Kokt Hans o Greta.nu – gamla måttenheter !

.

(Du kan klicka på rubrikerna för att få större text)

.

Finger →

(=Fingerbredd)

Detta längdmått motsvarade kanhända bredden på ett långfinger och var en sextondels fot långt, det vill säga 1,855 centimeter.

Indelningen lånades från den romerska foten som delades in i 16 fingrar (digiti) och i 12 tummar (unciae).

Längdmåttet Finger kallades även ”Fingerbredd”.

 Längdmåttet fingerbredd skulle mätas på bredden över långfingret

 

Handsbredd →

(=Palm)

Handsbredden som var ett vanligt ungefärligt längdmått, motsvarade 4 fingerbredder och man brukade vanligtvis räkna om handsbredden till mellan 7,4 och 10 centimeter (= cirka 4 tum, det vill säga en knapp decimeter).

Måttet skulle beräknas på bredden av handen – endera där fingrarna börjar eller också rakt över fingrarna.

Handsbredd, som ibland även benämndes tvärhand, var en sjättedels aln brett och måttet användes bland annat till att mäta tjockleken på isar och djupet på jordlager.

 Breddmåttet Handsbredd, eller Palm, skulle mätas rakt över fingrarna eller också där fingrarna börjar

 

Tum (ca 2,5 cm) →

Är ett gammalt svenskt längdmått som mellan åren 1665 och 1855 även hette Verktum.

En ”Verktum” motsvarade en tolftedels fot, det vill säga 2,4742 centimeter.

Efter decimalsystemets inträde år 1855, kallades tummen istället för Decimaltum.

En ”Decimaltum” motsvarade en tiondels fot, det vill säga 2,969 centimeter.

Det engelska tummåttet, vilket heter inch och är 2,54 centimeter långt, användes förr i Sverige då man mätte längden på virke, skruv och spik, men nu förtiden använder man oftast millimeter inom snickeribranschen.

Numera använder man det internationella tummåttet (betecknas ”in”) när man mäter storleken på bildskärmar, - exempelvis TV-apparater, datorer, smartphones och surfplattor.

I dessa fall ska man mäta diagonalt (tvärs över) skärmen.

Ordet ”tum” härstammar förmodligen från att måttet skulle vara lika brett som en manstumme:

Den gamla längdenheten tum skulle representera bredden av en manstumme

 

 

Aln →

(Betyder ungefär = ”underarm”, ”underarmsmått”)

Måttet aln var ett populärt skräddarmått och från början skulle alnen visa på längden mellan armbågen och lillfingerspetsarna.

Efter år 1605 var längdmåttet aln 0,5938 meter (59,38 centimeter, = 2 fot, = 4 kvarter, = 24 verktum).

Alnen kallades för ”Rydaholmsalnen” efter likaren (riktmåttet) i Rydaholms kyrka i Småland.

Rydaholmsalnen som har anor ända från medeltiden, blev alltså riksstandarden och längdmåttet fanns förvarat på utsidan av Stockholms rådhus och kallades då ”Stockholmsalnen”.

Det fanns dock lokala varianter av alnen och exempelvis i Östergötland och kring sjön Mälaren var alnen istället 0,56 meter lång.

- I Västergötland var den 0,64 meter lång.

Alnen började att försvinna som längdmått vid decimalindelningen år 1855 och togs formellt ur bruk då metersystemet trädde i kraft år 1878.

Dock användes alnen ibland i en övergångsperiod på cirka elva år, fram till år 1889, då metersystemet juridiskt togs i bruk.

Själva den äldre mätstickan som många skräddare använde, kallades för ”aln”, ” alnkäpp” eller ”alnsticka”.

Dagens skoaffärer använder dock fortfarande alnstickor/alnmått för att mäta storleken på kundernas fötter.

Gamla tiders dödgrävare (kyrkogårdspersonal) använde ofta måttet aln för att veta hur djupt ned de skulle placera kistan i jorden.

(Den norsk-danska alnen var lite längre, cirka 0,628 meter.)

Alnmåttet var från början ett mått mellan armbågen och lillfingerspetsen 

 

Stång →

Det gamla längdmåttet stång var 10 fot, = 100 decimaltum, = 120 verktum, vilket med dagens mått motsvarar cirka 2,969 meter.

Lokala varianter har funnits av detta längdmått.

 

Näverskomil →

Detta gamla längdmått angav hur långt man kunde gå i ett par näverskor innan de blev utslitna.

Man har kommit fram till att näverskorna höll cirka 6 fjärdingsväg, alltså cirka 16000 meter ( 1,6 mil).

Näverskor användes i Finland och Sverige, särskilt under kolmilornas tid.

- Näverskorna stod nämligen emot värmen bra och därför kunde kolarna bära dessa då de svedde.

 

Kvarter →

(Med betoning på andra stavelsen, ”e” / ursprungligen = ”En fjärdedel av ett mått”)

Detta längdmått var en kvarts aln långt, alltså 14,84 centimeter.

I modern tid använder vi ordet kvarter för att beskriva någonting som finns inom en ruta, exempelvis en tomt (markdel).

- Med kvarter kan också menas ”stadsdel”.

 

Rev →

En rev är en gammal svensk längdenhet som enligt 1855 års decimalsystem motsvarade 10 stänger = 100 fot = 1000 tum, det vill säga 29,69 meter.

- En rev var även ett mätsnöre som alltså var 29,69 meter långt.

Mätsnöret ersattes under senare tid av en mätkedja.

 

Snöre →

Ett Snöre är ett gammalt längdmått som har flera olika härkomster, men som även användes i Sverige.

Det svenska snöret var drygt fem meter långt.

Det engelska snöret (‘Somerset Rope’) var 6,096 meter (20 Feet) och det grekisk-romerska snöret motsvarade mellan fem och tjugo kilometer.

 

Kavle →

En kavle är en historisk svensk enhet som motsvarade cirka 3,5 decimeter (35 cm).

Revkarlarna (lantmätarna) i Dalarna, använde förr en mätstång som var 6 alnar lång och som var uppdelad i, först 9, men senare 10 kavlar, à 3,5 decimeter vardera.

 

Rod →

Var en gammal längdenhet, vilken var drygt fem meter lång (5,0292 meter).

Roden motsvarade 1/320 engelsk mil.

 

Lantmil →

Detta är den gamla svenska milen.

Lantmilen, som också kallades ”landsvägsmil” eller endast ”mil”, motsvarade 6000 famnar = 18000 alnar, = 36000 fot, = 4 fjärdingsväg, vilket är lika mycket som 10688,54 nuvarande meter (= 1,07 nuvarande mil).

 

Fjärding →

(Betyder ”En fjärdedel”)

Är ett gammalt svenskt mått, som användes i många olika situationer.

- Som längdmått användes det för att beskriva en fjärdedels gammal mil, vilket då motsvarade 9000 fot, det vill säga 2672 meter (Fjärdingsväg).

Fjärdingen har också använts som volymmått:

För våta varor var en fjärding, enligt 1739 års förordning, en fjärdedels tunna, innehållande 48 kannor, vilket innebär att en fjärding var 12 kannor, det vill säga 31,4 liter.

För torra varor var en fjärding, enligt 1655 års plakat, en fjärdedel av en halvtunna (en spann), vilket innebar att en fjärding motsvarade 18,3 liter.

Man sade att en fjärding innehöll 4 kappar, det vill säga, 7 kannor.

Fjärdingen har också använts som viktmått på 1600-talet och då motsvarade fjärdingen en fjärdedels skålpund, det vill säga cirka 106 gram.

 

Sträng (garnenhet) →

En sträng var en måttenhet för lingarn som motsvarade 16 pasmor, à 250 alnar, = 2375,23 meter lingarn (= 2,4 kilometer).

Bomulls-, filt-, och klädesgarn mättes istället i härvor.

 

Härva (garnenhet) →

Namnet kommer från ”garnhärva”, det vill säga att man lindar garn ett visst antal varv i en garnställning.

Garnhärvan brukar vara indelad i pasmor eller i bund.

År 1739 bestämdes det att en härva skulle motsvara 16 knäpp linnegarn, alternativt 12 knäpp garn av något annat material, plus att varje knäpp skulle innehålla 100 trådar och ha en omkrets på 1,5 aln.

- Detta blir alltså 1500 alnar tråd = 890,7 meter.

Men i själva verket innehöll en knäpp vanligtvis 60 trådar.

 

Tex → 

Den äldre viktenheten Tex, användes för att mäta massan på tågvirke, fiberkabel och för att mäta garns tjocklek och vikt.

I viktsystemet Tex, mättes massan i gram per 1000 meter enkelt lingarn.

Det förekom även decitex (dtex), millitex (mtex), och kilotex (ktex).

I den närbesläktade viktenheten Denier (förkortning: ”den”) angavs massan istället i gram per 9000 meter enkelt garn.

 

 .

.

Kabellängd (gammal enhet till sjöss) →

Kabellängden var ett gammalt svenskt längdmått som användes för att mäta avstånd på sjön.

Det motsvarade först 100 famnar = 178 meter.

Men under senare år ändrades kabellängden till att motsvara en tiondels sjömil (nautisk mil) = det vill säga, cirka 185 meter.

 

Palm →

(=Handsbredd)

Var en gammal svensk måttenhet som man använde för att mäta omkretsen på master och tjockleken på timmer som man skulle tillverka master av.

Men under 1600-talet användes måttenheten palm även för att mäta höjden på hästar.

En palm motsvarade 8 eller 9 centimeter, det vill säga en knapp decimeter.

 

Gran →

Gran var ett längdmått som motsvarade 10 skrupler, = en tiondels linje, det vill säga = 0,297 millimeter.

Ordet kommer eventuellt från latinets granum, vilket betyder gryn.

 

Linje →

En linje motsvarade En tiondels decimaltum, det vill säga = cirka 2,97 millimeter.

Innan decimalindelningen år 1855, var linjen istället En tolftedels verktum lång, det vill säga 2,062 millimeter.

Men i skrädderibranschen motsvarade linjen istället en fyrtiondels engelsk tum.

Under många år graderade man gängningen på fotogenlampsbrännare i linjer.

 

Skrupel →

var en enhet som man använde, dels som medicinalvikt och då motsvarade en skrupel 1,237 gram.

Men skrupeln var också det gamla decimalsystemets allra minsta längdenhet, det vill säga en tusendels (0,001) decimaltum = cirka 0,02969 millimeter.

 

Uns →

(ungefär = ”En tumme stort”)

Unset är en gammal svensk viktenhet som användes mycket på apoteken, men även när man handlade med ädelmetaller.

Det var också vanligt att man mätte upp andra varor som var i lösvikt, exempelvis kryddor och snus, med viktenheten uns.

Det allmänna unset motsvarade 28 gram. Men när man använde det som medicinalvikt, var det 29,69 gram tungt.

Som vikt på guld, var unset 27,9 gram och som vikt på silver motsvarade det 26,3 gram.

Unset är hämtat från den romerska enheten uncia som betyder tumme och som vägde 27,3 gram.

 

Krympaln →

Detta mått använde man i väverier och i gjuterier och krympalnen var större än den vanliga alnen, vilken var cirka 0,5938 meter lång.

Man ville nämligen väga in krympmånen för vävar och gjutgods.

- Väven krympte när den tvättades och så gjorde också gjutgodset när det kallnade.

 

Skinnaraln →

Denna måttsticka användes av skinnskräddarna i Malung, de så kallade ”Malungsskinnarna”, när de sydde fårskinnspälsar och fällar hemma hos beställarna.

En skinnaraln bestod av 6 kvarter, det vill säga 1,5 alnar, vilket med dagens mått motsvarar en knapp meter.

 

Musköthåll →

Var en längdenhet som förekom på 16- och 1700-talen och motsvarade hur långt handeldvapnet Musköt kunde skjuta.

Ett musköthåll var 300 steg, à 2,5 fot, det vill säga cirka 225 meter.

 

Steg →

Var ett längdmått som motsvarade cirka 90 centimeter, det vill säga hälften av en famn.

 

Spann →

(”Ryms mellan tumme och pekfinger”)

Spannen var ett längdmått och ett volymmått.

Som längdmått användes det i södra Sverige då man mätte slipstenar och kvarnstenar.

Ett litet spann, motsvarade längden mellan tummen och pekfingret när man spärrade ut fingrarna,

- alternativt mellan tummen och lillfingret, med lut spärrade fingrar.

Det förekom även stort spann, vilket var avståndet mellan tumme och långfinger, då man spärrade ut handen.

Ett spann motsvarade en fjärdedels aln, det vill säga cirka 15 centimeter.

Som volymmått användes spannen när man mätte upp torra varor, exempelvis spannmål.

 

Kanna →

En kanna var ett äldre rymdmått som innehöll cirka 2,62 liter. 

Man använde måttenheten kanna både till våta och torra varor.

Andra likvärdiga mått var måttet ankare, som var cirka sexton (16) kannor stort och innehöll cirka 42 liter och måttet kvarter, vilket motsvarade ungefär en tiondels (1/10) kanna.

 

Knogmål →

Detta längdmått motsvarade längden på ett lillfinger, det vill säga cirka en sjättedels fot, = cirka 4,95 centimeter och måttet användes förr när man stickade.

Längdmåttet knogmål skulle illustrera längden på ett lillfinger

 

Rast →

Detta är ett längdmått som om möjligt härstammar från ännu längre tillbaka än medeltiden.

En rast kom att ersättas av vår mil och var drygt 5 kilometer lång.

 

Kilopond och Dyn →

Kilopond och Dyn är två äldre svenska enheter som man mätte kraft i.

Nuförtiden mäter man oftast kraft i enheten newton (N).

 

Geiger (g) →

Var, tillsammans med enheten Rad, en gammal måttenhet för att mäta joniserande strålning.

Numera mäter man istället joniserande strålning i Becquerel.

Geiger (Hans) hette mannen som tillsammans med kollegan Walther Müller, utvecklade den så kallade Geiger-Müllermätaren.

 

Famn →

En famn är en gammal svensk måttenhet som ursprungligen var avståndet mellan fingerspetsarna, då man höll armarna utsträckta rakt ut från kroppen.

Men famnen ändrades på 1730-talet, till att bli ett fastställt mått.

Det fanns även ett redskap, en så kallad ”famnstake”, med vilken man mätte ut hur många tunnland en viss yta höll.

Måttenheten famn har bland annat använts som längdmått, ytmått, volymenhet, och för att mäta mängden ved.

Som längdenhet, var famnen 3 alnar, = 6 fot, = 72 verktum, = cirka 1, 7814 meter (ca 180 cm).

- I Norrland användes ibland ett famnmått, som var 3,5 alnar, = cirka 2,8 meter.

Man använde ofta måttet famn för att mäta hur djupt ned i marken man skulle gräva.

Som ytmått, så kallat areellt mått, kallades famnen för ”kvadratfamn”, och var cirka 2,953 kvadratmeter.

Som volymenhet, kallades famnen för ”kubikfamn”, och var cirka 5,65 kubikmeter.

Som mått på mängden ved, användes en 3 alnar hög, och 4 alnar lång trave som mått, och en famn blev då cirka 3 till 4 kubikmeter ved (Ibland angiven som 3,7 kubikmeter virke).

Exempelvis i England, har man en motsvarighet till vår famn och där kallas den Fathom och är 6 engelska fot lång, det vill säga 1,8288 meter.

 

Fot →

Från början var måttet fot ett naturmått, men år 1739 fastställdes det att foten skulle vara 10 decimaltum lång, där en tum skulle vara 10 linjer, alltså skulle foten vara 29,69 centimeter.

En fot var hälften av en aln.

Fot har även använts som ett ytmått och kallades då ”kvadratfot” och var cirka 0,08815 kvadratmeter.

Foten som volymenhet, kallades för ”kubikfot” och var cirka 0,02617 kubikmeter.

I hantverksbranschen delar man in foten i 2 kvarter, = 12 verktum, och tummen i halvor, fjärdedelar, och åttondelar.

I samband med virke, används i Sverige den engelska foten, som är 30,48 centimeter.

 

Specialmått som ofta användes vid bakning/matlagning förr:

Kvintin, Lod, Skålpund, Jungfru, Stop, Kappe, Skäppa, Korn, och Ort.

 

SLUT
.
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR

.

(Fakta hämtade från uppslagsverken Prismas uppslagsbok, Bonniers uppslagsbok i färg, Illustrerad svensk ordbok, och Norstedts PLUS.)

 

 

Hittar DU faktafel i den här listan ? – Kommentera HÄR

.

Kommer DU på fler äldre mått, så kan du skriva dem HÄR

 

 

.

Andra läser också:

.

.