17:23 Lördag efter lördag löser jag Melodikrysset. För det mesta helt ensam, men nÃ¥gon enstaka gÃ¥ng har vÃ¥r musikutövande son Matti, när han har rÃ¥kat vara pÃ¥ besök hos pappa och mamma, hjälpt mig med ett och annat. Fast klassisk musik kan han just inget om. Hustrun kan mycket om just det – däremot är hon inte intresserad av Melodikrysset. (I dag är hon ocksÃ¥ bortrest hela dagen.) Fast eftersom jag nu i Ã¥rtionden tillsammans med henne har gÃ¥tt pÃ¥ klassiska konserter och vi dessutom i vÃ¥r faktiskt enorma skivsamling (vi har CD- och vinylhyllor i flera rum) själva har alla de stora klassikerna, är jag hyggligt bevandrad ocksÃ¥ i den klassiska repertoar, som Anders Eldeman ibland hämtar musik ur till Melodikrysset.
Musiken ur Pjotr Tjajkovskijs ”Svansjön” (1877) har vi självfallet pÃ¥ skiva, och vi har dessutom sett den pÃ¥ Operan i Stockholm. I dag fick vi höra den med Herbert von Karajan, som ocksÃ¥ finns i vÃ¥r skivsamling. Fast i dag ville Eldeman ha djurarten stycket som spelades handlade om. Jo, naturligtvis svan.
Musik ur ”Rigoletto”, skriven 1850 av Guiseppe Verdi har förekommit tidigare i Melodikrysset, och jag har för egen del här pÃ¥ bloggen ocksÃ¥ skrivit om konsertframföranden av olika delar av det här verket.
Benny Anderssons, Björn Ulvaeus’ och britten Tim Rice’s ”Chess” (1986) har jag aldrig sett pÃ¥ scen, men jag har förstÃ¥s hört musiken, till exempel ”One Night In Bangkok”.
Men naturligtvis fanns det i det här krysset också musik, som jag aldrig har hört.
Bonnie Tyler känner jag förstÃ¥s till, men jag har aldrig tidigare hört hennes insjungning tillsammans med Todd Rundgren av ”Loving You’s a Dirty Job”. Rundgren känner jag till i hans egenskap av multiinstrumentalist och genom hans samarbete med The Band.
Elton John har jag lyssnat pÃ¥ en hel del, dock aldrig pÃ¥ den inspelning han 2009 tillsammans med George Michael gjorde av ”Don’t Let the Sun Go down On Me”.
Och vem var det som sjöng ”Varför är du i Göteborg”? Det lät som Niklas Strömstedt, och han sjöng verkligen in den 2016.
Melodifestivalerna följer jag sen Ã¥ratal i TV, och i enstaka fall framförs där fortfarande lÃ¥tar, som har schlagerkaraktär – men det var bättre förr. 2002 vanns Mellon av en kvinnlig trio, kallad Afro-dite – Blossom Tainton, Gladys del Pilar och Kayo Shekoni – med ”Never Let It Go”, och jag minns den faktiskt fortfarande. I ESC hamnade de pÃ¥ Ã¥ttonde plats.
Nyinspelningar gör inte alltid en lÃ¥t bättre, ens om de förekommer i TV 4s ”SÃ¥ mycket bättre”. Lill Lindfors sjöng 1978 in ”Musik ska byggas utav glädje” med musik av henne själv och text av Björn Barlach och Ã…ke Cato (som jag skrev om i texten om Melodikrysset förra veckan). Det var en utmärkt tolkning, vida bättre än den version hon tillsammans med Ebbot Lundberg gjorde i ”SÃ¥ mycket bättre”.
Redan 1935 spelade Gösta Ekman den äldre in ”En herre i frack”. Texten skrevs av sonen, Hasse Ekman, och musiken av Johnny Bode.
Därmed är vi inne pÃ¥ en känd filmfamilj, men det var ingen frÃ¥n familjen Ekman som var inblandad i den första färgfilmen i Sverige, gjord 1946 med Edvard Persson i en av de ledande rollerna. För regin av ”Klockorna i Gamla stan” stod Ragnar Hyltén-Cavallius, och den sÃ¥ng som ocksÃ¥ hette sÃ¥ hade skrivits av Alvar Kraft.
Jag gillar ganska mycket av det Eva Dahlgren har gjort, bland annat ”Jag klär av mig naken” frÃ¥n 1987. Jag har heller ingenting emot att Lennart Palm används för att göra instrumentala versioner av lÃ¥tar som är kända som sÃ¥ngnummer – men mÃ¥ste han ständigt krÃ¥ngla till lÃ¥tarna genom att göra svÃ¥ridentifierbara arrangemang?
Till allra sist har jag sparat en lÃ¥t som Owe Thörnqvist skrev för en lokal revy här i Uppsala redan 1953 men som är mest känd i en inspelning med Ulla-Bella Fridh frÃ¥n 1956, ”Titta, titta”. Eftersom jag är sÃ¥ gammal att jag upprepade gÃ¥nger har hört den här lÃ¥ten, minns jag formuleringen ”SÃ¥ vänder vi pÃ¥ bladet och vad hittar vi väl där”. Det här skulle fÃ¥ oss krysslösare att associera till uppmaningen läs, vilket nog inte är en alldeles solklar slutsats. Owe Thörnqvist var i yngre Ã¥r aktiv i Laboremus, den socialdemokratiska studentförening jag själv senare var ordförande i, och när Laboremus efter Ã¥terinträdet i partiet (S) hade en middag dit ocksÃ¥ äldre laboremiter hade inbjudits, fanns bÃ¥de jag och Owe bland de inbjudna gästerna. Senare har vi kommit att träffas ganska mÃ¥nga gÃ¥nger vid landshövdingemiddagarna pÃ¥ Uppsala slott för sÃ¥ kallade hedersupplänningar, bland vilka finns bland andra Owe och min hustru, Birgitta Dahl. Jag och hustrun har ocksÃ¥ fÃ¥tt biljetter till Owes scenprogram med hans egna lÃ¥tar – han har fortsatt att framträda trots att han är Ã¥tskilligt äldre än jag.