Välkommen till KyrkoBloggen
Idag har vi varit på visning av Lunds domkyrkan, en minst sagt pampig romansk katedral.
Igår gick vi runt kyrkan på utsida, den är verkligen stor. Nästan så att den känns för stor för Lund där allt annat är så litet. Nästan.
Vi står i mittskeppet, där allmänheten fick vara förr. Vid trappan där framme fanns det tidigare en mur och på andra sidan av den var prästernas del. Muren revs på 1800-talet och då byggdes trappan.
Motivet på den stora mosaiken vid taket och motiven i altarskåpet utspelar sig i himlen då bakgrunden är i guld. Sånt har jag lärt mig idag. Det mörkbruna på båda sidor är korstolar. Där satt förr prästerna när det var gudstjänst. När kyrkan renoverats har korstolarna flyttats och då har man hittat lappar från 1300-, 1400- och 1500-talen. Tänk att där satt de, prästerna, och skrev lappar under gudsttjänsterna. Lappar som de tappade.
Nere i kryptan finns många pelare och de har olika mönster. När solljuset träffar pelarna skapas en optisk illusion som gör att pelarna ser ut att vara instabila eller sväva. Det hade varit häftigt att se det på riktigt.
På en av pelarna finns jätten Finn.
Det astronomiska uret. Man tror att det är från 1420-talet. Den visar tiden, datum, zodiaken, månens faser samt när solen går upp och ner (i Lund). Imponerande konstruktion.
Uret spelar och då hörs julpsalmen In dulci jubilo. Sex figurer i trä (de tre vise männen och deras tjänare) åker förbi jungfru Maria och Jesusbarnet och niger för dem.
Vi var i kyrkan någon timme men man skulle kunna gå runt en hel dag och bara njuta och studera detaljer.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak