Det här är en bild på mormor som jag fullkomligt älskar. Den säger så mycket om vem och hur hon var. Hon skulle ha fyllt 97 idag och jag tycker att den här dagen är lika jobbig nu som när hon gick bort för sex år sedan.Hon var bäst. Så snäll, omtänksam, rolig, varm, empatiskt. Säg vilket superlativ du vill, det hade stämt in på henne.
Bara en sån sak som när hon fick hörapparat. Jag visste inte om att hon skulle få det. När jag kom till stugan för att hälsa på är bland det första hon gör att peka på örat och säga, Har du sett det här. Jodå, där satt en blingad hörapparat. För det var väl lika bra att ta en som var lite snygg nu när hon ändå skulle ha en.
Varje sommar bodde mormor i stugan som hon och morfar byggt. Det var hennes oas. När hon levde var det bara en sommar jag inte sov över minst en natt hos henne i stugan. Den hösten kändes det hela tiden som att något saknades så det blev bara en stuglös sommar. Känslan att vara i stugan. Det var nog min oas med. Bara en sån sak som att när vi åt surströmming där och löken tog slut, då var det bara att gå ner till grönsakslandet och hämta en ny lök. För att inte tala om när regnet slog mot plåttaket. Älskade det ljudet.
I vilket fall. Grattis på födelsedagen älskade mormor, är säker på att du blir ordentligt firad där du är.
#Blogg100
56/100
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
