Jag missunnar inte de sportintresserade – jag hör för egen del inte till den gruppen – att fĂ„ lyssna till sitt Ă€lsklingsĂ€mne i radio, men jag begriper inte, varför deras intresse ska sĂ€ttas före det vi melodikrysslösare – och vi Ă€r ocksĂ„ mĂ„nga – har. Jag begriper att Sveriges Radio inte kan styra tiden för tĂ€vlingar av olika slag, men dĂ„ fĂ„r vĂ€l radion fixa en sĂ€rskild sportkanal.
NĂ„got sportanknutet fanns inte i dagens Melodikryss. ”StjĂ€rnornas krig” – den svenska titeln pĂ„ Georg Lucas’ ”Star Wars” – handlar ju om nĂ„got annat Ă€n det man fĂ„r se pĂ„ en idrottsarena, Ă€ven om stjĂ€rnor ses Ă€ven dĂ€r.
Dagens andra filmfrĂ„ga, den om fransk-australiska ”Pianot” (1993), beredde mig heller inte nĂ„got större besvĂ€r. Hustrun blev mycket förtjust i den nĂ€r hon först sĂ„g den pĂ„ bio, sĂ„ sen skaffade vi den ocksĂ„ pĂ„ DVD.
Samma hustru var med vid vigseln mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Birgitta hade under talmanstiden en formell roll i inskolningen av kronprinsessan i hennes Ă€mbete, och ett slags brygga uppstod mellan de hĂ€r bĂ„da damerna i mycket olika Ă„lder. Jag var ocksĂ„ bjuden men avböjde. OcksĂ„ jag har trĂ€ffat Victoria och jag har verkligen inget personligt mot henne, men jag sĂ„g i förvĂ€g framför mig hela det offentliga spektakel bröllopet skulle bli, och det ville jag inte delta i. Allt detta apropĂ„ att dagens kryss inleddes med en sĂ„ng hĂ€mtad dĂ€rifrĂ„n, ”When You Tell the World You’re Mine” med Björn Skifs och Agnes (Carlsson).
Och för att fortsĂ€tta i den personliga stilen: gitarristen Les Paul har jag faktiskt hört live pĂ„ en klubb i New York. I dag hörde vi honom och makan Mary Ford i klassikern ”Some of These Days”.
Klassiker i annan mening Ă€r Giuseppe Verdis ”La Traviata” (”Den vilseförda”) frĂ„n 1813. Den har jag förstĂ„s sett och hört.
Jag har sett mycket mer opera Ă€n operett, men Emmerich KĂÂĄlmĂÂĄns ”Grevinnan Mariza” frĂ„n 1924 Ă€r Ă€ndĂ„ bekant för mig.
Dagens ”Evert” hade inget att göra med den stĂ€ndigt Ă„terkommande Evert Taube utan skrevs 1995 av Eddie Meduza. Fast den version Matz Stefanz med Lailaz gjorde och lĂ„g 22 veckor pĂ„ svensktoppen med 1997 Ă€r den definitiva versionen. HĂ€r fĂ„r Lennart Palm ursĂ€kta.
BĂ„de den hĂ€r lĂ„ten och ”Ska vi plocka körsbĂ€r i min trĂ€dgĂ„rd” har varit med förr i krysset. Den sistnĂ€mnda var med i Melodifestivalen 1975 och sjöngs dĂ„ av den nog annars helt bortglömda artisten Ann-Christine BĂ€rnsten.
I en annan Melodifestival, den 2014, hörde vi ”C’est la vie” med tre Ă€ldre stjĂ€rnor, Towa Carson, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson.
Jag gillar det hÀr att Anders Eldeman blandar högt och lÄgt, nÀra och fjÀrran, nytt och gammalt.
Det hör liksom till att han gör sĂ„dant som att lĂ„ta Mattias Enn sjunga Karl Gerhards ”Jag Ă€r ett bedĂ„rande barn av min tid” och sedan frĂ„gar vem som skrev melodin. Jo, Jules Sylvain.
Och sen spelar han nĂ„got som han klassar som hĂ„rdrock: ”Paradise City” med Guns N’ Roses.
NÀsta vecka fÄr vi kanske möta nÄgon Gun frÄn Dragarbrunn.
Men se pĂ„ fan: Som en alert lĂ€sare pĂ„pekar, har jag i dag glömt att redovisa, vem som sjöng ”Applause”: Lady Gaga.