17:29 Jag var uppe till jättesent (eller snarare jättetidigt) i natt för att hinna lägga ut min recension av konserten i torsdags kväll innan det var dags för den här lördagens melodikryss. I morse var jag som vanligt på lördagarna uppe 07.00: läste två av våra tre morgontidningar och åt frukost och blev klar med detta lagom till Melodikrysset.
Krysset var inte särskilt svårt i dag och dessutom (åtminstone i Aftonbladets TV-bilaga, där jag brukar lösa det) rätt numrerat. Det mesta kunde jag spontant, men som vanligt förekom det ett par frågor, där jag måste ta nätet till hjälp.
Eddy Grant, ursprungligen frÃ¥n Guyana, har jag egentligen aldrig lyssnat pÃ¥, sÃ¥ det tog en stund att pÃ¥ nätet hitta vem som gjorde ”Give Me Hope” ((1988).
Londongruppen Coldplay, i dag med ”Hypnotised” frÃ¥n 2011, har jag heller inte lyssnat pÃ¥. Men i det fallet fick vi ju lite vägledning av Anders Eldeman.
Moneybrother känner jag däremo till, vet till exempel att sÃ¥ngaren heter Anders Wendin. Men jag kan inte deras repertoar särskilt bra, och här konstrade Eldeman till frÃ¥gan genom att spela deras – OBS inte den kända – ”Stormy Weather”.
Dess amerikanska namne för oss över till lättare domäner, där jag oftast inte behövde nätsöka mer än lite årtal.
Frank Sinatra, ofta kallad Frankie Boy, hördes i en mycket känd lÃ¥t, ursprungligen frÃ¥n 1930: ”On the Sunny Side of the Street””. Men Frankie var inte först med att spela in den pÃ¥ skiva – vi hörde honom sjunga den kompad av Billy May. Den här lÃ¥ten har sjungits av en hel rad mycket kända amerikanska sÃ¥ngartister.
En annan amerikansk artist, som Eldeman ofta spelar, är Cher, som vi i dag hörde i”The Shop Shop Song” ur filmen ”Kärleksfeber” frÃ¥n 1990. Cher är född i Kalifornien, men hennes efternamn skvallrar om armeniskt pÃ¥brÃ¥: Cherilyn Sarkisian.
Agent 007 är ju en brittisk skapelse, men hans mÃ¥nga filmade äventyr för honom till alla upptänkliga delar av jorden. I ”Agent 007 med rätt att döda” (1962), där han spelas av Sean Connery, hamnar han till exempel pÃ¥ Jamaica. Där har jag ocksÃ¥ varit en vecka, dock utan att rÃ¥ka ut för nÃ¥gra läskiga äventyr.
Voodoo förekommer vad jag vet inte i Sverige, däremot ringlekar och folkdanser, sÃ¥dana som ”Nu ska vi skörda linet i dag”, som nog en eller annan gÃ¥ng har dansats runt midsommarstÃ¥ngen i vÃ¥rt sommarviste, Öregrund. Här skulle den här lÃ¥ten leda oss till kryssvaret lin.
FrÃ¥n den här folkdansvisan är steget ganska lÃ¥ngt till Caroline af Ugglas och ”Nothing Left To Say” frÃ¥n 1989, men jag gillar ocksÃ¥ henne.
PÃ¥ enträgen begäran av min melodikrysskollega Vonkis spelade Eldeman ocksÃ¥ en lÃ¥t med text av Py Bäckman, 1994 hit med Nordman. ”Vandraren” heter den. Själv vandrade jag varje dag Ã¥ väg till mitt jobb över Adolf Fredriks kyrkogÃ¥rd, där Olof Palme kom att begravas och sÃ¥g dÃ¥ alla kransar frÃ¥n människor som ville hedra hans minne, bland dem en mycket stor och vacker frÃ¥n Py Bäckman och Dan Hylander.
Därmed är vi inne i den socialdemokratiska sfär ddr jag själv hör hemma.
Var Magnus Uggla hör hemma politiskt har jag ingen aning om, men den lÃ¥t han sjöng, ”Jazzgossen”, skrevs av Karl Gerhard 1922, och Karl Gerhard, som jag själv har hört sjunga pÃ¥ en artistturné i regi av gamla Folket i Bild, vars ombud jag var, förde en enveten kamp mot det sena trettitalets och andra världskrigets nazister – han skulle behövas i dag igen. Just ”Jazzgossen” är ju inte politisk, men likväl har en känd filmregissör, Hasse Ekman, som själv var socialdemokrat, gjort en Karl Gerhard-film med just namnet ”Jazzgosen”.
plus noter och ackord var dÃ¥ att redovisa är en frÃ¥ga, som trots svaret ”Min gitarr” ocksÃ¥ har anknytning till socialdemokratin. Texten skrevs nämligen 1964 av Thore Skogman, en brukspojke som lite senare var pÃ¥ valturné (s) med Sten Andersson, och jag vet att han gjorde det av övertygelse. Men ”Min gitarr”, som blev en stor hit med Sven Ingvars, har naturligtvis inte nÃ¥gon politisk text:
Min gitarr
Text: Thore Skogman, 1964
Musikförlaga: Anna-Lisa Öst, Lapp-Lisa
Gitarren har jag haft, sen liten grabb jag var.
Den är min allra bästa skatt, och den vill jag ha kvar,
ja min gitarr, ja min gitarr.
För varje dag som gått jag strängarna har smekt,
och glada melodier på gitarren fram jag lekt
på min gitarr, ja min gitarr.
Ja min gitarr, en trogen vän,
som jag har haft sedan länge sen.
Dess spröda ton är ej bisarr,
men det finns glädje i min gitarr.
Gitarren är mitt allt, gitarren är mitt stöd.
Den ger ej mycket pengar, inte mer än dagligt bröd,
ja min gitarr, ja min gitarr.
Den gammal är och nött och inte vacker alls,
men det är skönt att lägga sina fingrar om dess hals
på min gitarr, ja min gitarr.
Ja min gitarr, en trogen vän,
som jag har haft sedan länge sen.
Dess spröda ton är ej bisarr,
men det finns glädje i min gitarr.
För varje dag som gått, jag strängarna har smekt,
och glada melodier på gitarren fram jag lekt,
på min gitarr, ja min gitarr.
.
Ja min gitarr, en trogen vän
som jag har haft sedan länge sen.
Dess spröda ton är ej bisarr,
men det finns glädje i min gitarr.
Texten finns med noter och ackord i ”VÃ¥ra älskade sÃ¥nger” (i urval av Ingemar Hahne, Notfabriken 2009).
Melodin och den ursprungligen religiösa svenska texten kom till i USA 1902 och det är i den versionen den sjöngs av Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst, som själv verkade inom Frälsningsarmén:
Guldgrävarsången
Text: Amerikanska Fräsningsarmén, 1902
Musik: Traditionell amerikansk melodi
En gång i fjärran väst, vid Stilla havets kust
jag fann mig själv en sommardag,
mitt hjärta slog med lust och snart med mod
på land jag stod.
Jag tänkte gräva guld, bli rik och få det känt,
men mina planer gick omkull och jag fick ej en cent,
men aldrig förr mig bättre hänt.
Ty jag blev frälst, ja, härligt frälst
och jordens skatter får vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått
för millioner, jag mår så gott.
Jag reste hit och dit, att söka guld och glans,
jag strävade och med all flit att vinna ärans krans
jag ville opp till högsta topp.
Jag tänkte ej uppå att när min famn var full,
jag måste bort ifrån det gå och lämna mitt schatull
på denna jord, och själv bli mull.
Ty jag blev frälst…
Man slåss om torvorna, idag just liksom förr
och ser ej stackars Lasarus där utanför sin dörr
blott för sin skatt — och sen blev natt.
Då klappar döden på, vem kan då hjälpa, vem?
Den rike mannen måste gå från guld och vinning slem.
Men Lasarus han fick gå hem.
Ty han var frälst…
Att vinna ära här det aktar jag ej stort.
Mitt namn i himlen skrivet är och genom himlens port
en gång jag går och kronan får.
Betyder minus här om kassan ej är full.
Att vara himmelsk miljonär är mera värt än gull,
ty banken där går ej omkull.
Själv är jag inte ett dyft religiös, men jag är mycket road av gamla folkrörelsesånger.
* * *
Krysslösarkollegan Stefan H pÃ¥pekar i en kommentar att jag har glömt bort att redovisa svaret pÃ¥ en frÃ¥ga. Jag har själv klarat frÃ¥gan – svaret finns pÃ¥ rätt plats i kladden – men tydligen har jag sen glömt att redovisa det men av misstag markerat det som redovisat. Vi hörde Tove Lo i ”Don’t Ask, Don’t Tell”.
