Att jag älskar åska är sedan gammalt. Min familj vet det, liksom mina vänner och de flesta av mina kollegor.
Idag stannade jag kvar på jobbet efter att min arbetstid var slut. Jag hade några samtal att ringa och några uppgifter att kontrollera. På avstånd hördes små muller av åska men det syntes inga blixtar och det föll bara ett lätt duggregn.
SÃ¥ plingade det till i telefonen.
Det var S som meddelade om vad som pågick i Norrköping.Hon skickade även en mullrande film.
Pling igen.
Före detta kollegan och numera vännen A skickade en film.
Pling igen.
Vännen M i Blacka informerade att det åskade även där.Fick en avisering från fb.
Det var kollegan och spårvagnskompisen A som hörde av sig.Men i Finspång kan man inte direkt säga att det var något åskväder.
Precis när bussen kom som kom det dock en ordentlig knall. Då var det så dags. Det regnade en del under bussresan mot Norrköping men det var rätt tydligt att jag åkte åt fel håll. När jag kom till Norrköping hade det spruckit upp i molntäcket, solens strålar tog sig ner till marken och regnet hade slutat. Jag kom hem till lägenheten och började äta min kycklingsallad. Helt ärligt kändes det som att vädergudarna motarbetade mig rätt ordentligt.
Så tyckte jag att det var något som blixtrade till.
Och dra mig på en drög baklänges. Åskan hade kommit tillbaka!
Det är en lång film men jag lyckade fånga många snygga blixnedslag! Men nog var det här ett litet märkligt åskväder. Många tydliga blixnedslag men mullret tog lång tid på sig och var väldigt dovt och långt borta. Det regnade nästan inget alls. Däremot blåste det en hel del.
När jag började skriva det här inlägget hörde vännen M i Täby av sig.
Gissa vad som hände där.Hon skickade en härlig film på blixtar i mörkret.
Två saker har jag insett ikväll. Jag har underbara människor i min närhet som verkligen förstått min kärlek till åska. Och jag umgås med många A och M.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak