfatta för de barn mamma eller pappa eller nĂ„gon annan ska sjunga de hĂ€r sĂ„ngerna för.
Boken Ă€r till ursprunget hollĂ€ndsk och hette nĂ€r den kom ut 2008 ”Het liedjesboek van kleine Leon”. Mycket av det som finns i barnvisematerialet i Sverige Ă€r lĂ„n/översĂ€ttningar frĂ„n andra sprĂ„komrĂ„den, och, för att ta nĂ„gra visor som finns i den hĂ€r boken, ”Broder Jakob”, ”Min hatt den har tre kanter” och ”Lilla snigel” kan sĂ€kert vara kĂ€nda ocksĂ„ i Holland.
Men i stĂ€llet för ”översatt av” stĂ„r det i den hĂ€r boken ”sammanstĂ€lld av” Linda Pelenius, och jag tror att det hĂ€r betyder nĂ„got, nĂ€mligen att delar av en sĂ„ngtext, ibland hela texten, har bytts ut för att passa bilden.
Jag vet för all del inte, om Jujja och Tomas Wieslanders ”Hej vĂ€dret” Ă€r kĂ€nd ocksĂ„ i Holland, men i nĂ„gra andra fall Ă€r det helt uppenbart att en avvikelse frĂ„n den kĂ€nda svenska text som Ă„terges har med anpassning till bilden att göra. Ett solklart exempel Ă€r nĂ€r ”Lunka pĂ„” blir ”Mumsa pĂ„”. Och nĂ€r ”SmĂ„ grodorna” blir ”SmĂ„ ankorna” Ă€r det hĂ€r helt uppenbart, och just i det fallet har det hĂ€r greppet den uppenbara nackdelen, att man lĂ€r en rad smĂ„barn sjunga fel text till en mycket kĂ€nd barnvisemelodi.
Nu Àr den hÀr sÄngboken för de smÄ i sin svenska drÀkt i det stora hela mycket trevlig, sÄ tolka inte det hÀr som att jag vill varna för den.
Den Ă€r inte försedd med noter, men lĂ„ngt ifrĂ„n alla smĂ„barnsförĂ€ldrar behĂ€rskar ju Ă€ndĂ„ sĂ„dana, och alla sĂ„ngerna gĂ„r ganska lĂ€tt att hitta i insjungningar pĂ„ nĂ€tet – googla pĂ„ sĂ„ngtitel eller i förekommande fall pĂ„ sĂ„ngens originaltitel.