3446 items (3446 unread) in 7 feeds
Anders Eldeman fortsĂ€tter att i Melodikrysset ha med dubbelfrĂ„gor, dĂ€r de bĂ„da delarna inte har nĂ„got samband att tala om. I dag försökte han motivera det med att de bĂ„da sĂ„ngtitlarna innehöll förnamn, men annars hade ljudillustrationerna inte ett skvatt med varann att göra. För sĂ€kerhets skull spelade han en annan Owe Thörnqvist-text pĂ„ melodin till ”Albin och Pia”, men visst var det den senare titeln som skulle ge oss svaret – hĂ€r Ă€r hela sĂ„ngtexten:
Albin och Pia
Text och musik: Owe Thörnqvist, 1957
I köket, uti gÄrden, ner I dalen
dÀr satt och grÀt en ensam flicka sÄ söt
I samma gÄrd, i dalen, fast i salen
satt pappa, storbonn Persson arg och röt,
ja, satt pappa, storbonn Persson arg och röt.
Han hördes skria: Pia, sluta tjuta,
din Albin kommer aldrig mera igen.
Han har nog segla’ vilse me’ sin skuta
Han skulle ha vare’ tebaks’ för lĂ€nge sen,
ja, han skulle ha vare’ tebaks’ för lĂ€nge sen.
Pille rumpan pej, filleluring lej, hadderittan tutan tej, tjo.
Min gÄrd Àr god för nÀstan hundra tusen,
och Pia, du Àr enda dotern min.
Din Albin han Àr pankare Àn lusen,
men Slaktar-Emils penningpung Àr stinn,
ja, Slaktar-Emils penningpung Àr stinn.
Men I finsoffan satt Emil och rökte köpt cigarr och sĂ„g illfundiger ut, nĂ„ge’ nog…
Och Emil, len i truten, sade: Pia,
i mörron kvÀll sÄ knackar jag pÄ ditt kök,
DĂ„ kömmer ja’ me’ blommer för Ă„ fria,
ajö, Per Persson, tack för kaffegök,
ja, ajö, Per Persson, tack för kaffegök.
Och sĂ„ gick han nerĂ„t vreten, men vid postlĂ„dan sĂ„ stanna’ han Ă„’ hade nĂ„ge’ fiffel för sig.
O, Herre, giv mig styrka, gör mig modig,
kvad Pia, annars hoppar jag vÀl i Än,
För Emil Àr sÄ elak, grym och blodig,
och min Albin e’ sĂ„ lĂ„ngt, lĂ„ngt hĂ€rifrĂ„n,
ja, min Albin e’ sĂ„ lĂ„ngt, lĂ„ngt hĂ€rifrĂ„n.
Men denna ödesdigra kvÀll I Norden
dĂ€r kom en enkel rad som inte va’ glad.
Hon lÀste gÄng pÄ gÄng de grymma orden
att Albin hade tatt’ sitt sista bad,
Ja, att Albin hade tatt’ sitt sista bad.
Men det var nĂ„’ tjyv- och rackarspel me’ brevet, för det var poststĂ€mplat I Yxkroken.
Men Albin Àr pÄ vÀg ifrÄn Alaska
med guldgaloner bĂ„d’ pĂ„ armar Ă„ ben.
Han haver tatt’ en Hermodskurs per flaska,
mot hemmets kust nu styr han som kapten,
ja, mot hemmets kust nu styr han som kapten.
Men Pia gĂ„r till stranden fylld av tĂ„rar –
ska hennes kÀrlek aldrig finna sitt mÄl?
Till hösten kan hon fylla nitton vÄrar,
om hennes Albin lÀgger pÄ ett kol,
ja, om hennes Albin lÀgger pÄ ett kol.
Men innan Pia sjunker helt och hÄllet
ur böljan dyker upp och rÀddar sin tös
vÄr Albin, han har hoppat av sin jolle
och liftat sista biten med en gös,
ja, han lifta’ sista biten med en gös.
Men nĂ€r storbonn fick se Albins uniform, dĂ„ Ă€ndra han pĂ„ sinnelaget tvĂ€rt och stĂ€llde till bröllop pĂ„ flĂ€cken i Ă„tta dar…
Av detta skÄdespel vart Emil galen
Och klĂ€ttra’ upp och satte sig I en tall.
DĂ€r sitter han och spejar ner I dalen
och sjunger pÄ en konstig liten trall,
ja, han sjunger pÄ en konstig liten trall:
Pille rumpan pej, filleluring lej, hadderittan tutan tej.
Av denna lilla visa kan vi lÀra
att icke lÄta flickors vÀntan bli lÄng,
att stÀdse kÀrleksbreven assurera
och strunta i om svĂ€rfarsan e’ vrĂ„ng,
och se upp med Slaktar-Emil nÀsta gÄng.
Pille rumpan pej, filleluring hej, hadderittan tutan tej.
Jag har, eftersom Owe liksom min hustru Ă€r hedersupplĂ€nning, sĂ„ smĂ„ningom blivit bekant med honom – vi har mötts pĂ„ de Ă„rliga landshövdingemiddagarna för hedersupplĂ€nningar pĂ„ Uppsala slott. Vid ett av de tillfĂ€llena, nĂ€r vi satt tillsammans vid kaffet, fick vi en inbjudan och biljetter till ett av hans framtrĂ€danden i Stockholm under hans never ending avskedsturnĂ© – mĂ€rk att den hĂ€r mannen nu Ă€r 89 Ă„r och att jag i julklapp av Birgitta har fĂ„tt biljetter till hans konsert i Musikens hus hĂ€r i Uppsala. Jag hoppas att jag sjĂ€lv lever nĂ€r den hĂ€r konserten Ă€ger rum.
NĂ€sta gĂ„ng kan vĂ€l Eldeman koppla ihop Pia i ”Albin och Pia” med nĂ„got textstycke ur Jan FridegĂ„rds ”From och HĂ„rd” – Pia Ă€r ju en femininform av latinets ”from”.
Varför Eldeman hade parat ihop den hĂ€r thörnqvistlĂ„ten med ”Anna, du kan vĂ€l stanna” undandrar sig min analysförmĂ„ga. Men visst kĂ€nner jag igen den hĂ€r gamla schlagern frĂ„n 1927. Dess text Ă€r skriven av Jules Sylvain och musiken av Valdemar Dalqvist.
Enligt min mening ska delarna i en dubbelfrĂ„ga ha ett mer pĂ„tagligt samband. Som att Tom Jones i en inspelning frĂ„n 1999 av ”Burning Down the House” som medpyroman har Nina Persson frĂ„n The Cardigans.
Lennart Palm gjorde i dag faktiskt en ganska lĂ€tt igenkĂ€nnlig instrumentalversion av Gösta Linderholm-klassikern ”Rulla in en boll och lĂ„t den rulla” (1978). Linderholm Ă€r mycket bra, ocksĂ„ som lĂ„tmakare, och jag rosar honom verkligen inte för att han har valturnerat med min hustru. Men jag vill gĂ€rna berĂ€tta om ett hyss han utsattes för under den turnĂ©n. Valtalaren, alltsĂ„ Birgitta, hade som turnĂ©funktionĂ€r med sig min kollega pĂ„ partiexpeditionen Eva Warnvik, och de bĂ„da damerna beslöt sig för att utsĂ€tta Gösta för en överraskning. Till den Ă€ndan inköptes ett par damtrosor modell större, och nĂ€r Gösta sjöng en annan av sina kĂ€nda sĂ„nger,
Ăângarnas vals
Text och musik: Gösta Linderholm, 1981
Sommaren kom och visst Àlskade vi
lika hett som nÄgonsin förr
Du fÀrgade garner i forsarnas skum
i rosa och lila kulör
Katten tog rÄttor i vindkrusat grÀs,
Àlgen Ruth fick tvÄ smÄ barn
Det doftade tvÀtt frÄn luftburet band
och ladan stod hjÀlpligt kvar
Dina trosor blev kvar pÄ linan
Myren var mjuk och myggen flög tÀtt,
vi plockade hjortron och slÄn
Dimman tog dalen i svÀvande vitt
dÄ nÀcken tog paus ner vid Än
Albert med lien slog tusende strÄn,
ett med smultron lĂ€mnaĂąâŹâą han kvar.
Lillflickan dansade Àngarnas vals
och pojken flög drake med far
Dina trosor blev kvar pÄ linan
HÀggen den doftade in i vÄrt rum
lika starkt som nÄgonsin förr
Domherren sjöng oss till tröst i en sÄng
dÄ löven föll framför vÄr dörr
Ingenting fÄr vi tillbaka min vÀn,
sommarĂąâŹâąn tog vĂ„ra frĂ„gor och svar
LÄt oss Àn vara nyfiket unga min vÀn,
det finns nydrömda stigar kvar
Dina trosor blev kvar pÄ linan
…sĂ„ hyvade de bĂ„da damerna upp de inköpta trosorna pĂ„ scenen, i riktning Gösta.
Den hĂ€r sĂ„ngen fanns pĂ„ Gösta Linderholms LP ĂąâŹÂLivskraftĂąâŹÂ (Metronome MLP5.680, 1981, distribution Warner).
En ljuvligt fin visa – det Ă€r inte bara politiken som var bĂ€ttre förr.
Och Gösta lÀr ha rodnat en smula, nÀr de bÄda damerna kastade trosorna upp pÄ scenen.
Dagens kryss startade ocksĂ„ med en dubbelfrĂ„ga. Vi skulle klara förnamn plus efternamn pĂ„ den manlige artist som sjöng ”You Can’t Hurry Love”. Jag Ă€r inte sĂ„ vĂ€l bekant med Phil Collins och hans musik, men det var han som sjöng.
Riktigt svĂ„r, för mig i alla fall, var frĂ„gan om vem som sjöng ”Passion Is Back” – jag har nĂ€mligen aldrig dragits till discomusik. Men de som gör det kĂ€nner sĂ€kert till Amanda Lear. För egen del Ă€r jag mycket mer förtrogen med King Lear.
PĂ„ ett sĂ€tt var vĂ€l en annan frĂ„ga i dagens kryss, den som illustrerades med ”Good Night, Sweetheart” lika svĂ„r, fast för en annan kategori av krysslösare, de som aldrig skulle komma pĂ„ idĂ©n att lyssna pĂ„ Anders Eldemans ”Da Capo”, som avslutas med den nĂ€mnda lĂ„ten. Sveriges Radios musikutbud Ă€r i dag oerhört segregerat. I motsats till vad som förr bjöds i grammofontimmen mĂ„ste man sjĂ€lv aktivt leta upp radioprogram dĂ€r man fĂ„r höra sĂ„dant som den nĂ€mnda lĂ„ten med Al Bowlly.
SÄ nÄgra frÄgor som krÀvde kunskap om barnkultur.
NÀr vÄra barn var smÄ, lÀste vi sjÀlvklart TorbjÞrn Egners böcker om Klas KlÀttermus och de andra djuren i Hackebackeskogen för dem, likasÄ hans berÀttelser om folk och rövare i Kamomilla stad. Mina intryck av besök i bokhandeln Àr att den hÀr branschen i mycket mindre utstrÀckning Àn förr Àr intresserad av klassiker.
Men Astrid Lindgrens barnböcker ges i alla fall stÀndigt ut pÄ nytt, och trots att intresset för att sjÀlv Àga filmer starkt har minskat, Äterutges Ätminstone de mest attraktiva filmatiseringarna. Och fortfarande Àr det stora delar av svenska folket som sÄ att sÀga MelodivÀgen kan identifiera Karlsson pÄ taket, som i dag skulle ge oss kryssordet tak.
Steven Spielbergs skapelse ET verkar ocksÄ leva vidare.
Jag vet inte hur vĂ€lkĂ€nd Lisa Nilssons tolkning av ”NĂ€r jag var gift med Herman” Ă€r, men dess upphovskvinna, Kristina Lugn, har ju utan tvekan exponerats i media under den utdragna krisen i Svenska akademien.
En författare jag för egen del har nĂ€stan allt av och som jag har lĂ€st i mycket stor utstrĂ€ckning Ă€r Stig Claesson, ofta kallad Slas. Han var bland mycket annat – han var ocksĂ„ bildkonstnĂ€r och illustrerade sina egna böcker – ocksĂ„ samhĂ€llsengagerad, vilket vi fick exempel pĂ„ i dagens kryss. NĂ€r jag med början i julnumret (nummer 20) 1974 gjorde om partiorganet Aktuellt i politiken (s) till ett socialdemokratiskt familjemagasin med drag av gamla Folket i Bild och började publicera sĂ„dant som serier och noveller, startade jag det senare med publicering av Slas-novellen ”Julfrid”- Jag sörjer fortfarande att dagens AiP har slĂ€ppt alla sĂ„dana ambitioner.
Kvar dĂ„ att redovisa svaret pĂ„ Ă€r dagens allra sista frĂ„ga. 2008 sjöngs ”Du som tog mitt hjĂ€rta” in av Patrik Isaksson och Sarah Dawn Finer, och dĂ„ förstĂ„r ni förstĂ„s varför jag har sparat ocksĂ„ svaret till allra sist i svarsredovisningen. Dawn Finer startar i kvĂ€ll melodifestivaluttagningarna, och dem kan man ju inte missa, om man som jag tĂ€nker fortsĂ€tta lösa Melodikrysset.