Jag är i sommarhuset i Öregrund igen efter att ha hjälpt barnbarnen Viggo och Klara att komma upp pÃ¥ morgnarna under deras första skolvecka. Hösttermin – ute är det, äntligen, underbar sommar.
I dag startade krysset med ”Gammaldags musik” med paret Glenmark. Dem känner jag förstÃ¥s till, har till och med Ann-Louise pÃ¥ skiva, men som ni väl kan ana, mindes jag inte, att hon under en period hade sjungit med dansbandet Sannex, som vi i dag fick höra spela den här lÃ¥ten.
Filmen ”F/X – dödlig effekt” har likasÃ¥ helt undgÃ¥tt mig, trots att jag allt sedan unga Ã¥r har varit filmentusiast, vilket väl filmavdelningen ovan under Kulturspegeln vittnar om.
Men jag har, bortsett frÃ¥n att jag har sett ocksÃ¥ en del skräp i deckargenren, sÃ¥llat bort sÃ¥dant som jag inte trodde skulle ge mig sÃ¥ mycket, vilket till exempel ledde till att jag aldrig har sett ”Grease”. Men i det fallet är ju till exempel ”Summer Nights” med Olivia Newton-John (NJ) och John Travolta – det var framför allt honom jag misstrodde – sÃ¥ ofta spelad, att jag ändÃ¥ omedelbart känner igen den.
”Sound of Music”, ur vilken vi i dag fick höra ”Edelweiss”, har jag däremot sett pÃ¥ bio.
”Dallas” sÃ¥g jag lite av när serien började sändas i svensk TV, men jag la ganska snart av. Fast jag sÃ¥g tillräckligt mycket för att lära mig vem JR var.
Nu är det ju ingalunda sÃ¥ att jag har en highbrowattityd till populärkultur. Men i vissa skeden i livet, dÃ¥ annat har känts viktigare, har jag inte brytt mig sÃ¥ mycket om framför allt utländsk populärmusik, sÃ¥ i det facket har jag luckor. Jag har till exempel inget som helst minne av att när det begav sig – 1969 – ha hört Jane Birkin och Serge Gainsbourg i ”Je t’aime”.
Inte heller Diana Ross och The Supremes finns i min privata skivsamling, men väldigt mycket av det de har gjort, till exempel ”Where Did Our Love Go” med sitt ”Baby, baby”, fastnar omedelbart i musikminnet, sÃ¥ fort man hör det spelas.
Och när det gäller radioprogram som Svensktoppen har jag med nöje lyssnat på dem så fort jag har kunnat. Inte så att jag har gillat allt som har förekommit där, verkligen inte. Men i dag förekom i krysset artister och låtar som har det där lilla extra.
Vi hörde Siw Malmkvist – Siwan – i ”Ingenting gÃ¥r upp mot gamla SkÃ¥ne”.
Och frÃ¥n 1975 Ã¥rs melodifestival minns vi Bennys, Björns och Stikkans ”Bang en boomerang” med Svenne & Lotta, som ju även privat var ett par. Här kunde man välja mellan frÃ¥gorna ”Han sjöng tillsammans med” och ”Hon sjöng tillsammans med”, och även svaret var valfritt: makan respektive maken.
Ola Salo har jag i motsats till Amanda Jensen hört live, men jag tycker faktiskt inte att hans version av hennes ”Dry My Soul” är sÃ¥ mycket bättre.
Dagens dubbla barnfrÃ¥ga hade anknytning till djurvärlden. Den första ljudillustrationen handlade om igelkotten Ivar, och svaret skulle här bli igelkott. Och sen fick vi höra ”Vad gör du lilla rÃ¥tta”, vilket senare vi här skulle ange i pluralis, rÃ¥ttor.
Även Alf Prøysen skrev fantastiska visor och sagor för barn, men han hade ett mycket vidare register än sÃ¥. Han var älskad kÃ¥sör i Arbeiderbladet, skrev även visor för vuxna – ”Du ska fÃ¥ en dag i morgon” är ett exempel – och sÃ¥ har jag med stor uppskattning läst hans roman ”Trastsommar” (”Trost i taklampa”), pÃ¥ 1950-talet till och med sÃ¥lt den i stugorna när den utkom i Folket i Bilds folkbokserie. När jag lÃ¥ngt senare som de svenska Socialdemokraternas nordiske sekreterare gästade Arbeiderpartiets kongresser, sjöng kongressen alltid hans sÃ¥nger, till exempel den här:
Du ska få en dag i morgon
Svensk text: Carl-Anton Axelsson, 1976
Norsk originaltext: Alf Prøysen (”Du ska fÃ¥ en dag i mÃ¥rÃ¥”)
Musik: Otto Nielsen
Det var en liten pojk’ som gick och grät och grämde sig.
Han ville rita Babylon, men lärar’n, han sa nej.
Han kände sig som den som inte någon tycker om,
men då hörde han ett sus som över furukronan kom.
Du ska få en dag i morgon som ren och öppen står
med blanka ark och nya kritor till,
och dÃ¥ kan du rätta till’et som du gjorde fel igÃ¥r,
och så får du det så gott i morgon kväll.
Och om du inte klara det och allt känns lika trist,
så ska du höra suset över furorna som sist:
Du ska få en dag i morgon som ren och öppen står
med blanka ark och nya kritor till.
Och så blev pojken vuxen och han ville gifta sig.
Han friade till flickan sin, men flickan hon sa nej.
Han grät sin sorg i skogen och han tyckte allt var slut,
men då kom det över furorna, det som han hört förut:
Du ska fÃ¥ en dag i morgon som ren och öppen stÃ¥r…
Och nu är pojken gift och har sitt slit som folk har mest
vid småbruket i Åsmarken, där kärringen är häst.
Och om det blir för lite gjort och dagen blir för lång,
så får han tröst av furorna och deras gamla sång:
Du ska fÃ¥ en dag i morgon som ren och öppen stÃ¥r…
Vi tar den på norska också:
Du ska få en dag i mårå
Norsk text: Alf Prøysen
Musik: Otto Nielsen
Det var en liten gutt som gikk og gret og var så lei.
Hæin skulle tegne Babylon, men lærer’n hæin sa nei.
Hæin ød’la hele arket, hæin var tufsete og dom,
men så hørte hæin et sus som over furukrona kom…
Refräng:
Du ska få en dag i måra som rein og ubrukt står
med blanke ark og farjestifter tel,
og da kæin du rette oppatt æille feil i frå i går
og da får du det så godt i mårå kvell.
Og om du itte greie det og æilt er like trist
så ska du høre suset over furua som sist.
Du skal få en dag i mårå som rein og ubrukt står
med blanke ark og farjestifter tel.
Og så vart gutten vaksin, og hæin gikk og var så lei.
Hæin hadde fridd åt jinta si, men jinta hu sa nei.
Og hæin gret i ville skauen “detti blir min siste dagâ€.
Men da kom det over furua det såmme linne drag:
Refräng:
Du ska få en dag i mårå…
Og nå er gutten gift og går og slit som folk gjør flest,
med småbruk oppi Åsmarken der kjerringa er hest.
Og hæin syn´s det blir for lite gjort og streve titt og trutt
og trøste seg med furusus når dagen blir for stutt…
Refräng:
Du ska få en dag i mårå…
Alf Prøysens visskatt finns på skivor från först Columbia, sen Philips; de inspelningar han gjorde för NRK har postumt givits ut på CD av Kirkelig kulturverkstad. Under mina år som nordisk och baltisk sekreterare för de svenska socialdemokraterna kammade jag vid praktiskt taget varje besök i Oslo igenom skivaffärerna, ofta även affärerna för begagnade skivor, i min jakt på nya och åter nya Prøysen-skivor.