Det var en gång en kung, som hade tre söner.
Två av dem var kloka och förståndiga, men den tredje sade inte mycket han.
Han ansågs lite knepig, och kallades för “Dummerjöns”.
När kungen hade blivit gammal och svag, och började tänka på slutet så visste han inte vilken av sönerna som skulle få ärva riket efter honom.
Då sade han till dem:
- Dra ut i världen ! Den som kommer hem med den finaste mattan åt mig, skall bli kung efter min död.
Och för att det inte skulle bli någon strid emellan dem, så tog kungen dem med sig ut, ställde sig framför slottet, blåste upp tre fjädrar i luften, och sade:
- Som de flyger, skall ni vandra !
Den första fjädern flög åt öster, och den andra åt väster.
Men den tredje fjädern for rakt fram, bara ett litet stycke, – och så föll den till marken.
Den äldste sonen gick åt höger och den andre åt vänster, och de skrattade åt Dummerjöns, som måste stanna där den tredje fjädern hade fallit ned.
Dummerjöns satte sig på marken, och var bedrövad.
Så upptäckte han plötsligt att bredvid fjädern, fanns det en lucka.
Han lyfte på den, såg där en trappa, och steg ned.
Så kom han till en dörr, knackade på, och hörde hur någon ropade där inne:
“Lilla gröna mö,
hoppetossa min,
hoppetossas hund,
hoppa ut och in !
Säg mig strax på stund,
vem som står vid dörren min !
Dörren öppnades, och Dummerjöns såg en stor, tjock padda sitta där inne, med en mängd små paddor omkring sig.
Den tjocka paddan frågade vad Dummerjöns ville, och han svarade:
- Jag skulle gärna vilja ha den vackraste och finaste mattan i världen.
Då ropade den tjocka paddan på en liten groda, och sade:
Lilla gröna mö,
hoppetossa min,
hoppetossas hund,
hoppa ut och in !
Hoppa strax på stund,
efter stora kistan min !
Den lilla grodan gick efter kistan, och den tjocka öppnade den och gav Dummerjöns en matta så fin och vacker så att ingen i världen skulle kunna väva maken till den.
Då tackade Dummerjöns, och gick upp igen.
De båda äldre bröderna trodde att den yngste inte alls skulle kunna få tag i någon matta,- så dum som de menade honom vara.
- Varför skall vi besvära oss med att leta ? sade de, tog de grova mattorna från första bästa herdehustru de mötte, och bar hem dem till kungen.
Vid samma tid så kom också Dummerjöns tillbaka med sin underbara matta.
När kungen fick se den, så häpnade han och sade:
- Om rätt skall vara rätt, så bör min yngste son ärva kungariket.
Men de båda andra sönerna lämnade fadern ingen ro.
De sade att om något fattades Dummerjöns så var det förstånd.
Inte kunde han bli kung, inte !
Så tiggde och bad de sin far om att ställa upp ett nytt villkor, och kungen sade:
- Den som ger mig den vackraste ringen, skall ärva riket !
Så tog kungen med sig sönerna ut, och blåste i väg de tre fjädrarna som sönerna skulle följa.
De två äldsta, drog åt öster och väster också den här gången, och Dummerjöns´fjäder, flög fram och föll ned bredvid luckan i marken.
Han gick då ned till den tjocka paddan igen, och sade till henne att han behövde den vackraste ringen i världen.
Hon lät genast skicka efter den stora kistan, och gav Dummerjöns en ring, som gnistrade av ädelstenar och var så vacker att ingen guldsmed på jorden skulle ha kunnat åstadkomma något liknande.
De båda bröderna skrattade åt Dummerjöns, som ville leta rätt på en guldring.
Men själva, gjorde de sig inget besvär.
Istället så drog de ut spikarna på en ring från ett gammalt vagnsnav, och gav kungen den.
Men när Dummerjöns visade sin guldring så sade fadern:
- Riket tillhör honom !.
De båda äldsta, började då att ansätta kungen, och det gjorde de ända tills han ställde upp ett tredje villkor, och sade att den skulle få riket, som förde hem den vackraste bruden.
Så blåste kungen upp fjädrarna i luften, och de flög likadant som förut.
Dummerjöns gick ned till den tjocka paddan igen och sade:
- Jag skall föra med mig hem, den vackraste kvinna som finns.
- Åh, sade paddan, den vackraste kvinnan ?
Hon står inte att få, strax på stunden, men du skall ha henne i alla fall.
Så gav hon honom en urholkad, gul rova, förspänd med sex möss.
Dummerjöns frågade i sorgsen ton:
- Vad skall jag med den ?
Paddan svarade:
- Sätt bara en av mina små paddor i den !
Dummerjöns tog en, på måfå, ur klungan, och satte henne i rovan.
Strax förvandlades hon till en underskön ung kvinna, rovan blev till en droska, och de sex mössen blev hästar.
Då kysste han flickan, och åkte i galopp med henne till kungen.
Dummerjöns bröder kom efter.
De hade inte alls gjort sig besvär med att söka efter en skön kvinna, utan de hade tagit med sig de första bondflickor de mötte.
När kungen såg brudarna så sade han:
- Den yngste skall få riket efter min död.
Men de båda äldsta, tutade konungens öron fulla med sitt tjat.
- Vi kan inte gå med på att Dummerjöns blir kung ! Sade de.
Och de krävde att den skulle få företrädet, vars hustru kunde hoppa igenom en ring, som hängde mitt i salen.
De tänkte:
- Bondflickorna kan det säkert, de är ju starka, men den fina fröken förgås nog på kuppen…
Den gamle kungen gick med också på detta.
Så hoppade de äldsta sönernas hustrur genom ringen, men de bar sig så klumpigt åt, att de bröt sina grova armar och ben.
Sedan hoppade den sköna, unga damen som Dummerjöns hade fört hem, och hon gjorde det så lätt som ett rådjur.
Nu var det slut på allt motstånd.
Dummerjöns fick kronan, och han regerade klokt och förståndigt i många år.
Så var sagan slut
Information om sagan
Den här tyska folksagan,- “De tre fjädrarna”, eller som den heter på tyska,- “Die drei Federn”, var publicerad för första gången i den andra utgåvan av bröderna Grimms sagoantologi Kinder- und Hausmärchen ( På svenska: “Bröderna Grimms sagor”), år 1819.
Sagan har fått klassifikationen Aarne/Thompson 402, och sagan fanns med som nummer 63 i KHM, utgåva två.