Varje pÄskafton kokar och fÀrgar vi Àgg pÄ det sÀtt jag lÀrde mig göra det i min estniska barndom.
PÄ pÄskafton gick jag, fastÀn kroppen jÀklas och stretar emot, ut pÄ tomten för att hitta vÀxtdelar att anvÀndas vid ÀggmÄlningen tillsammans med skal frÄn gul lök, det senare huvudingrediensen i den ÀggmÄlning jag lÀrde mig i min barndoms Estland. Birgitta fick hÀr om dan, nÀr hon var pÄ Konsum och handlade, flera plastpÄsar med lökskal, hopsamlade under löklÄdan av Marina, som för övrigt sjÀlv har estnisk mor. Bland det jag lyckades samla ihop fanns blad frÄn miniormbunke, som inte fÀrgar men, om man lÀgger dem nÀrmast Àggskalet, ger ett vackert ljusare bladmönser pÄ pÄskÀggen, som lökskalen ger en brunflammig fÀrg. Liknande effekter kan man fÄ av kronbladen till tidiga vÄrblommor som krokus. HÀr kan man experimentera, prova sig fram.
Varje sĂ„dant hĂ€r Ă€gg mĂ„ste man göra ett separat litet paket av med hjĂ€lp av en liten trasa som sveps om alltsammans och sen viras med sytrĂ„d runt om för att hĂ„lla ihop – anvĂ€nder sen flera personer samtidigt samma kokgryta, Ă€r det ett bra knep att de som gör sĂ„na hĂ€r smĂ„ Ă€ggpaket anvĂ€nder trĂ„d i var sin fĂ€rg. Birgitta och jag anvĂ€nder oss av var sin stor gammal kastrull, eftersom vi gör i ordning sĂ„ mĂ„nga Ă€gg: Ă„tta var i Ă„r. PĂ„ dotterns (Kerstin Kokk) instagram med bilder av hennes egna estniska pĂ„skĂ€gg berĂ€ttar hon, att hon för sin del har övergĂ„tt till att i stĂ€llet anvĂ€nda aluminiumfolie som kokhölje. Hur som helst: Man kokar upp vattnet i förvĂ€g och lĂ€gger sen försiktigt ner Ă€ggpaketen. Ska den hĂ€r Ă€ggfĂ€rgningsmetoden funka, mĂ„ste Ă€ggen sedan fĂ„ koka i tio minuter eller mer.
I Ă„r tog Birgitta – under rinnande kallt vatten – upp sina Ă€ggpaket lite tidigare Ă€n jag, och det (plus att jag anvĂ€nde mer lökskal) bidrog till att hennes pĂ„skĂ€gg blev pĂ„tagligt mer ljusfĂ€rgade Ă€n mina. Det senare vekligen inte menat som klander – hennes pĂ„skĂ€gg blev beundransvĂ€rt vackra ocksĂ„ i Ă„r.
För egen del Ă„t jag tre av mina Ă€gg tillsammans med sill till middag i gĂ„r. Jag brukar, nĂ€r jag Ă€ter de hĂ€r Ă€ggen, göra ett sĂ„ litet hĂ„l som möjligt i skalet och sen spara det urĂ€tna skalet – de hĂ€r Ă€ggskalen Ă€r mycket vackra att ha stĂ„ende som prydnad i en skĂ„l.
Dottern, Kerstin, har lÀrt sig det hÀr sÀttet att fÀrga/koka av sin estniska pappa och naturfÀrgar tillsammans med sina egna barn, Viggo och Klara, varje Är pÄskÀggen pÄ estniskt vis. Kolla hennes instagrambilder och jag tror att ni genast förstÄr, att det hÀr sÀttet att mÄla pÄskÀggen har mycket som talar för sig.