Magnus Falkeheds ”Sommar” är ett av de bästa i den här serien hittills i Ã¥r. I alla fall om man accepterar att sommarprogrammen inte mÃ¥ste vara lättsamma kÃ¥serier.
För det han berättar om sin och fotografen Niclas Hammarströms reportageresa till Syrien, som ändade i 46 dagars fångenskap i en smutsig och källarkall fängelsehåla, är inte något man slölyssnar till i hängmattan. Den här fångenskapen innehöll element av svält och dödshot, även skenavrättningar som väl bidrog till att Falkehed pissade i byxorna och sen var tvungen att tvätta dem i iskallt vatten där nere i sin fängelsekällare.
Till det som gör Magnus Falkeheds berättelse så berörande hör att han berättar sin och kollegans historia i mindre portioner och också mixar det riktigt hemska och hotfulla med historier om hur de, trots språkförbistringen, lyckades etablera ett slags umgänge med sina fångvaktare. Hoppet lever också genom tankarna på hustrun och barnen.
Magnus Falkeheds hustru är fransyska – han har under ganska lÃ¥ng tid varit bosatt i Paris – och det här hade ytterligare en pluseffekt pÃ¥ det när det gäller det talade innehÃ¥llet mycket fina sommarprogrammet: En mycket stor andel av den musik han spelade hade franskt ursprung. Sist man hörde hyggligt mycket fransk musik i radio var pÃ¥ femtiotalet. Jag skulle gärna vilja höra mer med de artister Falkehed spelade, men hur fÃ¥r man tag pÃ¥ den här musiken, ens reda pÃ¥ att den finns?
Falkehed spelade ocksÃ¥ artister med anknytning till den del av världen han som journalist bevakar, sÃ¥dana som syriern Omar Suleyman och den i Paris födda Yael Naim, som har tunisisk-judisk bakgrund – hennes ”New Soul” var en riktigt bra lÃ¥t.
Och sÃ¥ vill jag gärna ocksÃ¥ nämna hans val av Bruce Springsteens ”We Take Care of Our Own”