17:30 I gÃ¥r kom vi ut till vÃ¥rt sommarhus i Öregrund och stannar här ungefär en vecka, alltsÃ¥ bland annat över Ã¥rsskiftet. Här ute vid kusten är det mer vinter än i Uppsala. TrädgÃ¥rden är snötäckt – dock är gÃ¥ngen upp till huset snöfri; förmodligen har vÃ¥r trädgÃ¥rdshjälpreda Henrik varit här med sin snöslunga. Men i övrigt sÃ¥g man rÃ¥djurs- oh harspÃ¥r lite varstans. Tur att vi i höstas fick höga hönsnät pÃ¥ plats runt vÃ¥ra bÃ¥da nya estniska äppelträd. Äppelskörden pÃ¥ de äldre äppelträden blev riklig, och vi har fortfarande kvar av vÃ¥ra juläpplen trots att vi har ätit egna äpplen hela hösten.
Inomhus gick det hyggligt snabbt att få upp värmen. Vi har så här års en viss grundvärme på för att slippa frysa, när vi kommer ut under vintern, och för att klara att gå och lägga oss utan att bli mänskliga istappar.
Jag sover gott i den lantliga tystnad som präglar Öregrund sÃ¥ här Ã¥rs, men givetvis tvingas en gammal man som jag att ett antal gÃ¥nger gÃ¥ upp och kissa, och dÃ¥ gäller det att komma i hÃ¥g var man är – vägen till toa här är ju inte identisk med motsvarigheten inne i stan. Men är man väl ute ur sovrummet, vägleds man ju av en viss nattbelysning. Jag hade satt väckarklockan pÃ¥ sju för att hinna göra mina morgonbestyr, bland annat koka kaffe för hela den kommande dagen, men spontanvaknade en kvart tidigare och beslöt dÃ¥ att gÃ¥ upp och ta itu med dagen.
Så i dag har jag löst krysset i relativt piggt tillstånd, även om både sämre syn och sviktande hörsel ställer till en del djävulskap.
Jag tackar Eldeman för att vi i dagens kryss slapp ologiskt sammansatta dubbelfrÃ¥gor – men är det verkligen musikkunskap att känna igen ”FÃ¥geldansen”, spelad baklänges? (Jo, jag har själv dansat den i yngre dar, vet till och med att den ursprungligen kommer frÃ¥n Schweiz.)
Till det svÃ¥ra i dag (alltsÃ¥ för mig, inte för dansbandspubliken) hörde ”Nu glittrar trädens kronor” med Elisa Lindström, som ajg veterligen aldrig har hört talas om.
Sten & Stanley känner jag i alla fall till, men jag kan inte pÃ¥minna mig att jag nÃ¥gonsin har hört deras ”Nere i hamnen”. Amerikanska The Drifters känner jag likasÃ¥ till, men jag tror att jag aldrig har hört deras original, ”Under the Boardwalk” (1964).
Jag har hygglig kunskap om barn- och ungdomsböcker, både för att jag har läst och recenserat många sådana och gett bort många till barn och barnbarn i mycket spridda åldrar. Nils Olof Franzéns böcker om Agaton Sax (sammanlagt elva
Eldeman har en viss förkärlek för musik som har blivit känd genom TV-serier, och det bereder mig ibland problem.
"TörnfÃ¥glarna” frÃ¥n 1977 har jag Ã¥tminstone sett en smula av, när den visades i TV 1983, men jag har aldrig läst den bakomliggande boken. Filmtemat, ”Anywhere the Heart Goes”, skrevs av Henry Mancini och sjöngs av hans dotter.
Ted Ström, som jag har mycket av pÃ¥ skiva, skrev musiken till filmen ”Tre kärlekar”. Den gjordes 1989 av Lars Molin, som faktiskt har varit kommunalpolitiskt aktiv (s) i Östhammar, ocksÃ¥ gjort film här i Öregrund. Vi har träffats personligen , bland annat pÃ¥ en socialdemokratisk kulturkonferens.
Magnus Uggla har jag skivor med och av, och självklart har jag ”Jag mÃ¥r illa” frÃ¥n 1989, i dag dock i Lennart Palm-tappning. Av hustrun fick jag förresten Ugglas nya bok i julklapp.
Men min musiksmak är vid – självklart gillar jag ocksÃ¥ Johann Sebastian Bach. Och inte nog med det: Jag har ocksÃ¥ Roger McGuinn spelandes Bach pÃ¥ skiva.
Rent amerikansk och dessutom rolig att lyssna pÃ¥ är Al Jolsons inspelning 1920 av George Gerswins och Irving Berlins ”Swanee” (1919).
Jag är ju i den Ã¥lder för vilken Max Hansen är en välbekant scen- och skivartist, sÃ¥ hans medverkan i Ralph Benazkys (kompositör) ”Värdshuset Vita hästen” klarade jag utan vidare, men jag strök sen den här frÃ¥gan, eftersom jag felaktigt trodde at jag hade redovisat den i bloggtexten. Hansen sjöng tillsammans med Evy Tibell ”Det mÃ¥ste vara underbart”. Tack, Hans Wikell, för pÃ¥pekandet!
Lite mer av upprepning tycker jag präglar Eldemans val av två i och för sig utmärkta kvinnliga artister.
I dag fick vi höra ”Vart du än gÃ¥r” med Lisa Nilsson.
Och sen avslutade han med Adele och ”Send My Love” frÃ¥n 2015.
Men själv väljer jag att avsluta med en i alla avseenden fantastisk maning, ””Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut.” Texten är skriven av Tove Jansson och musiken av hennes sambo, Erna Tauro. Den finns insjungen av flera olika artister, pÃ¥ flera olika sprÃ¥k, men jag undrar om inte väldigt mÃ¥nga rankar Cumulus’ insjungning frÃ¥n 1965 mycket högt.
Jo, nu har dagarna mörknat länge, timme för timme och minut för minut.
Fast hav tröst. Håll modet uppe. Nu vänder det, och det vänder mot vår.