Jag måste tillstå att min kunskap om Bea Åkerlund före hennes Sommar-program var lika med noll. I dag, när jag har lyssnat på hennes berättelse om sitt liv, tycker jag mig egentligen inte veta så värst mycket mer, detta trots att jag nu vet att hon är en mycket framgångsrik modedesigner, som har jobbat åt Beyoncé, Britney Spears, Rihanna och framför allt Madonna, alla artister så välkända att även jag, som inte lyssnar på dem, förstås känner till dem. Ett och annat som hon berättar, till exempel historien om Madonna som snavar på den av henne designade klänningen och sen faller på scenen, är förstås roligt, men egentligen har hon inte gett mig någon nyckel till sin plötsliga framgång som skapare av scenkläder.
Nå, kanske är hon en naturbegåvning. Men hennes väg till framgång var verkligen inte förutsebar heller för henne själv. Tvärt om brände hon alla sina skepp framför allt under åren i Los Angeles. Hennes liv där, förspillda dagar med drogmissbruk, umgänge med kriminella, skolk, skulder och annat sådant, förebådade verkligen inte dagens framgång. Kanske var det de misslyckade bilinköpen, där den tredje bilen brann upp och hon själv fick en ryggskada som omöjliggjorde fortsatt jobb på hamburgerrestaurang, som till slut fick henne att byta spår.
Ganska mycket av den musik hon spelade var okänd för mig, vilket inte ska tolkas som ett avståndstagande.
Annat var välkänd mark även för mig, lÃ¥tar med Led Zeppelin, Nancy Sinatra, Lill Lindfors, Kate Bush och David Bowie; ”9 To 5” med Dolly Parton är rent av en pärla.