Paul Mägi är ordinarie dirigent för Uppsala kammarorkester och sköter detta värv fint, men det är ju också kul att få omväxling, åtminstone när den inlånade dirigenten sköter sitt värv som vid gårdagens abonnemangskonsert. Dirigent i går kväll var italienaren Marcello Motadelli.
GÃ¥rdagens konsert inleddes med uvertyren till Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Curiolan”, skriven 1807 till en österrikisk scentragedi. Musiken var, som sÃ¥ ofta hos Beethoven, kraftfull, ocksÃ¥ markerat i den här aktuella orkesterversionen.
För egen del var jag, för att hÃ¥lla mig till orkesternumren, mer förtjust i Antonin Dvořáks (1841-1904) ”Symfoni nummer 7 i D-moll”, som uruppfördes i London 1885 och som avslutade gÃ¥rdagens konsert. Den här symfonin, med inlÃ¥nade element ur böhmisk folkmusik, tempoväxlingar och välavvägd variation, fÃ¥ngade Kammarorkestern perfekt under ledning av dirigenten och med förstklassiga musiker som Bernt Lysell (dagens konsertmästare) och Klara Hellgren bland de mÃ¥nga violinisterna.
Fast vi fick lyssna pÃ¥ en för kvällen inlÃ¥nad violinsolist ocksÃ¥, Cecilia Zilliacus. Henne har vi pÃ¥ skiva men har ocksÃ¥ tidigare hört live. En gÃ¥ng i Riksdagen 2009, pÃ¥ evenemanget ”MärkesÃ¥ret 1809” – Zilliacus är finlandssvenska – och 2010 under ett av de musikarrangemang som ingick i Östhammars musikvecka, dÃ¥ hon spelade tillsammans med Johanna Persson och Kati Raitanen.
Att Cecilia Zilliacus är en mästerlig violinist visade hon ocksÃ¥ genom sitt nyanserade och i förhÃ¥llande till verket lyhörda spel i ett relativt nytt verk, Anders Nilssons (född 1954) ”Violinkonsert” frÃ¥n 2012. Att solisten fungerade närmast perfekt har nog sin bakgrund i att det var hon som spelade ocksÃ¥ vid uruppförandet. Hur som helst, det här stycket relativt ny musik blev en riktig höjdpunkt i torsdagskvällens konsert.
* * *
Före konserten åt vi tillsammans med Bengt, Inger och Anna middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan. Birgitta och jag valde som vanligt hett kryddad mat och drack till det Zeunerts lättöl.