Jag kan bli väldigt fascinerad av smuts.
Ibland när jag tvättar händerna kan jag liksom krama ut dem mot handfatet för att se hur smutsigt vattnet som kommer ifrån dem är. Eller när jag tar en fuktig bomullsrondell och stryker den över ansiktet för att se hur skitig den blir.
Nyss var jag nere i tvättstuga, passar på att tvätta sådant som oftast blir över eller som inte hinns med. Nu var det jeansväskan som skulle tvättas för första gången på många år. Det tog lite tid där nere, torktumlaren var inte klar och tvätt skulle hängas, så jag var kvar när första tvättvattnet tömdes och jag passade på att titta hur skitigt det var. Och skitigt var det!
Vet inte om den här fascinationen av smuts är något jag ska oroa mig över. Eller är det kanske vetskapen över hur rent det blir när smutsen väl är borta jag roas av?
Lite renare ser det allt ut som att väskan blev i alla fall, det var ju för väl.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak