I morse kom jag upp i god tid för att göra morgontoalett, Ă€ta frukost och lĂ€sa tvĂ„ av vĂ„ra tre morgontidningar före Melodikrysset, hann ocksĂ„ med ett telefonsamtal frĂ„n sonen, Matti, som erbjöd sig att skjutsa mig och Birgitta till och frĂ„n begravningen (i GĂ€vle) av min yngste bror, Mikko. Nu Ă€r det alltsĂ„ bara jag kvar av den estniska flyktingfamilj som hösten 1944 kom i land i Löran (Lörudden) i dĂ„varande Njurunda kommun söder om Sundsvall. Begravningsakten kommer att genomföras i UppstĂ„ndelsens kapell i GĂ€vle den 1 december klockan 12.30, men gravsĂ€ttningen kommer att ske i familjen Kokks familjegrav pĂ„ Mjösunds kyrkogĂ„rd, dĂ€r redan vĂ„ra förĂ€ldrar och min och Mikkos bror Matti har sin sista vila. Skulle nĂ„gon av mina lĂ€sare till Ă€ventyrs ha kĂ€nt Mikko, gĂ„r det ju att med hjĂ€lp av ovanstĂ„ende skicka en blomsterhĂ€lsning – Fonus i GĂ€vle sköter allt praktiskt.
Jag har nÀra kontakt med Mikkos son Joakim om begravningen, men nÀr vÄr son ringde om skjuts, var det redan nÀstan dags för Melodikrysset, och livet mÄste ju gÄ vidare sÄ lÀnge det nu varar.
Melodikrysset beredde mig i dag inga större svĂ„righeter – det enda som i dag lĂ„g i utkanten av det jag behĂ€rskar var Oasis, men ledbokstĂ€verna pekade mot att det var de, och sen bekrĂ€ftades detta genom melodititeln, ”Stand By Me” frĂ„n 1997.
Dagens inledande frĂ„ga, det svenska namnet pĂ„ den TV-serie ur vilken vi hörde Nana Mouskouri sjunga ”Only Love”, skulle ha kunnat vara svĂ„r, eftersom jag ju inte brukar se TV-serier, men jag mindes lĂ„ten och ocksĂ„ namnet pĂ„ serien, ”Mistral’s Daughter”, pĂ„ svenska ”Mistrals dotter”.
FrĂ„n TV minns jag ocksĂ„ sommarlovsserien ”Solstollarna” med och av Ola Ström och Per Dunsö. Och jag har Ă€ven recenserat dem pĂ„ skiva.
Ăânnu lĂ€ttare var det att kĂ€nna igen ”My Fair Lady”, Frederick Loewes och Alen Jay Lerners musikal frĂ„n 1956, byggd pĂ„ George Bernhard Shaws ”Pygmalion”. Jag sĂ„g den pĂ„ Oscars 1959, premiĂ€rĂ„ret för den svenska uppsĂ€ttningen med Gösta Rybrant som textförfattare och Jarl Kulle och Ulla Sallert i rollerna som professor Higgins respektive Eliza Doolittle. Jag sĂ„g den tillsammans med andra frĂ„n Sveriges första elevriksdag, dĂ€r jag var en mycket aktiv delegat.
Hustrun men inte jag var pĂ„ Björns och Bennys ”Kristina frĂ„n DuvemĂ„la” frĂ„n 1995, men jag har förstĂ„s lĂ€st den bokserie av Vilhelm Moberg som Ă€r scenförestĂ€llningens förlaga. I dag hörde vi Tommy Körberg sjunga ”Guldet blev till sand”.
Bette Midler har jag en mĂ€ngd skivor med, och jag har förstĂ„s ocksĂ„ hört henne sjunga den lĂ„t vi i dag fick höra med Acker Bilk, ”The Rose”, den som skulle ge oss kryssordet ros. Midler sjöng in den för en film 1979.
Jag har, och har lÀst, samtliga böcker i J K Rowlings Harry Potter-serie, och jag har och har sett ocksÄ alla filmatiseringarna. Filmtemat kom jag i och för sig inte i hÄg, men jag hade tillrÀckligt mÄnga ledbokstÀver för att komma pÄ vilken filmserie musiken var hÀmtad ur.
Evert Taube har jag allt av pĂ„ skiva, har ocksĂ„ publicerat mĂ„nga texter av under Kulturspegeln, SĂ„ngtexter hĂ€r pĂ„ bloggen, och bland dem finns en frĂ„n 1928 med flera olika namn: ”Sommarnatt”, ”Rose-Marie” och ”Kom i min famn”.
OcksĂ„ till exempel Peter LeMarc och Lisa Nilsson finns bĂ„da i mina skivhyllor. I dag hörde vi henne i hans ”SĂ„ngen om oss”.
Men jag Ă€r ju en gammal man och minns vĂ€l Göingeflickorna 1961 med Stikkan Anderssons ”KĂ€ra mor”.
Vilket inte hindrar att min skivkollektion ocksĂ„ innehĂ„ller skivor med betydligt yngre damer, till exempel First Aid Kit. I dag hörde vi den hĂ€r duon i ”It’s a Shame”.
Och dĂ„ var det vĂ€l bara det allra sista frĂ„gesvaret i dag kvar att redovisa, ”You Can Call Me Al”. Den finns pĂ„ Paul Simons ”Graceland” frĂ„n 1986. Jag har allt med Simon & Garfunkel och sen ocksĂ„ en mĂ€ngd av deras soloskivor.