Allt vi ser, hör och lÀser Àr föremÄl för vÄra tolkningar.
I bÀsta fall Àr vÄr tolkning ett medvetet val som bygger pÄ vÄra kunskaper och erfarenheter men Àven pÄ nÄgon form av ideologi eller livshÄllning.
I vÀrsta fall Àr vÄra tolkningar omedvetna som utgÄr frÄn vÄra förutfattade meningar, fördomar, kÀnslor och negativa erfarenheter av liknande hÀndelser eller situationer.
Martin Luther sa att vi ska tolka saker till det bÀsta. I detta ligger att en tolkning mÄste vara medveten annars Àr det omöjligt att tolka nÄgot till det bÀsta. Jag mÄste ocksÄ vara öppen och nyfiken sÄ att jag kan se olika alternativ och framför allt mÄste jag möta saker och personer med respekt sÄ att jag kan se saken pÄ ett nytt eller annorlunda sÀtt Àn jag gjort tidigare eller först förestÀllt mig.
Vi mĂ€nniskor har en tendens att tolka saker olika beroende av vem som Ă€r avsĂ€ndare och mottagare. Ăâr jag avsĂ€ndare tolkar jag gĂ€rna till det bĂ€sta men om jag Ă€r mottagare har jag en förmĂ„ga att tolka annorlunda.
Vi har Àven drag av att tolka fragmentariskt sÄ att endast en del av det vi ser, hör eller lÀser ligger till grund för vÄra tolkningar. Beroende av vem som Àr avsÀndare eller mottagare kan detta göra att vi hamnar helt bortom det avsedda och kan fÄ svÄrt att förstÄ varandra.
Tolkningar Ă€r en viktig del i vĂ„r kommunikation med varandra. Ordvalet Ă€r endast en brĂ„kdel av vĂ„r kommunikation nĂ€r vi pratar med varandra men i skrift stĂ„r orden för en betydande del av det vi tolkar. ĂândĂ„ tolkar vi ofta in saker som aldrig sagts eller skrivits. Jag tror att det beror pĂ„ att vi tolkar in avsĂ€ndarens intentioner, fast vi egentligen inte har nĂ„gon aning om den i fall vi inte frĂ„gar.
Jag önskar att jag sjÀlv alltid kunnat följa Martin Luthers devis, men det lyckas jag inte med. Det enda sÀtt jag kommit pÄ, för att försöka bli bÀttre, Àr genom att stÀlla frÄgor för att försöka förstÄ.
NÀr jag slutar frÄga, nÀr jag slutar vilja förstÄ, dÄ Àr risken stor att jag blir fast i min egen tolkning Àven dÄ den inte Àr till det bÀsta.