VĂ€lkommen till JulBloggen
Tomten av Victor Rydberg
Midvinternattens köld Àr hÄrd,
stjÀrnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gÄrd
djupt under midnattstimma.
MĂ„nen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit pÄ fur och gran,
snön lyser vit pÄ taken.
Endast tomten Àr vaken.
StÄr dÀr sÄ grÄ vid ladgÄrdsdörr,
grÄ mot den vita driva,
tittar, som mÄnga vintrar förr,
upp emot mÄnens skiva,
tittar mot skogen, dÀr gran och fur
drar kring gÄrden sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lÀr bÄta,
över en underlig gÄta.
För sin hand genom skÀgg och hÄr,
skakar huvud och hÀtta ---
ûnej, den gÄtan Àr alltför svÄr,
nej, jag gissar ej dettaĂ» ---
slÄr, som han plÀgar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
gÄr att ordna och pyssla,
gÄr att sköta sin syssla.
GĂ„r till visthus och redskapshus,
kÀnner pÄ alla lÄsen ---
korna drömma vid mÄnens ljus
sommardrömmar i bÄsen;
glömsk av sele och pisk och töm
PÄlle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
GÄr till stÀngslet för lamm och fÄr,
ser, hur de sova dÀr inne;
gÄr till hönsen, dÀr tuppen stÄr
stolt pÄ sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mÄr gott,
vaknar och viftar svansen smÄtt,
Karo sin tomte kÀnner,
de Àro gode vÀnner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kÀra,
lÀnge och vÀl han mÀrkt, att de
hÄlla hans flit i Àra;
barnens kammar han sen pÄ tÄ
nalkas att se de söta smÄ,
ingen mÄ det förtycka:
det Àr hans största lycka.
SĂ„ har han sett dem, far och son,
ren genom mÄnga leder
slumra som barn; men varifrÄn
kommo de vÀl hit neder?
SlÀkte följde pÄ slÀkte snart,
blomstrade, Ă„ldrades, gick --- men vart?
GÄtan, som icke lÄter
gissa sig, kom sÄ Äter!
Tomten vandrar till ladans loft:
dÀr har han bo och fÀste
högt pÄ skullen i höets doft,
nÀra vid svalans nÀste;
nu Àr vÀl svalans boning tom,
men till vÄren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin nÀpna maka.
DĂ„ har hon alltid att kvittra om
mÄnget ett fÀrdeminne,
intet likvÀl om gÄtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vÀgg
lyser mÄnen pÄ gubbens skÀgg,
strimman pÄ skÀgget blÀnker,
tomten grubblar och tÀnker.
Tyst Àr skogen och nejden all,
livet dÀr ute Àr fruset,
blott frÄn fjÀrran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthÀn den skall fara,
undrar, var kÀllan mÄ vara.
Midvinternattens köld Àr hÄrd,
stjÀrnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gÄrd
gott intill morgontimma.
MÄnen sÀnker sin tysta ban,
snön lyser vit pÄ fur och gran,
snön lyser vit pÄ taken.
Endast tomten Àr vaken.
**********************VARNING*********************
HĂ€r kommer en lite blodigare dikt med tomtar
Midvinternattens köld Àr svÄr,
tio smÄ nissar i djupsnö gÄr.
RÀvsax gömd under tÀcke vitt,
knipsas Nisse av pÄ mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.
Nio smÄ nissar i midnattstimma,
traskar fram i mÄnljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt nÀste,
istapp faller tyst frÄn fÀste.
Nisse spetsas utav tappen.
Tomte ligger död pÄ trappen.
Utan för stÄr gröten och Ängar,
Ätta nissars intresse den fÄngar.
Under stigande hunger faten de nalkar,
en stackars tomte pÄ kanten halkar.
Han kippar och han kÀmpar, han svettas sig blöt
men sjunker likvÀl i kvicksandslik gröt.
MĂ„nga springor stugan har,
dÀr sju smÄ tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand,
suger Misse bort frÄn tand.
Sex mÄ nissar mot julbord ila,
snabbt de uppför bordsben kila.
NÀr sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedÄt rasar.
Faller nedÄt likt ett lod,
mattan fÀrgas röd av tomteblod.
Tomtar fem i vÀldig iver,
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar pÄ sitt skÀgg,
faller rÀtt pÄ knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsallaten.
Fyra nissar har festat pÄ sill
och nu de törsten slÀcka vill
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt skÄllad mandel faller hans skinn av.
Tre smÄ nissar i granen svingar,
mellan ljus och Ànglavingar.
Nisse sig för nÀra vÄga,
strax han stÄr i ljusan lÄga.
Doftar snart likt vidbrÀnd stek,
Ängrar dÄ sin ystra lek.
TvÄ smÄ tomtar omkring sig tittar,
dÄ en smÀllkaramell de hittar.
Nisse ner pÄ den dÄ hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, pÄ golv och pÄ gardin med frans,
finns nu nisses hjÀrnsubstans.
Husbonn stiger upp om natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krÀmig vÄffla.
Snön ligger vit lite hÀr och var,
inte en djÀvla tomte finns kvar!
**********************VARNING*********************Nu blir det nasty tomtedikt.
Midvinternattens köld Àr hÄrd, stjÀrnorna gnistra och glimma.
Ulla ligger i enslig gÄrd och har smekt sig sjÀlv i en timma.
Tomten smyger sÄ tyst pÄ tÄ
in till Ulla och tÀnker sÄ
Hon Àr nog tÀmligen slapp
men detta fÄr bli min julklapp.
DĂ„ mĂ€rker tomten att just breveĂąâŹâą, ligger maken Oskar sovande.
Tomten funderar Vad skall nu ske, det hÀr verkar inte lovande.
Efter en stund han tar sitt beslut
han skall chansa och fÄ sig ett skjut.
Han börjar sÄ sakteliga,
att denna husmor bestiga
Ulla pÄ rygg njuter sÄ lÀtt, och börjar att stöna och tjuta.
Oskar vaknar med morgonspett och vill vara med och njuta.
Efter en akt pÄ tre man hand
drömde de sött om vinterland.
Snön ligger vit pÄ taken
Tomten Àr kladdig om baken.
Modo vÄrt HjÀrtelagSverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack Free Dawit Isaak