.
.
Älskade och ljuva bild,
faller du från himlabågen
som en dagg på ängen spilld ?
Blir din levnad blid och mild -
eller skall du vagga vild,
som en rosenknopp på vågen ?
.
Gråter du, min pärla kär,
dina runda kinder våta ?
Vid din moders barm dig när,
där du glömmer ditt besvär,
världen ej så rolig är -
alltid får du tid att gråta.
.
Så, seså, du sover re´n,
och din mun åt drömmen myser;
synd, som kommit en och en,
gjort mitt stackars hjärta men,
därför ser jag ej det sken,
som din oskuldsdröm belyser.
.
Var välkommen, lilla skatt,
hit på livets båda strömmar,
dem vi kalla gråt och skratt;
Vilken än som får dig fatt -
när du slumrar som i natt,
dröm beständigt oskuldsdrömmar.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.