De senaste dagarna har jag upplevt en livskvalitet jag bara drömt om.
Efter 15 års pendlande från södra till norra Stockholm har jag plötsligt fått 5 minuter till och 10 minuter från jobbet. Jag räknade ut att jag de senaste 15 åren tillbringat 375 dygn för att ta mig till och från jobbet. Det är mer än 1 år av mitt liv som jag tillbringat på resande fot. 15 timmar i veckan, 40 veckor om året i 15 år blir 9000 timmar.
När jag flyttade från Järfälla till södra Stockholm så var det en självklarhet för mig. Det var en förutsättning för att jag skulle kunna ha mina stora barn varannan vecka eftersom de gick i skola där. Jag har sakta anpassat mig till pendlandet och inte funderat så mycket över vad det innebar i praktiken. Att kunna ha barnen varannan vecka var viktigare än allt annat.
När min son flyttade hemifrån och min äldsta dotter började på gymnasiet i norra Stockholm började jag och min fru prata om att flytta tillbaka till Järfälla. Ett drygt år senare sitter vi i vår nya lägenhet. Det enda vi inte har gjort är att sätta upp tavlor, men det ska vi vänta med tills vi är säkra på att vi möblerat som vi vill ha det.
Min yngsta dotter har nu gått nästan 2 veckor på sin nya skola och hon trivs alldeles utmärkt. Hugo, vår hund, blev 6 månader samma dag som vi flyttade hit. Även han har acklimatiserat sig till Järfälla och tillsammans har vi hittat många fina promenadstråk i närområdet.
Jag hade inte kunnat föreställa mig hur skönt det är att cykla till och från jobbet, eller att kunna cykla mellan kyrkorna i Järfälla. (Det hade jag självklart kunnat göra även tidigare, men tanken har aldrig slagit mig eftersom jag planerat alla mina aktiviteter efter rusningstrafiken.)
Tidigt i morse, cyklade jag till Maria kyrka, där jag har mitt kontor. Efter några timmars arbete cyklade jag till Viksjö kyrka för ett samtal innan jag cyklade tillbaka till Maria kyrka för att äta lunch på vårt diakonala center. I eftermiddags cyklade jag hem och bytte om innan jag cyklade till Järfälla kyrka för att leda en veckomässa. På vägen stannade jag och handlade hundmat som gott och väl fick plats i min cykelväska.
Varje dag sparar jag ett par timmars pendlingstid som jag kan ägna åt familjen och Hugo. Dessutom är det betydligt enklare att planera mina uppdrag. Jag behöver inte längre ta hänsyn till Stockholms trafik och räkna med alla eventualiteter som kan inträffa när man pendlar.
Mitt liv har plötsligt fått en helt annan kvalitet. Livskvalitet...