MÄnga barn kÀnner tveksamhet inför att pröva nya saker.
Och det Ă€r vĂ€l det Lars Klintings ”Ăârjan – den höjdrĂ€dda örnen” (En bok för alla, 2015, i originalutgĂ„va pĂ„ RabĂ©n & Sjögren, 1982) egentligen handlar om.
Ăârjan har en höjdskrĂ€ck som nĂ€rmast Ă€r extrem. Han kan visserligen flyga man vĂ„gar göra det bara alldeles nĂ€ra marken. SĂ„ oftast vĂ€ljer han att promenera genom skogen. Hur andra örnar vĂ„gar flyga omkring dĂ€r uppe högt över trĂ€dtopparna kan han inte begripa.
Men en dag kommer en liten, liten fĂ„gel, en kungsfĂ„gel till hans hjĂ€lp. KungsfĂ„geln Ă€r listig, sĂ„ han förstĂ„r att man mĂ„ste ta det hĂ€r steg för steg. Först fĂ„r han Ăârjan att promenera upp pĂ„ en hög kulle, sen ta sig upp pĂ„ en stubbe dĂ€r. Och till slut fĂ„r han Ăârjan att, först livrĂ€dd, ta sig upp i en hög tall.
Men hur ska han nu komma ner? ”Hoppa” sĂ€ger kungsfĂ„geln, ”hoppa och hĂ„ll ut vingarna”.
Och plötsligt inser Ăârjan att han nu flyger, dessutom inte behöver de andra örnarnas hjĂ€lp för att komma ner igen.
Han har vÄgat pröva sina vingar, och de höll för det de var skapta för.