.
“Le cygne” – sonett av Stéphane Mallarmé
.
Den jungfruliga, den livliga och den vackra dagen skall den för oss, med ett berusat vingslag, riva upp denna hårda glömda sjö, som under rimfrosten, den genomskinliga glaciären av flykter som inte flytt, plågar !
.
En svan från fordom, minns att det är han, praktfull, men som utan hopp, söker befria sig själv, för att inte ha besjungit den trakt där han skulle kunna leva, när ledan vid den sterila vintern har strålat.
.
Hela hans hals, skall skaka av sig denna vita dödskamp, ålagd av rymden på denna fågel som förnekar den, men inte fasan för marken, i vilken hans fjäderskrud är fångad.
.
Skuggbild som hans rena glans anvisar till denna plats, han gör sig orörlig i den kalla dröm av förakt, som Svanen ikläder sig i den lönlösa landsförvisningen.
.
(Skriven av Stéphane Mallarmé, publicerad år 1885.)
.
.
Sonetten på franska:
.
Le vierge, le vivace et lebel aujourd´hui
Va-t-il nous déchirer avec un coup d´aile ivre
Ce lac dur oublie que hante sous le givre
Le transparent glacier des vols qui n´ont pas fui !
.
Un cygne d´autrefois se souvient que c´est lui
Magnifique mais qui sans espoir se délivre
Pour n´avoir pas chanté la région où vivre
Quand du stérile hiver a resplendi l´ennui.
.
Tout son col secouera cette blanche agonie
Par l´espace infligée à l´oiseau qui le nie,
Mais non l´horreur du sol où le plumage est pris.
.
Fantôme qu´à ce lieu son pur éclat assigne,
Il s immobilise au songe froid de mépris
Que vêt parmi l´exil inutile le Cygne.
.
Fin
.
.
.
.