Jag har alltså varit utan dator i några dar, och de som brukar kolla mina svar på Melodikrysset fick därför ingen vägledning av mig i alla fall. Men jag satt ändå, fast jag var datorlös, och löste krysset även den här veckan.
Och för fullständighetens skull drar vi svaren nu i alla fall, när datorn åter funkar.
Barnfrågorna var inte de svåraste i det här krysset, för mig i alla fall.
Walt Disney’s ”Lejonkungen” har jag sett, och jag vet att ”Circle of Life” skrevs av Sir Elton John.
”Doktor Dolittle” är mig ocksÃ¥ bekant, och de svenska artisterna var inte omöjliga att knäcka med hjälp av rösterna: Siw Malmkvist var lätt att känna igen, och Fred Ã…kerström har jag faktiskt använt själv vid lanseringskonserten för min sÃ¥ngbok ”Upp till kamp! SÃ¥nger om arbete, frihet och fred” i Stockholms Folkets hus 1970.
Och för att fortsätta pÃ¥ barnlinjen: ”En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen”, diktade Alice Tegnér i sin visa, som jag själv lärde mig sjunga i smÃ¥skolan pÃ¥ 1940-talet. Fast inte stÃ¥r det väl i vistexten, att han hade just ett bord som underlag? Möjligen dÃ¥ ett bakbord.
Lika förtrogen är jag inte med TV-serier för vuxna, men ”Mot alla vindar” dök i alla fall upp i mitt mediaminne. I original heter den ”Againt the Wind”.
Kombinationen Helen Sjöholm och Benny Andersson är jag förtrogen med frÃ¥n andra sammanhang, men tÃ¥geposet ”Skenbart”, signerat Peter Dalle, har jag faktiskt inte sett för egen del.
Jag har tidigare bekänt, att jag generellt inte är sÃ¥ förtjust i mÃ¥nga av nytolkningarna i ”SÃ¥ mycket bättre” – jag har sett en del av programmen, men ofta har jag dÃ¥ inte tyckt att det blev bättre, ett antal gÃ¥nger faktiskt sämre. Ett exempel pÃ¥ det senare fanns i lördagens kryss: ”Nu har jag fÃ¥tt den jag vill ha” med Ison och Fille.
Däremot ser jag träget alla programmen i Melodifestivalen – jag ska Ã¥terkomma till finalen under veckohelgen. Jag är inget fan av Ace Wilder, men jag minns i alla fall fortfarande hennes bidrag 2014, ”Busy Doing Nothing”.
Jag har envist under årets omgång drivit tesen, att det vi numera får höra i Melodifestivalen mycket sällan kan karaktäriseras som schlager, alltså en sång där melodi eller åtminstone refräng och med dessa bitar av texten omedelbart häktar sig kvar i musikminnet. Eldeman spelade i lördags flera svenska låtar av det slaget:
Jag menar, att det verkligen inte är en slump, att Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen mÃ¥ne” sitter som berg inte bara i mitt utan ocksÃ¥ mÃ¥nga andra melodikrysslösares musikminne.
OcksÃ¥ ”Drömmens skepp” med text av Bo Setterlind och musik av Staffan Percy är en sÃ¥n där schlagerklassiker.
Och Jules Sylvain, en extraordinär schlagermakare, Ã¥stadkom hur mÃ¥nga sÃ¥ngtexter som helst som hakade fast i folks öron. Här hörde vi ”Sol ute, sol inne”.
Magnus KrunegÃ¥rd är inte sÃ¥ oäven, men frÃ¥gan är om han tillför ”Go Johnny, Go” nÃ¥got, om man jämför med Chuck Berry, som jag har den här lÃ¥ten med pÃ¥ skiva.
David Bowie är i alla fall sig själv i ”Dollar Days”.
Ja, det var väl det hele, gott folk.
Vi får hoppas att min nu omprogrammerade dator funkar nästa lördag.