Dagens sommarpratare, Daniel Poohl, är VD för stiftelsen Expo, som verkar för antirasism, tolerans och respekt för de mänskliga rättigheterna. Den som från början gjorde Expo känd och respekterad var journalisten Stieg Larsson, han som efter sin död fick ett gigantiskt genomslag som författare till den så kallade Millennium-trilogin.
Larsson var känd som trotskist. Poohl gjorde i sitt Sommar-program i dag inget försök att bekantgöra sin egen politiska hemhörighet, men han försäkrade, att han inte är kommunist, och han berättade med sympati och värme om att Olof Palme var en av hans egen älskade morfars mycket få idoler. Mot att han skulle ha borgerliga sympatier talar också hans arbetarklassbakgrund i bruksmiljö i Dalsland, en uppväxt under ganska knappa omständigheter.
Tidigt såg han den främlingsfientlighet som spreds i spåren av den flyktingvåg som nådde Sverige i spåren av konflikterna på Balkan. Likaså kunde han se sin mammas relation med en kristen libanesisk flykting i dess djupt mänskliga sammanhang i stället för att, som så ofta de inskränkt svensknationalistiska partierna, se det som en hotande kulturell eller etnisk blandning.
Till det bästa i Poohls sommarprogram hörde berättelsen om hur han för Expos räkning kartlade de högerextremistiska Nationaldemokraterna, bland annat låtsades vara sympatisör.
Poohls artistlista omfattade namn som The Hives, The Latin Kings, Bruce Springsteen, Säkert!, Håkan Hellström, Allan Edwall, Blondie, Björn Afzelius och Laleh.
Mycket av det här var välvalt, inte tu tal om nÃ¥got annat. Men faktum är att jag, mot bakgrund av hans Ã¥sikter och bakgrund, tyckte att det var allra roligast att han spelade ”Jag har bott vid en landsväg” med Edvard Persson.