18:35 iag förstår Anders Eldemans förklaring att vissa tidskrifter med lång pressläggningstid inte klarar att på kort tid ändra felnumreringen i melodikryssen, men varför man inte kan åtgärda problemen förrän det måste ha gått ytterligare en vecka innan felet kan åtgärdas är fortfarande lika obegripligt. Om SR skickade korrekta kryss till de tidningar som trycks natten före lördag, skulle de ju lätt kunna byta till rätt utformning.
Jag tyckte också att hans anvisningar om de i dagens kryss många omnumreringarna plus tillägg av ett borttappat frågenummer lämnade ganska mycket övrigt att önska. Så jag skrev ner större delen av svaren tillsammans med frågorna och lokaliserade sen först efter kryssets slut, var de här svaren skulle in i krysset.
Och att dÃ¥ dessutom fÃ¥ en dubbelfrÃ¥ga, där de ingÃ¥ende delarna inte hade nÃ¥got rimligt samband med varann, kände som en ren provokation. Den första delfrÃ¥gan hade som ljudillustration Gullan Bornemarks barnklassiker ”Sudda, sudda bort din sura min”, som skulle ge oss svarsordet sur. PÃ¥ det följde, i samma frÃ¥ga, en musikversion av Lasse Berghagens fina ”En kväll i juni”.
NÃ¥, det är ju inte precis väder för att ta av sig sin kavaj, sÃ¥ Eldeman spelade ocksÃ¥ en lÃ¥t som det ligger närmare till hands att lyssna pÃ¥ sÃ¥ här Ã¥rs. Själv har jag hört den flera gÃ¥nger i Domkyrkan här i Uppsala, sjungen vid musikklassernas julkonsert: ”O helga natt”, även kallad ”Adams julsÃ¥ng” efter sin skapare Adolphe Adam (1802-1856) – han skrev pÃ¥ franska, sÃ¥ i original heter sÃ¥ngen ”Cantique Noël”.
Dagens ABBA-lÃ¥t, ”Bang a Boomerang” (1975) handlar inte om Australien, men ut i världen kom den, ocksÃ¥ med hjälp av den svensksprÃ¥kiga version Svenne oh Lotta gjorde av den i Melodifestivalen samma Ã¥r. I krysset spelades dock en instrumental version.
Miriam Bryants text med sÃ¥ngtiteln ”Satellite”, för oss lika lite till nÃ¥gon rymdfärd. I dag hörde vi den här lÃ¥ten med Ison och Fille.
Samma förhÃ¥llande till rymden har ”Strangers” med Sarah Klang.
Och inte heller den amerikanska gruppen Starship förde oss till fjärran rymder. I dag hörde vi dem i ”Nothing Gonna Stop Us Now” (1987). Att den här gruppen, ocksÃ¥ känd under namnet Jefferson Airplane, kanske inte är sÃ¥ känd bland alla har säkert ocksÃ¥ att göra med inre stridigheter, avhopp och namnbyte.
FrÃ¥n USA kommer ocksÃ¥ den betydligt mer kände Irving Berlin, som 1950 skrev scensuccén ”Annie Get Your Gun” (1930). Hade Berlin levt i dag, under Trump-eran, vet man ju inte om han hade velat skria nÃ¥got med det budskapet.
I dag fick ocksÃ¥ barnen sitt – jag har redan nämnt Gullan Bornemark.
Smurfarna är jag hyggligt bekant med om vi hÃ¥ller oss till serier. Men smurfskivorna är jag inte lika förtrogen med, och de saknar ju musikalisk originalitet. Och inte blir jag mer vänligt stämd av att pÃ¥ ”Smurfarna 2″ höra Britney Spears göra ”Ooh la la”.
När Peps Persson – jag har en mängd plattor med honom – gjorde ”Oh Boy”, var det knappast som barnskiva. Men nu har den pellesvanslösifierats av Pelle och Maja och sÃ¥ledes blivit barnskiva.
En del av den vuxna publiken tror möjligen att J R R Tolkiens (1842-1973) ”Sagan om ringen” (1954-1955) är nÃ¥got slags äventyrsböcker för ungdom. Men den som har läst mycket Tolkien vet att han skapade en alternativ värld med en alternativ mytologi och skrev för en betydligt vidare publik, ocksÃ¥ i mogen Ã¥lder. Hans viktigaste böcker har filmats, helt uppenbart ocksÃ¥ med tanken pÃ¥ vuxen publik.
Jag har träffat kronprinsessan Victoria ett antal gÃ¥nger, tillsammans med min hustru pÃ¥ den tiden dÃ¥ hon var Riksdagens talman. När Victoria 2011 gifte sig med Daniel Westling var jag inte med, men jag har förstÃ¥s hört den speciella bröllopslÃ¥t Björn Skifs framförde tillsammans med Agnes, ”When You Tell the World You’re Mine”. Jag är verkligen inte monarkist, men just Victoria är som person lätt att komma pÃ¥ talefot med.
Men i kungahuset finns det ocksÃ¥ andra – inga namn! – som det gör ont – för att citera Lena Ph – att lära känna.