Den plötsliga vĂ€rmeböljan har, trots att vi har flĂ€kt, förvandlat vĂ„r lantliga boning till nĂ„got bastulikt. Ăâppnar man en dörr eller ett fönster, fĂ„r det ingen effekt, eftersom det Ă€r lika varmt dĂ€r ute, och dessutom fĂ„r man dĂ„ in flugor, som ocksĂ„ de gör sitt bĂ€sta för att hĂ„lla en vaken. Jag har ett par nĂ€tter, bland annat i natt, försökt parera det hĂ€r genom att sova i min laminostol i TV-rummet.
Men upp kom jag, som vanligt i god tid för Melodikrysset.
Som mina lÀsare har kunnat konstatera, har jag en hygglig bredd i mitt musikkunnande, men ocksÄ jag har luckor. Att dessa ofta finns i den utlÀndska populÀrmusiken frÄn 1980-talet har sÀkert som frÀmsta förklaring, att jag dÄ dels lÀste godnattsagor för vÄra barn pÄ kvÀllarna, dels anvÀnde övrig kvÀllstid till att skriva recensioner.
SĂ„ den amerikansk-brittiska gruppen Foreigner som under det aktuella Ă„rtiondet gjorde ”I Wanna Know What Love Is” minns jag faktiskt inte.
Och av samma skĂ€l kommer jag inte i hĂ„g Chris de Burghs ”Lady In Red” frĂ„n 1986.
Annat, dĂ€ribland dansbandsartad musik, har jag försökt hĂ„lla ifrĂ„n mig. Men Christer Sjögrens och Vikingarnas tyska utflykter minns jag i alla fall, och det Ă€r ju inte sĂ€rskilt lĂ„ngsökt att översĂ€tta ”Du Ă€r min sommar Marie” till ”Schenk mir den Sommer Marie”.
Alla de coverprogram som görs i TV4 orkar jag inte följa, men inte bara Magnus Uggla utan ocksĂ„ Olle Ljungström har jag lyssnat pĂ„ var och en för sig. Ljungströms ”Jag och min far” Ă€r för övrigt en bra lĂ„t.
Som mina lĂ€sare vet, följde och kommenterade jag hela Melodifestivalen. DĂ€r hörde jag bland annat Mariette i ”Don’t Stop Believing” med Miss Li bland upphovspersonerna.
Steget frĂ„n den till ”De’ e’ inte Ă„ldern som gör att man e’ gammal” kan tyckas lĂ„ngt, men det finns en sammanbindande lĂ€nk: Thore Skogman, som tillsammans med Sigge FĂÂŒrst sjöng den hĂ€r sĂ„ngen, valturnerade tillsammans med Sten Andersson (S), och han gjorde det av politisk övertygelse, och Miss Li har jag hört vid en socialdemokratisk partikongress.
Det hĂ€r betyder dock inte att jag för den skull haussar allt Skogman och Miss Li gör – bĂ„da har gjort mycket bĂ€ttre saker Ă€n det som spelades i dagens kryss.
En suverĂ€nt bra vokalgrupp Ă€r The Real Group, som vi i dag hörde i ”En vĂ€nlig grönskas rika drĂ€kt”. Omdömet om dem fĂ€ller jag varken för att jag gillar andlig musik eller för att gruppen nĂ€r den hĂ€r skivan spelades in som en av medlemmarna hade Peder Karlsson, vars bĂ„da förĂ€ldrar jag kĂ€nde (mamman Ă€r död) och som helt nyligen var hemma hos oss för att intervjua min hustru.
DĂ€rifrĂ„n kan steget tyckas vara kort till ”Det Ă€r en ros utsprungen”, men Ă€ven om min hurdalsros just nu Ă€r översĂ„llad av blommor, Ă€r det nog inte riktigt rĂ€tt Ă„rstid att spela den hĂ€r gamla jul-, inte julipsalmen.
Jag hade nĂ€r det begav sig en stark dragning till proggen, men det Ă€r ju inte liktydigt med att jag för den skull mĂ„ste hata all kommersiell pop- och schlagermusik. Stikkan Andersson hade talang för bĂ„da de hĂ€r genrerna, och Ă€ven om ”Det blir inget bröllop pĂ„ lördag” inte hör till hans frĂ€msta alster, Ă€r det en ganska kul lĂ„t.
Vi gÄr i mÄl i dag med tvÄ filmmelodier, bÄda kÀnda genom utmÀrkta filmer.
Den första Ă€r hĂ€mtad ur ”Forrest Gump” frĂ„n 1994 och med Tom Hanks i titelrollen.
Den andra Ă€r Ingrid Bergman-Humphrey Bogart-klassikern ”Casablanca” frĂ„n 1942, som bland annat lever med hjĂ€lp av sitt musikaliska tema, ”As Time Goes Bye”.