Förra lördagen fick jag Ă„ka in till lĂ€genheten i Uppsala för att kunna lĂ€gga ut min text om Melodikrysset, men nu har en TV-tekniker varit hĂ€r och fixat den dator vi har i sommarhuset i Ăâregrund.
För egen del har jag haft risig hÀlsa hela veckan, men mina lungor Àr nog inte jobb för en TV-tekniker. Jag hoppas i alla fall vara i form för den stora höstflytten in till stan nÀsta veckoskifte.
Dagens kryss upplevde jag inte som nÄgot av de vÄldsamt svÄra.
Jag har inte bara sett utan Ă€ger ocksĂ„ Walt Disney’s tecknade filmversioner av klassiska sagor, sĂ„ till exempel ”Snövit och de sju dvĂ€rgarna”, dĂ€r Snövit sjunger ”Someday My Prince Will Come”, pĂ„ svenska ”En dag Ă€r prinsen hĂ€r”. Disney gjorde den hĂ€r filmen 1937, som Ă€r mitt födelseĂ„r.
Vi kan vĂ€l, nĂ€r vi Ă€r inne pĂ„ sĂ„nger för barn, ocksĂ„ ta ”Har du sett herr Kantarell?”, som jag liksom mĂ„nga andra starkt förknippar med Elsa Beskows illustrationer i den lĂ€sebok vi anvĂ€nde i smĂ„skolan, ”Vill du lĂ€sa?”. Men det Ă€r inte heller Alice TegnĂ©r som har tonsatt den, utan det har Herman Palm gjort. Jeanna Oterdahl skrev texten.
Det bĂ€sta inom bildkonst, tonsĂ€ttning med mera tycks ha ett nĂ€rmast evigt liv. Ett exempel frĂ„n Melodikrysset i dag Ă€r Wolfgang Amadeus Mozarts ”Figaros bröllop” frĂ„n 1786, den som skulle ge oss kryssordet Figaro.
Ett annat exempel Ă€r den avslutande lĂ„ten i dag, ”Alexander’s Ragtime Band”, skriven av Irving Berlin 1911.
”LĂ„t hjĂ€rtat va’ me'” med Sten-ĂâŠke Cederhök och Sonya Hedenbratt sĂ€ndes i TV 1969 och 1971, men att vi minns den hĂ€r serien fortfarande har nog Ă€ndĂ„ inte frĂ€mst som skĂ€l, att vĂ„rt behov av nostalgi Ă€r omĂ€ttligt.
Ska en lĂ„t bli en evergreen, fordras oftast en unik kombination av text och melodi, dĂ€r bĂ„dadera har unika kvalitĂ©er och dĂ€r en speciell artist lĂ€gger till det dĂ€r lilla extra. Ett bra exempel pĂ„ detta Ă€r melodiklassikern ”Du Ă€r den ende” med text av Bo Setterlind och sjungen av Lill Lindfors.
Ett annat Ă€r Per Myrbergs klassiska insjungning av ”34an”, den dĂ€r han sjöng ”nu ska hela rasket rivas”. Olle Adolphsons fina svenska text fick vi dock inte höra i dag – Eldeman spelade en instrumentalversion med Medevi Brunnsorkester.
SjĂ€lv har jag inget emot att diktar- och eller musikklassiker ges nytt liv och ny publik genom nya versioner. Heder sĂ„ledes Ă„t Mando Diao, som har gett Gustaf Fröding och ”StrövtĂ„g i hembygden” nytt liv.
Som mina lĂ€sare vet, hyser jag inget förakt gent emot schlagergenren – min kritik mot dagens melodifestivaler och Eurovision Song Contest handlar om att dĂ€r spelas lĂ„tar, som snarare Ă€r scenshower Ă€n melodier, vars refrĂ€ng och/eller text omedelbart hakar fast sig i musikminnet.
Ett exempel pĂ„ klassiska sclagerlĂ„tar, spelat i dagens kryss, Ă€r ”Bra vibrationer” av paret Ingela Pling Forsman och Lasse Holm och sjungen av Kikki Danielsson i Melodifestivalen 1985.
FinlĂ€ndska Lordi vann naturligtvis utommusikaliska poĂ€ng genom sin utstyresel i ESC 2006, men det faktum att vi fortfarande minns deras ”Hard Rock Hallujah” har nog ocksĂ„ med sjĂ€lva lĂ„ten att göra.
SjĂ€lv ser jag regelbundet ”AllsĂ„ng pĂ„ Skansen” bland annat för att snappa upp artister, som kan tĂ€nkas dyka upp Ă€ven i Melodikrysset. I dag fick vi höra programledaren sjĂ€lv, Petra Marklund, sjunga ”Som man bĂ€ddar”, och sĂ„ skulle vi kunna, att Skansen finns pĂ„ DjurgĂ„rden.
Jag Ă€r ju i den Ă„ldern, att jag har skivor med Maritza Horn i min stora skivsamling, men jag har faktiskt plattor med dottern, Melissa Horn, ocksĂ„. Och jag tycker att Ă€ven dottern, i dag med ”Det gĂ„r an”, Ă€r en hörvĂ€rd sĂ„ngerska.