Utgången i Melodifestivalens final är ju för länge sedan känd, men eftersom datorkrångel hindrade mig att skriva när det begav sig, vill jag ändå publicera en liten kommentar.
De som har läst vad jag tidigare har skrivit om Mellon vet ju vad jag har tyckt, bland annat att jag tidigt sÃ¥g de egenskaper hos Frans och ”If I Were Sorry” som förde dem till segern. Inte för att heller den här lÃ¥ten i ordets riktiga bemärkelse är en schlager, men den har i alla fall element, som fastnar i musikminnet. Och sÃ¥ var det befriande att se ett bidrag som inte främst var en scenshow utan just ett sÃ¥ngnummer.
Till det befriande med årets tävlingsomgång hör också att vi äntligen har fått i gång en diskussion om vad som kan betraktas som schlager.
Det som Christer Björkman & co producerar med hjälp av hela team knutna till de stora skivbolagen och som sen rangordnas med hjälp av fullkomligt häpnadsväckande röstningsregler kan de gärna få hålla på med, men jag kommer inte att se skiten.
Men jag följer gärna en riktig schlagertävling, där artisterna tävlar med hjälp av sin sångförmåga och där musik och text är valda för att kunna fastna i alldeles vanliga TV-tittares musikminne och, om de här tittarna har en smula sångröst, kan återges av dem